747

Förresten - jag kände bara lugn under Utan dina andetag i E-tuna. Det var inte alls massa känslor som revs upp den här gången. Det var bara en jävligt bra låt. Inget annat. Däremot blev jag jävligt blödig under 747. Men det är kanske inte så konstigt när man lyssnar på en låt om ett kärlekspar som flyr verkligheten ett tag, men har otur och deras flygplan till paradiset kraschar och de dör? Det blev lite för mycket för mig.



Hittade tyvärr ingen bättre video än den här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0