Helena

 

Och på tal om Israel och Eurovision.

 

1998 vann Dana International tävlingen, och 1999 skickade vi Charlotte Nilsson till Israel. Hon tog hem hela kalaset med en av mina Mello- favoriter genom tiderna, Tusen och en natt som pyntades i engelsk skrud lagom till tävlingen och fick namnet Take me to your heaven. Jag älskar båda versionerna.

 

Minns så väl den svenska uttagningen det året. Jag visste redan på förhand att Martin Svensson skulle bli min favorit. Han var ju redan en favorit efter Rymdraket. Även Therese Grankvist och Ai var jag övertygad om att det skulle gå bra för (1999 var det gyllene eurovisionsåret). När så Charlotte Nilsson klev ut på scen med startnummer 1 kom pappa in i mitt rum. Han slängde en blick på tv:n och sa "Den här kommer vinna". Jag protesterade vilt, men det visade sig ju sedan att han fick rätt.

 

Och så kom Eurovision och Charlotte vann. Och det var egentligen det som det här inlägget skulle handla om. Se vad som händer när hon sjunger segerlåten en gång till. 2:26 in i klippet byter hon språk och sjunger sista refrängen på svenska.

 

Det är så vansinnigt tråkigt att den traditionen är bortsuddad. För det är något vackert med den. Fast å andra sidan hade jag nog inte velat höra Euphoria i svensk tappning förra året.