Helena

Oh my God. Broder Daniel Forever var fantastisk. Helt fantastisk. Tårarna rann längs mina kinder där jag satt i biosalongen. Få svenska band har betytt så mycket för så många människor som just Broder Daniel. De upptäcks av nya generationer om och om igen. Vilket är helt fantastiskt, och synnerligen unikt.

Att Broder Daniel ger en avskedskonsert är stort. När de säger att det är slut så är det slut. No more. Vilket är helt sanslöst. De har försvunnit tidigare under många år och sedan har det kommit en ny platta. Jag minns tydligt när de var med i Sen kväll med Luuk, och spelade Shoreline. Då var Håkan Hellström fortfarande med i bandet. Jag blev vcansinnigt upprörd över att de spelade den här fantastiska låten, som var det bästa som de någonsin hade gjort, men den fanns inte att få tag på någonstans. Den fanns inte på någon skiva, och det var inte ens säkert att det skulle komma någon ny skiva heller. Och allt jag ville ha var mer.

Det kom en ny skiva. Men efter den hysterin blev det tyst igen. Tills Anders Göthberg hoppade från Västerbron förra året. Då kom deras avskedskonsert. En hyllning till Anders. Jag var tyvärr inte där, vilket jag lär ångra tills jag dör. Men efter allt jag har hört och sett från den konserten, så har jag förstått att den var magisk.

Broder Daniel Forever är förmodligen den bästa filmen som kommer att visas på bio i år. Och det här klippet, från deras sista konsert, får mitt hjärta att gråta.