Så gick det

Det gick rätt bra, trots allt. Lite stelt, men något annat hade jag inte förväntat mig. Dessvärre stötte vi ju på inte mindre än sex av mina kollegor, vilket jag inte uppskattade. Inte idag. Men det är så typiskt att man ska stöta på alla när man minst av allt vill det.

Som sagt, lite stelt var det. Men ändå inte. Svårt att förklara, och svårt att sätta fingret på det. För det var ju inte som det brukar. Jag var nervös, och tyckte att det var jobbigt. Samtidigt var jag jätteglad över att träffa honom, då det trots allt är fyra veckor sedan sist. Det jobbiga uppstod i att allt jag ville var att verkligen prata med honom, men inte idag. Inte över en lunch med massa andra människor i närheten.

På ett sätt var han lite distanserad. Men å andra sidan var ju jag det med, och det är lätt att påverkas av varandra. Och han nämnde ingenting om det som vi oundvikligen måste prata om. Inte ett ljud. Däremot börjar jag ana att det där om att måla in sig i två hörn kanske inte alls innebär det jag tror att det innebär. Men förhoppningsvis är han ärlig emot mig om jag frågar om det. När jag frågar om det...

På det hela taget gick det bra. Det var trevligt. Jag har saknat honom. Mer än vad han vet om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0