Gamla kärlekar
Det är väl inte någon hemlighet, men jag tänker ändå göra "Det stora avslöjandet" här och nu. Jag ska outa två av min barndoms stora kärlekar. Inte för att man någonsin har haft eller skulle kunna ha en chans på någon av dem, men de är båda karlar som har gjort intryck på mig.
Jordan Catalano. Eller som han egentligen heter, Jared Leto. Men det är som Jordan han var intressant. Det gick inte att låta bli att smälta när han plockade fram sin gitarr eller susade fram i sin röda fräsiga bil. Jag kan fortfarande bli lite knäsvag när jag ser små klipp från Mitt så kallade liv.
Den andra mannen (Eller pojken kanske är rättare benämning på honom, för han var som en liten pojke. Då. Jag vet inte om han har växt upp, för jag har inte sett honom på ett tag.) är Johan Widerberg. Mest när han spelar Viktor i Rapport till himlen. Kanske har det att göra med att jag älskade den serien, men min beundran var stor även när jag såg Beckfilmen Polismördaren. Så jag tror nog att det hade med Johan Widerberg att göra.
Det var mina tidiga hjältar som fick mig att känna något. Idag har de bytts ut mot nya, även om de fortfarande finns där i mitt huvud, bakom Seth och Chuck och allt vad de heter...
