Mandelmyglet
I min släkt är det tradition att ha en mandel i risgrynsgröten på julen. Den som får mandeln måste rimma, och blir dessutom gift. Jag kan inte minnas att jag någonsin har fått den där mandeln, och jag hoppas för guds skull att det inte innebär att jag kommer leva som ogift i resten av mitt liv. Men å andra sidan brukar jag ju lyckas få mina tårtbitar att stå upp, och man blir ju tydligen gift då också, så jag behöver nog inte oroa mig.
Det ska endast finnas en mandel i gröten. Men det brukar jag och Kristofer inte låtsas om. I år hällde vi i tre extra mandlar när vi trodde att ingen såg på. Dessvärre upptäckte hans pappa det, men han var så snäll att han inte sa något. Så när det väl var dags att äta gröten, låg där fyra mandlar. De lyckliga "vinnarna" var Kristofer, mamma, pappa och Sebbe. Alla försökte i vanlig ordning mörka tills alla hade ätit upp.
Fyra mandlar ledde till skratt och förvirring. Och jag och Kristofer blev som vanligt beskyllda för det, för vi "brukar ju hitta på rackartyg". Vad ska man säga. Det där med flera mandlar i gröten never gets old.
