Seriefiguren Carola

Igår spelade Carola i Kungsträdgården, och självklart var jag där. Helene var inte heller sen på att hänga med, då även hon är ett fan av Carola. Alex, däremot, ger inte mycket för den musiken, men snäll som han är följde han med som sällskap. Eller så var det kanske det faktum att vi skulle dricka öl också som lockade...

Vi hann med varsitt glas på Victoria innan Carola gick upp på scen. Egentligen hade jag kanske behövt fler än ett glas för att tycka att det var bra. För en bra konsert var det inte. Visst har hon en bra pipa, men hon körde helt fel låtar. Jag kan tänka mig att de flesta som var där ville höra hennes stora hitlåtar. Tyvärr lade hon mest fokus på gospel och andra låtar som man aldrig har hört förut. Ett ynka medley, med Fångad av eb stormvind, Främling och Mitt i ett äventyr, samt Evighet var de enda klassiska Carolalåtarna. Och då var det där medleyt jävligt kort. Gospellåtarna, däremot, drog hon ut på till förbannelse, de ville aldrig ta slut.

Carola har gjort några låtar som är helt fantastiska. Och hon har gjort en himla massa skit. Men bortser man från musiken, blir jag vansinngit provocerad av henne som person. Det är inte bara den där lilla divaattityden som jag stör mig på, utan allra värst är det där pratat om Jesus och att han älskar alla. Hon kan inte låta bli att predika om sådant, och det blir jag riktigt irriterad på. Ok om hon tror på det där, men hon behöver inte om och om igen säga till sin publik att Jesus älskar alla, och hans kärlek ska spridas över världen. Bespara mig sådant, tack.

Men visst, Carola är alltid Carola. Och jag hade faktiskt inte sett henne live förut. Eller, jo. En gång, när hon sjöng en låt på Stadion under något fotbollsmästerskap. Men det räknas knappt.

Bästa låt igår: Evighet.

Fråga som är väldigt relevant i sammanhanget: Hur mycket har Carola botoxat sig?








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0