Helena

Jag sa upp mig idag. Och jag grät nästan inte alls. Bara när jag berättade om vilket svårt beslut det har varit och att jag får dåligt samvete gentemot min kollega som jag lämnar med alla januari- förnyelser. Men jag måste vara egoistisk och tänka på mitt eget bästa för en gångs skull.

Det blev officiellt för min avdelning strax innan jag skulle gå hem. Det är en sådan oerhörd lättnad att det är över, att det är gjort. Och att folk börjar få veta om det. Jag gillar inte att gå och bära på sådana stora saker. Och nu är allt sagt och gjort, och jag ska bara jobba mig igenom den här sista månaden.