Skammen



När man stressar till stallet, halkar på den isiga vägen och faller raklång på rygg. Man tittar sig omkring och upptäcker att man är ensam, inte en endaste själ så långt ögat kan nå. Ingen såg- man kan pusta ut! Tills det att en karl öppnar dörren på en bil som står parkerad en bit därifrån, och undrar om det gick bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0