Helena

När jag kom hem från stallet i dag möttes jag av den här lappen. Jag är inte ett dugg avundsjuk, hatar nålar och att bli stucken.

När jag skulle på hälsoundersökning på mitt förra jobb fick jag sådan panik när de sa att de skulle ta blodprov att jag började gråta. Då föreslog de att de skulle sticka mig i fingret först, för det gör ju inte ont, och sedan ta blodprovet efter det. Ha! Lögnare. Gjorde skitont. Det blev inget mer stickande. Typiskt nog var jag redan då så uppskakad att när jag skulle göra syntestet lyckades jag sticka in halva träsleven man skulle hålla för ögat i ögat, så tårflödet blev ännu starkare. Till historien hör även att jag var 22 år...

Några år senare skulle jag ta blodprov igen. Med tanke på att de får ta blod ur foten på pappa för att han inte har några medgörliga blodådror på de vanliga ställena, vill jag gärna ha bevis för att de ska kunna få ur blod ur mitt armveck. Sköterskan sa att det såg bra ut, och stack i nålen, men inte kom det något blod. Inte heller ur andra armvecket, eller det första när hon försökte där igen. Efter att ha kallat på en annan sköterska kom hon fram till att det var lika bra att skicka mig till provtagningen när hon hade försökt en gång. Men hon föreslog ett sista försök, och det gick inte heller så bra till en början. Sedan, i sista sekund, började det fräsa och blodet sprutade ut. Ingen angenäm upplevelse, och inte så bra för min sprutskräck.

Men det roligaste med Alex lapp är trots allt att han har lagt den precis vid datorn. Han vet vilket ställe jag söker mig till först när jag kommer hem. That's my man.