Helena

I dag kan ha varit den bästa dagen sedan Alex åkte. Han tog sig till ett internetcafé, och ringde upp mig på Skype. Sedan hade vi ett videosamtal i nästan en och en halv timme. Jag fick både prata med och se min pojkvän. Det kändes nästan som att jag kunde ta på honom. Och det var fantastiskt. Han var precis lika fin som när jag senast såg honom den 15 juni.

Efter det blev allting mycket, mycket bättre. Humöret är på topp, och jag sitter med ett flin i ansiktet som jag inte kan få bort även om jag skulle vilja. Det här kan jag leva på ett tag.