Invalido



Igår hände något med min fot när jag powerwalkade i blixtens hastighet på löpbandet. Kände att det gjorde ont, men ignorerade det och fortsatte ändå. För vad är viktigast, att bli smal eller att ha fungerande lemmar? I alla fall. När jag sedan skulle gå hem från gymmet hade jag vansinnigt ont och fick stanna var tionde meter för att vila foten lite. Eftersom jag känner min kropp så himla bra och vet att oavsett vad som händer den så läker det över natten (det är bara slänga på mig förkylningar, blåmärken, brutna ben, you name it). Tji fick jag.

Att rida på förmiddagen gick bra, bortsett från ett lätt haltande när jag befann mig på marken (nej, jag har inte ramlat av igen). När jag kom hem var det däremot lite värre, och nu kan jag knappt stödja på foten. Att gå på tå känns lite bättre, så får väl göra det så mycket som det går tills det att smärtan försvunnit. Kanske ett bra tillfälle att klä fötterna i heels eftersom platta skor inte funkar så bra? Då skulle åtminstone Alex bli glad, han tycker jag bär högklackat på tok för sällan. Typ aldrig.

I värsta fall kanske någon har ett par kryckor att låna ut? Är man invalido kan man ju lika gärna fläska på och visa det ordentligt (så egentligen borde jag fiska efter en permobil).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0