Ensam igen
Jag har inte varit ensam hemma sedan i fredags. Han har hela tiden funnits vid min sida. Men inte i dag. I kväll är han på annat håll, och jag känner mig väldigt ensam. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid vissa saker. Ofta tar det ett tag innan jag vänjer mig vid stora omställningar, men inte när det gäller honom. Att han spenderar så mycket tid i mitt hem, och tar så mycket plats i mitt liv, känns bara naturligt. Han känns inte som en gäst. Det känns som att han hör hemma här.
Och nu känns det konstigt att han inte kommer att hålla om mig i natt. Ensam igen efter fyra nätter tillsammans. Förmodligen är det bara bra, men det känns ungefär som att äta pölsa när man har levt på oxfilé under en längre period. Och jag tycker inte om pölsa.
Jag antar att det bara är att hålla ut några dagar. Nästa gång vi ses är förmodligen på juldagen.
