Keso med en twist
Igår testade jag och pojkvännen keso med äppel, päron och vaniljsmak. Eller ja, nu var det mest pojkvännen som åt upp hela paketet förutom några små skedar som jag smakade, så det är väl egentligen han som ska göra en utvärdering. Men nu är det ju inte han som skriver den här bloggen, så därför tar jag tag i det själv.
När jag var liten avskydde jag keso. Jag ville så hemskt gärna tycka om det, och det hände att jag lassade upp lite på tallriken i skolmatsalen bara för att testa. För nog ser det gott ut. Men varje gång tyckte jag att det smulade i munnen och smakade äckligt. Nu på senare år har jag dock lärt mig att uppskatta det, och i synnerhet uppskatta nyttigheten.
Det har blivit populärt att tillsätta smaker på tidigare naturella livsmedel, och om sanningen ska fram var jag lite tveksam till det här med äppel, päron och vaniljsmaken. För keso ska ju smaka keso. Tycker jag. Och därför var första tuggan lite olustig, kanske för att jag inte visste vad jag skulle vänta mig. Sedan övergick det till ett positivt intryck, och den tillsatta fruktsmaken gjorde att det smakade lite efterrätt över det hela. I synnerhet päronsmaken framträdde, och den var förvillande lik päronglass fast med kesokonsistens.
Den där skepsisen som jag drogs med innan jag smakade har försvunnit, och jag tycker att den här kesovarianten var god. Men det är väl trots allt kanske inte något jag kommer köpa särskilt ofta i framtiden. Jag vill att min keso ska smaka neutralt.
