Helena

Nu hoppar jag i säng. Och klockan är inte alls så mycket som den brukar vara. Jag gör framsteg. Men å andra sidan kanske det delvis beror på att pojkvännen ringde precis när jag skulle hoppa in i duschen, och att jag pratade med honom en halvtimme istället för att tvätta håret. Nu känns det inte så lockande att tvätta håret, det kan gott vara lite skitigt i morgon. Jag orkar inte bry mig. Sätter jag upp det är det ingen som ser ändå. Och att sitta vaken nu verkar bara idiotiskt, så därför kryper jag ner under täcket. Ett mycket moget beslut, men det är väl sådana beslut man fattar när man börjar närma sig det magiska 25- årsstrecket. Nej usch, nu tänker vi på något trevligare...