Happy people never fantasize



Finaste, finaste Broder Daniel. Som jag aldrig har sett live (vilket egentligen är ganska så obegripligt). Och nu är det för sent.

Det är längesedan som jag var på konsert. Och när jag ser det här börjar jag längta. Jag måste ta mig en titt över hur konsertkalendern inför i höst och vinter ser ut. Det kan ju finnas massa smaskiga små guldkorn, och de vill jag inte missa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0