Helena

Angående Melodifestivalen och Andra Chansen, som gick av stapeln igår.

 

Jag är förvånad över hur många låtar som faktiskt har växt efter att jag har lyssnat på dem några gånger. Detta är naturligtvis positivt, men när det kommer till Eurovision så funkar inte det. Där måste man ha en låt som är som en käftsmäll första gången den spelas, annars är man ute ur leken. Andra chanser ges inte. I synnerhet inte i år när det svenska bidraget endast kommer att uppträda i finalen.

 

Anton Ewald och Robin Stjernberg vidare till finalen. Helt rätt i min bok. Fast jag hade ju hemskt gärna sett även Martin Rolinski där. Cookies´N´Beans låt hade också den gärna fått haka på, även om jag inte riktigt tycker att den är lika passande som de tre redan nämnda. Tyvärr gillade jag även Behrang Miris fotbollsramsa, som klistrade sig fast som tuggummi, men jag är otroligt glad över att föräldrarna i detta land tog sitt ansvar den här gången och förbjöd sina barn att rösta på den. Vi har redan Sean Banan i final, vi behöver inte ett till "barn- bidrag" (hehe)...

 

Bäst igår var dock Robin Stjernbergs ansiktsuttryck när han förstod att han gått vidare. Det var sån glädje att jag fick en liten tår i ögat.

 

Men nu. Det jag egentligen ahde tänkt att detta inlägg skulle handla om.

 

Är det bara jag som tycker att Anton Ewalds dansare påminner om Carolas Stormvind- dansare från 1991? Av någon anledning stör jag mig något evinnerligt på det, även om jag verkligen gillar Anton och låten.

 

Vad säger ni?