Helena

Jag kan inte hålla mig borta. Har nu kollat upp Honom på Facebook. Igen. Passade på att kolla upp Henne också. När jag ändå höll på. Jag vet ju att det är dumt, för det enda som händer är att massa känslor rörs upp. Och jag blir så jäkla arg och upprörd. Ändå är det något som gör att jag inte kan låta bli. Jag vill itne se att hennes polare skriver att det är klart att hon ställer upp som brudtärna, och att hon hoppas att bröllopet blir innan 2010. Jag vill inte se sånt. Jag vill itne att de ska gifta sig.

Jag måste lära mig att hålla mig därifrån. Det gör mig inte ett dugg lyckligare att läsa om vad de har för sig. Jäkla Facebook. Vad skulle jag dit att göra? Jag visste ju att det skulle bli såhär...

Har även passat på att kolla upp en kille som jag ringde idag, angående ett avbeställningsskydd på en resa. Via jobbet. Han är två år yngre än mig, och han hade sökt mig när jag var på utbildning under eftermiddagen. Men jag hade knappat ur min telefon - vård av barn. Det var en liten miss, som trots allt är rätt rolig då jag är så långt från barn som det bara går att komma.
Ringde i alla fall upp Frans för att hjälpa honom med hans ärende. Han var trevlig. Och då Susanne tyckte att hon hade fixat en dejt till mig, kunde jag inte låta bli att kolla upp honom på Facebook. Bara för att man kan. Och han såg väl trevlig ut. Lite för stekig för min smak, kanske.

Jag måste lägga ner. Dumma, dumma Facebook som öppnar så många dörrar som borde vara stängda.