En omöjlighet

Fasiken, jag känner mig nästan lite bakis fortfarande. Men det var ju i fredags jag partade så att det stod härliga till. Att vara bakfull nu, nästan två dygn senare, borde vara en omöjlighet. Förmodligen har jag bara fått hela kroppsrytmen uppfuckad. Somnade ju sent igår också, och har varit helt väck idag på grund av värmen. Borde väl sova nu så att jag är någorlunda anständig imorgon bitti.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0