Helena

Hundra år efter alla andra såg jag och Marielle Slumdog Millionaire igår. Jag har velat se den ända sedan den visades på bio, men samtidigt är jag alltid lite reserverad inför filmer som blir så hyllade. Det har hänt några gånger för mycket att mina skyhöga förväntningar har smulats sönder till stjärnstoft. Det är kanske därför som jag inte har fått arslet ur vagnen med just den här filmen tidigare.

Men jag hade inte behövt oroa mig. Slumdog Millionaire var helt fantastisk. Den grep tag om hjärtat direkt, och jag mådde både vansinnigt illa, och blev alldeles varm i kroppen av välbehag. Det var så många olika känslor som man fick brottas med, och den filmen berörde verkligen. Jag blir mörkrädd när jag tänker på att det finns människor som faktiskt är så onda som vissa av karaktärerna i filmen.

Har du itne sett den här filmen, så borde du se den. Den förtjänar vartenda litet pris som den har fått.