Penganojig
I dag fick jag förtroendet att sitta i kassan alldeles själv halva dagen. Visst, jag tackar för förtroendet, men jag var alldeles nervig i stort sett hela tiden. Tänk om jag gör fel? Tänk om jag ger tillbaka alldeles för mycket pengar? Min skräck är att det ska diffa i kassan, och det spelar ingen roll om det handlar om hundralappar eller femtioöringar. För om det är något osm jag har lärt mig så är det att det är lätt hänt att det blir fel. För i dag har det strulat något enormt med både kortterminalen och varor som inte har blivit prisändrade i systemet trots att de har en ny prisskylt ute i butiken. Och alla kunder kommer till kassan samtidigt, vilket frammanar stress som jag inte lyckas tränga bort.
Men det gick bra. När Musse räknade av kassan efter mitt pass var det ingen diff alls. Det var noll, precis som det ska vara. Och jag, som hade varit tvärsäker på att något hade gått åt skogen, kunde andas ut. Nu vet jag att jag kan. Även om PLU- koderna man slår in när det gäller frukt och grönt är rätt kluriga. Men jag vet att gurka är 73 i alla fall. Alltid något. 
