Nedräkning



Det var ett skönt avbräck när det äntligen var dags att ta lunch. Jag åt överbliven laxpaj från när vi firade mormor förra veckan (jag lyckades smunka åt mig en hel paj) och läste lite i min bok. Skönt att lägga tankarna på något annat än arbete, om så bara för en kort stund.

Nu: två timmar kvar av den här första arbetsdagen efter semestern. De två timmarna kan inte gå fort nog. Jag börjar känna av sjukdomen igen, och vill hem så fort som möjligt och ägna kvällen åt att göra ingenting. Det enda som kan förstöra den planen är kvällens tvättid. Skit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0