Hon lämnar
Ingela har sagt upp sig. Nu är det officiellt. Alla vet om det. Och jag är glad för hennes skull. Hon trivs inte längre på jobbet, och hon mår dåligt över att behöva gå dit varje dag. Jag har själv varit i den situationen, och vet hur hon känner. Så det är positivt att hon har hittat något nytt, och som dessutom ligger nära hennes hem.
Men jag är även egoistisk, och vill inte att hon ska sluta. Vi har ett så bra samarbete i receptionen, och hon är en jättebra vän. Man behöver aldrig vara rädd för att ventilera sina negativa åsikter, för man kan nästan räkna med att hon tycker samma sak.
Helt ärligt så tycker jag att det är skitjobbigt. Det enda jag har gjort idag är att gråta. Det vill aldrig sluta. Trots att jag har vetat om det sedan helgen vill det itne lägga sig. Kanske för att det nu är så definitivt.
Jag vet ju inte heller hur mitt arbete kommer att påverkas. För det kommer det att göra. Men jag antar att allt jag kan göra just nu är att avvakta och försöka smälta allt. Tidigast i slutet av nästa vecka kan jag få veta hur det kommer att bli för mig. Och vilken dag som blir Ingelas sista. Förhoppningsvis har tårarna torkat till dess.
Men jag är även egoistisk, och vill inte att hon ska sluta. Vi har ett så bra samarbete i receptionen, och hon är en jättebra vän. Man behöver aldrig vara rädd för att ventilera sina negativa åsikter, för man kan nästan räkna med att hon tycker samma sak.
Helt ärligt så tycker jag att det är skitjobbigt. Det enda jag har gjort idag är att gråta. Det vill aldrig sluta. Trots att jag har vetat om det sedan helgen vill det itne lägga sig. Kanske för att det nu är så definitivt.
Jag vet ju inte heller hur mitt arbete kommer att påverkas. För det kommer det att göra. Men jag antar att allt jag kan göra just nu är att avvakta och försöka smälta allt. Tidigast i slutet av nästa vecka kan jag få veta hur det kommer att bli för mig. Och vilken dag som blir Ingelas sista. Förhoppningsvis har tårarna torkat till dess.
Kommentarer
Trackback
