En afton i AIK- land (fast utan att ha något med AIK att göra överhuvudtaget)
För första gången på väldigt länge infann jag mig i eftermiddags hemma hos E i Solna. Han bjöd på fika, som uppladdning inför fotbollsderbyt. Föga oväntat hade han inte bakat, utan köpt muffins med citronsmak och någon form av småkaka. Detta tryckte vi i oss ute på balkongen, vilket kanske inte var jättesmart. För en och en halv timme i solen på hans balkong, och två timmar i solen på Råsunda är uppenbarligen mer än vad min hud klarar av. För om folk inte tidigare har misstagit mig för Dannebrogen lär de göra det nu. Jag får köra heltäckande polotröja tills det röda har lagt sig.
Jag är ju som bekant inte så fotbollsintresserad, men när E:s mamma fixar gratisbiljetter och Hammarby spelar är det ju lite dumt att tacka nej. Och det var väl tur det, med tanke på att Hammarby faktiskt tog hem segern med 1-0. Men jag tycker vansinnigt synd om den stackars Djurgårdsspelaren som gjorde självmål.
En rolig sak, bortsett från att Hammarby vann, var att jag av en ren slump satt två platser från en gammal klasskompis. Över femtontusen människor på Råsunda, och vi hamnar nästan bredvid varandra.
En annan rolig sak var att jag köpte läsk av en av mina favoritbloggerskor. Det gör man inte varje dag. I synnerhet som att jag besöker Råsunda en gång vartannat år, eller så. 
(Och om någon mot all förmodan skulle undra, så får inte Djurgårdstifot vara med på bild här, då det var skitdåligt. Som enväldig härskare över den här bloggen har jag rätt att bestämma det.)
