Döm inte hunden efter håren

Då min cykel fortfarande står hemma hos päronen, fick jag låna Davids cykel i dag. Och i jämförelse med Marielles cykel var den extremt skruttig. Eller ja, jämfört med vilken cykel som helst så var den skruttig. Men trots att vi inte riktigt kom överens i början, så lärde vi oss att tycka om varandra efter ett tag. Trots att den varken hade växlar eller handbroms klarade vi oss fint, till och med i uppförsbackarna.

Marielles gula skönhet.



Davids rostiga springare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0