Helena

Även om jag fastnade i soffan igår när jag kom hem så blev det trots allt en liten promenad på lunchen. Trettio minuter i förvånansvärt raskt tempo. Att pinna på i den hastigheten är ingenting som jag rekommenderar när man trots allt ska tillbaka till jobbet efteråt, men igår hade jag inte så mycket val när det började droppa från himlen. Hellre skynda att få promenaden avklarad än att riskera hamna mitt i ett skyfall. Som tur var blev det inte mer än ett väldigt lätt duggregn.

Jag måste se till att komma ut på fler promenader nu i höst. Jag vet att jag gnäller om att det är kallt och ruggigt, men det är egentligen bara dåliga ursäkter som jag måste göra mig av med. Bort med dem!