Lägenhetsångest
Usch, allt det här lägenhetsletandet får mig att må psykiskt dåligt. Jag har än en gång fastnat på lägenehtsbytarsajten, och kan inte sluta titta på vilka lägenheter vi har hundraprocentiga byten på. Just nu är det ganska många, och jag har ringt runt lite för att boka in visningar. För tar man inte för sig så blir det inget, det har jag lärt mig. Så på söndag kommer två stycken över för att titta på min lägenhet, och det gör mig sjukt nervös. Tänk om de inte tycker om min lägenhet? Tänk om de faktiskt tycker om den, men att den tredje parten inte vill genomföra bytet, och så blir det inget? Tänk om de tycker om den, och att den tredje parten vill byta- då måste jag ju flytta.
Jag sitter här och är lätt illamående och lite darrig på handen. Jag förstår ju att jag kanske snart måste fatta ett beslut, som verkligen kommer att påverka mitt liv. För ska sanningen fram så trivs jag ju så himla bra där jag bor nu. Det finns bara två fel. Hyran är lite väl hög för att vara en etta, och om jag och Alex ska bo ihop så krävs det något större. Och då får jag väl kanske ta att den nya lägenheten inte ligger jättebra till eller att hyran inte är vad jag hade önskat.
