Tillbaka i stallet
I dag var jag tillbaka i stallet efter juluppehållet. Det är alltid extra mysigt att vara där när man har varit borta några veckor, och i dag kände jag mig extra välkommen när stallkatten Sickan än en gång kröp upp i min famn och ville bli gosad.
För sjätte gången i rad fick jag dessutom rida Svarten. Och det är galet vilka framsteg jag har gjort på honom. Från att helst ha velat börja gråta och åka hem när jag fått veta att jag ska rida honom tycker jag nu att det är rätt roligt. Vi har börjat lära känna varandra och jag har hittat knapparna man ska trycka på för att det ska hända något. Sedan är det långt ifrån perfekt, men vi har kommit en bra bit på väg. Och det är en sån underbar känsla. För det är ju trots allt det jag vill med min ridning. Att känna att jag faktiskt utvecklas.
