Att springa marathon



Kan ni tänka er vilken liten hurtbulle jag var en gång i tiden! Nu var det ju förvisso inte en riktig marathon jag sprang, men en minimara är inte kattskit det heller. Ja, okej, jag sprang väl kanske inte heller hela tiden utan gick större delen av loppet. Men jag tog mig runt! Och det tycker jag att jag ska ha en eloge för. Och för att jag inte fuskade och tog genvägar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0