Ett fyllesamtal som bekände färg
E ringde mig inatt. Han var inte nykter. Så mycket vet vi. Och när han är på lyset så blir han gärna väldigt ärlig. Vilket jag i och för sig uppskattar, men kanske inte riktigt känner för att råka ut för kl 2 på natten när jag själv är helt nykter. Att prata känslor är något som man gör bäst när båda är i nyktert tillstånd. Jag kan även tänka mig det om båda är fulla, men det är ju inte direkt optimalt.
Det har inte varit någon annan än mig. Inte egentligen. Han vill bara kramas. Hålla om mig. Känna att jag finns där. Han vill att jag ska känna samma sak som han gör.
Jag vet inte vad jag vill. Jag ändrar mig hela tiden, och så fort jag känner att jag vill vara med honom slår rädslan till och jag börjar backa och bygga upp murar. Och då är det bättre att hålla sig på sin kant än att såra honom. Dessvärre är jag inte helt säker på att detta resonemang är det bästa.
Jag tror att jag måste ta mig en ordentlig funderare, och verkligen känna efter. Och det är skitjobbigt. Jag vill inte att något ska förändras, samtidigt som att jag vill att allt ska förändras. Det är dags för mig att fatta beslut.
Det har inte varit någon annan än mig. Inte egentligen. Han vill bara kramas. Hålla om mig. Känna att jag finns där. Han vill att jag ska känna samma sak som han gör.
Jag vet inte vad jag vill. Jag ändrar mig hela tiden, och så fort jag känner att jag vill vara med honom slår rädslan till och jag börjar backa och bygga upp murar. Och då är det bättre att hålla sig på sin kant än att såra honom. Dessvärre är jag inte helt säker på att detta resonemang är det bästa.
Jag tror att jag måste ta mig en ordentlig funderare, och verkligen känna efter. Och det är skitjobbigt. Jag vill inte att något ska förändras, samtidigt som att jag vill att allt ska förändras. Det är dags för mig att fatta beslut.
Kommentarer
Trackback
