Back to the tonårsliv
Ligger på soffan tillsammans med katten. Det tog ett tag, men nu vet jag vad det är som får mitt illamående at ttriggas. Jag upptäckte att de extremt starka vaniljdrinkarna som Therese blandade igår och som vi inte han ndricka upp, står på bordet en halvmeter ifrån mig. Och de luktar starkt av vaniljsprit. Inte någon doft jag vill käna såhär dagen efter.
Gårdagen. Therese kom över och vi blandade diverse olika drinkar och snackade skit om ditten och datten. Marielle kunde inte komma, då hon inte mådde så bra. Tråkigt.
Vi beslutade oss för att det var en kväll för Trädgården, så vi satte oss på tåget in till centralen. Väl på tåget kikade vi på bilder från julafton. Mestadels var det bilder på Thereses bror, bilder som är så extremt fula att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ingen människa jag känner kan göra sig så ful som Kristofer. Observera här att han inte är ett dugg ful i normala fall.
Framme vid Trädgården upptäckte vi att kön var alldeles för lång för att vi skulle kunna tänka oss att stå där. Minst en timme, beräknade vakten. No way, sa vi och gick därifrån. Men först plockade vi upp E, som stod längst bak i kön. Sedan tog vi oss till närmaste ställe vi kunde hitta, vilket visade sig vara ett artonårsställe där jag var några gånger under mina sena tonår.
Det blev lite dricka och lite dans. Roligast var att betrakta alla dessa ungdomar, som hade stajlat upp sig rejält - vissa mer utstuderat än andra. Kul att se hur de betedde sig. Var jag också så i den åldern? God, I hope not.
Kvällen avslutades med en kebab, och ett konstaterande att E var den som var klart mest onykter i vår lilla trio. Vilket alltid är väldigt roligt. Vi kunde även konstatera att han inte kan äta kebab med bröd utan att kladda ner precis allt runtomkring. Snyggt.
Gårdagen. Therese kom över och vi blandade diverse olika drinkar och snackade skit om ditten och datten. Marielle kunde inte komma, då hon inte mådde så bra. Tråkigt.
Vi beslutade oss för att det var en kväll för Trädgården, så vi satte oss på tåget in till centralen. Väl på tåget kikade vi på bilder från julafton. Mestadels var det bilder på Thereses bror, bilder som är så extremt fula att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ingen människa jag känner kan göra sig så ful som Kristofer. Observera här att han inte är ett dugg ful i normala fall.
Framme vid Trädgården upptäckte vi att kön var alldeles för lång för att vi skulle kunna tänka oss att stå där. Minst en timme, beräknade vakten. No way, sa vi och gick därifrån. Men först plockade vi upp E, som stod längst bak i kön. Sedan tog vi oss till närmaste ställe vi kunde hitta, vilket visade sig vara ett artonårsställe där jag var några gånger under mina sena tonår.
Det blev lite dricka och lite dans. Roligast var att betrakta alla dessa ungdomar, som hade stajlat upp sig rejält - vissa mer utstuderat än andra. Kul att se hur de betedde sig. Var jag också så i den åldern? God, I hope not.
Kvällen avslutades med en kebab, och ett konstaterande att E var den som var klart mest onykter i vår lilla trio. Vilket alltid är väldigt roligt. Vi kunde även konstatera att han inte kan äta kebab med bröd utan att kladda ner precis allt runtomkring. Snyggt.
Kommentarer
Trackback
