Trafficking - helvetet på vår jord
Eftertexterna till Lukas Moodyssons film Lilja 4- ever har precis rullat klart i SVT2. Du har säkert sett den, och även om du inte har gjort det, har du med största sannolikhet hört talas om den. Den handlar om sextonåriga Lilja som bor i Ryssland. Hennes mamma överger henne och hennes vänner sviker henne. Alla utom den två år yngre Volodja. Men den som står för det största sveket är hennes nya kille, som lurar iväg henne till Sverige. Men istället för att få ett nytt, underbart liv blir hon ett offer för trafficking.
Första gången jag såg den var på bio. Och jag minns så väl att jag satt kvar i biostolen efteråt, alldeles tom inombords. Jag kände mig så bedövad att jag inte ens kunde gråta. Samma känsla infann sig nu.
Det är en film. En hemsk film, om helvetet på jorden. Men det är dessvärre mer än så. Detta är verklighet för så många människor. Det är ingenting som de flesta av oss någonsin kommer i kontakt med, men det betyder inte att det inte finns där. Jag vågar inte tänka på hur många som utsätts för detta varje dag. Och hur många som går samma öde till mötes som Lilja i filmen. Och hur många som råkar ännu värre ut.
Människan är en ond varelse, som begår onda handlingar mot sina medmänniskor. Men jag kan inte förstå hur man kan begå sådana handlingar. Hur kan man inte ätas upp av sitt samvete? Jag kanske är naiv, men jag trodde att alla människor var utrustade med ett sådant. Åtminstone så hoppades jag det. Men varje dag påminns jag om hur fel jag har.
Människor utsätter andra människor för denna barbariska handling. Och det är tungt att inse att det inte finns så mycket jag kan göra åt saken. Det gör att det svarta hål som rotat sig i mitt inre växer sig allt starkare. Jag är lyckligt lottad som är född i Sverige, och har föräldrar som älskar mig. Föräldrar som aldrig skulle lämna mig i sticket eller låta mig fara illa. Skulle det hända mig något, vare sig det är av fysisk, psykisk eller ekonomisk natur, så skulle de alltid ställa upp. Men samtidigt som jag är tacksam över detta, så svider det lite extra att tänka på att inte alla har det så bra. Och att jag inte kan göra så mycket för att förändra det.
