Farmor

 
Farmor. Min fina lilla farmor. I dag begravde vi dig, och det känns som att en del mitt hjärta aldrig mer kommer att bli helt igen. Det var en märklig känsla i dag, vi var alla samlade men du var inte där. Det var nästan så att jag väntade mig att du skulle komma in i kapellet och ursäkta dig över att du var sen. Att det var du som låg i kistan kändes overkligt.
 
Så många tårar. Så många fina ord. Tur att jag hade hela väskan full med näsdukar.
 
Jag har svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer kommer att träffa dig. Att du aldrig mer kommer att säga mitt namn på det där sättet som bara du gör. Gjorde. Att jag aldrig mer kommer att se dig sitta och tugga på en knäckebrödsmacka vid julbordet. Konstigt nog är det ett av de starkaste minnen jag har av dig. Hur du försiktigt knaprar på en knäckebrödsmacka.
 
Dagen har varit fylld av sorg, men också skratt och glädje. Det var ett vackert avsked, och jag tror att det var precis så som du ville ha det. Nu kommer du att vila i minneslunden bredvid den kyrka där filmens Jonathan och Skorpan Lejonhjärta en gång begravdes. Inget dåligt sällskap.
 
Just nu känns det mest tomt. Men alla minnen lever inom mig, och de kommer jag att bära med mig för resten av livet. Tack för alla fina stunder du gav mig, farmor. Världens finaste lilla farmor.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0