Guld!
När jag var tretton år gammal föll jag stenhårt för hockey. Inte att spela själv, men att titta på. Och ända sedan dess har min dröm varit att få se Sverige vinna hockey- VM på hemmaplan.
I kväll gick VM- finalen i Globen. Sverige mot Schweiz. Bara det är fantastiskt och otippat. Och när resultatet sedan blev 5-1 till vår fördel sprack det. När Loa Falkman sjöng den svenska nationalsången lät jag tårarna rinna längs mina kinder. Nu fick jag ju inte vara där, vilket jag är lite ledsen över, men det var inte fy skam att se det på tv heller. Jisses, så mycket känslor. Bara tanken på hur stort det måste vara för spelarna får mina ögon att tåras än en gång.
I morgon vid lunchtid firas de i Kungsträdgården. Jag tror att jag ska försöka ta mig dit.
Kommentarer
Trackback
