Vanessa- Flickan i glaskupan

 
Jag har nu läst ut Vanessa- Flickan i glaskupan, som är fortsättningen på Carolina Gynnings debutroman Laura- Flickan från havet.
 
Vanessa- flickan i glaskupan tar vid där den förra boken slutade. Hon har upptäckt att hennes tvillingsyster Laura stulit hennes identitet och nu står i kyrkan för att vigas med hennes pojkvän. Alla närvarande tror självfallet att Vanessa egentligen är Laura, som blivit galen efter allt hon varit med om efter att tsunamin nästan tog hennes liv den där juldagen för ett år sedan. Vanessa spärras in på psyket, men hon är fast besluten att hon ska ta tillbaka det liv som är hennes. Till varje pris.
 
Carolina Gynnings karaktärer fortsätter att vara endimensionella och platta. Även handlingen faller platt. Den känns outvecklad, som om detta bara är ett utkast som väntar på att fyllas ut för att skapa något som känns mer fylligt. Handlingen hastas igenom utan att man får några sympatier för någon karaktär, och oavsett vad det gäller så skrapas det bara lätt på ytan. Det finns inget djup.
 
Det känns som att jag bara upprepar mig från recensionen jag skrev av Gynnings första bok i serien, men hon har inte utvecklats sedan dess och den här uppföljaren följer samma mönster. Det är inte en bok som jag skulle rekommendera om någon bad mig om ett boktips.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0