Älskade underbara Brett!

Jag hade rätt. E hade fixat biljetter till Brett Andersons spelning på Chinateatern. Självklart försökte han lura in mig på Dramaten först, så att jag skulle tro att det var dit vi skulle. Men den gubben gick jag inte på. Så det blev ett glas vin i Chinateaterns foajé innan det roliga började. Ja, egentligen var det ju ganska roligt att dricka vin också, men det var ju inte därför vi var där.

Jag har inte sett Brett tidigare, varken som solo, i The Tears eller i Suede. Men jag älskar allt han gör. Han är min gamla hjälte, och det händer ibland rätt ofta att jag grämer mig över att jag var alldeles för ung under Suedes glansdagar. Därför får jag suga åt mig så mycket som det går nu istället.
Det var lite blandat material, och första halvan av konserten var lite sömnig. Han hade med sig en tjej på cello och själv spelade han ömsom gitarr ömsom piano. Men efter pausen ryckte det upp sig, och han spelade flera favoritlåtar. Jag är överlycklig, då jag fick höra Saturday Night, The Living Dead och avslutande Trash. Han är helt fantastisk, den där Brett Anderson.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0