Helena

Om jag fick välja, vilket jag ju egentligen får men är för lat för, skulle jag vilja äta riktiga söndagsfrukostar. Såna där som man har lagt ner massa tid på. Helst skulle jag ju inte äta dessa frukostar ensam, nej jag skulle ha en trevlig karl mitt emot bordet (observera nu att jag inte menar ett tillfälligt ragg, utan någon som är på gränsen till ringmärkt).

Helst skulle våra frukostar se ut som på bilderna nedan. Jag inser ju självklart att jag får tänka bort den fantastiska terassen (jag har ju bara en fransk balkong). Och trädet bakom där kakaduorna brukar sitta och skrika på mornarna. Det enda jag egentligen kan säga att jag har är min klänning och mina glajjer. Jag har inte ens sol. Men jag skulle gärna vilja ha det och allt det andra.