Melodifestivalen 2011, deltävling 3



Gårdagens deltävling i Melodifestivalen var den bästa hittills. Jämfört med förra veckans värdelösa skit var det här tusen gånger bättre.

The Playtones var min favorit, och mot mina principer så ringde jag och röstade på dem (fick självklart en utskällning av min pojkvän, som tycker att det är en skam att rösta överhuvudtaget). Efter att ha hört refrängen en gång satt den som berg, och jag sjöng med högt där jag satt i soffan. Och de hade en ståbas med sig på scenen. En del av mig hoppas att den här låten ska ta hem hela tävlingen, men jag inser samtidigt att det förmodligen är en omöjlighet med tanke på konkurrensen.

Eric Saade. Det var givet redan innan tävlingen började att han skulle gå vidare. Och ja gtycker väl att det var välförtjänt. Förra årets Manboy var dock en bättre låt, men det var rejält med sväng även i Popular. Och vilken show. Killen vet ju hur man underhåller. Det är givet att Saade ställs mot Danny (två unga killar som gör samma typ av musik, och har svängiga låtar med fräsigt dansnummer), och i mina ögon borde det vara en relativt enkel seger för Saade. Även om han verkar ha lånat Dannys vita gympadojjor.

Jag hade inte hört något från Sara Varga tidigare, bara hört talas om henne. För er som inte vet så har hon haft ett förhållande med den lilla blonda komikern Björn Gustafsson. Men jag gillade hennes låt. Den faller under samma kategori som Pernilla Andersson från första veckan, och är inte riktigt lika bra. Men det var något sårbart och skört som fångade min uppmärksamhet, och tjejen kan ju sjunga. Helt klart en plats i andra chansen. Men ställs hon där mot Pernilla eller Jenny Silver, så hoppas jag att hon drar det kortare strået.

Shirley's angels. Hur fan tänkte de när de skulle bestämma namn på gruppen? Töntigt så det förslår. Men å andra sidan gillar ju jag Shirley Clamp. Det här var väl inte hennes starkaste låt, men å andra sidan inte dålig heller. I synnerhet inte som att jag hade förväntat mig en halvrolig ballad. De förtjänade en plats i andra chansen, även om det var på håret.

Vad gäller de övriga deltagarna hade jag förväntat mig lite mer. Gillade Sebastians låt, även om den inte var lika bra som When the night comes falling, som han deltog med senast. För min del stod det mellan honom och Shirley till andra chansen. Och vad sysslade Sara Lumholdt med? Trodde att hon skulle ha en riktigt stänkig låt, men istället blev det något halvmjäkigt. Nej, nu var jag kanske lite elak. Låten skulle nog kunna vara rätt bra efter några lyssningar, men i Melodifestivalen måste den sätta sig direkt. Och stundtals lät det lite väl surt när hon sjöng. Var hon kanske nervös?
Linda Sundblad har jag gillat sedan Lambretta- tiden. Hon känns tuff och jag tror inte att hon låter någon sätta sig på henne. Men var hade hon gömt den där tuffheten igår? Låten var svag och det enda jag kommer ihåg är det där höftrullandet och det röda hjärtat i handen. Tråkigt, för jag hade förväntat mig något som liknade Blow my fuses eller Bimbo. Då hade det inte blivit utanför pallplats.
På sista plats kom Simon Forsberg (var det så han hette?). Föga förvånande, med tanke på att jag under hans nummer stängde av ljudet på tv:n och lyssnade på musik på datorn istället. Det var en alldeles för seg låt för min smak.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0