Allsången på Debban

Gårdagkvällen var lyckad. Mötte upp E utanför Debaser redan kl 19, trots att det inte var insläpp för Allsången förrän två timmar senare. Men erfarenheten från förra året sa oss att det var bra att vara tidig. Hann med att sänka två Smirnoff Ice innan det var dags att börja köa. Tyvärr så får man inga som helst fördelar av att ha suttit på uteserveringen först. Man måste köa precis som alla andra, och vid 20:15 började kön ringla sig runt uteserveringen.

Väl inne dröjde det till 23:40 innan Allsången drog igång. Först ut var indiekören som sjöng The world´s greatest. Sedan drog Weeping Willows igång There is a light that never goes out. Fantastiskt. Det fortsatte at radas upp hits som Just like heaven, Vi kommer att dö samtidigt du och jag, Made of stone, Instant repeater ´99, Don´t look back in anger och Love will tear us apart. E fick sjunga i micken under The Universal, vilket fick honom att känna sig som den rockstjärna han jämt hävdar att han är.

Det enda man egentligen kan vara lite negativt inställd till är väl gästartisterna. Den blonda tjejen från West End Girls rev av Suburbia - vilket hon i och för sig gjorde jäkligt bra. Sedan var det Måns Jälevik, som tidigare sjöng i Her Majesty. Han är också bra, men de borde ha fått ihop någon roligare. Men jag misstänker att Markus Krunegård kommer att vara med nästa vecka.

Sista låt innan finalen There is a light that never goes out var Håkans Ramlar. Då var alla indiemänniskor inne på Debban i extas. Den där jäkla Allsången gör något med en. Det är riktigt roligt, och Catti Brandelius är en utmärkt allsångsledare. Och Magnus Carlson är grym. Honom älskar vi.


       


   


       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0