Din tid kommer
Första gången jag hörde den blev jag besviken. Men den växer. Och när jag såg videon kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Tack Håkan för att du berör. Jag önskar så att jag hade fått tag på biljetter till Ullevi i sommar, men jag antar att jag får leva på minnena från förra gången.
Grodan Boll
Hur kan det redan ha gått en vecka sedan du kom till oss? Världens finaste lilla Grodan Boll. Det har inte varit helt enkelt den här veckan, men vi har klarat oss bra ändå. Du är en snäll liten bebis, även om det där med att byta blöja är att likställa med tortyr. Men att du varit så gul och behövt besöka sjukhuset varje dag sedan vi fick komma hem har varit lite jobbigt för mitt mammahjärta.
Lilla Bollen. Du är det bästa jag vet. Världens finaste lilla kille. Men vi kan väl komma överens om att försöka bromsa tiden lite, så att du inte växer upp alltför fort? Jag hinner liksom inte riktigt med.
Bebisen är här
I fredags 8 april kl 05:37 valde den här lilla prinsen att äntligen titta ut.
Världens finaste lilla bebis (säger jag självfallet helt objektivt). Det blev en långdragen förlossning. Från det att vattnet gick till att han var ute tog det 33 timmar och 40 minuter, men det var så värt det när han väl kom ut.
Jag ska väl försöka knåpa ihop någon form av förlossningsberättelse, men det är svårt att hinna med när han hela tiden kräver uppmärksamhet. Är det inte mata är det trösta. Hela gårdagen var en skrikfest, och det känns som ett under att han nu faktiskt kan ligga stilla bredvid mig i soffan och sova. Så jag måste ta tillvara på den här stunden så gott det går. Typ gå på toa och städa lite...
Smyckeshörnan
Nu när jag är hemma om dagarna passar jag på att fixa med sånt som jag har prioriterat bort tidigare. Bland annat har min byrå fått sig en rejäl uppfräschning. Har ingen bild på hur det såg ut före, den synen vill jag gärna bespara er, men så här ser det ut efteråt. Alla smycken har en egen plats, och ingenting onödigt ligger framme och skräpar.
Behöver jag nämna att jag är vansinnigt nöjd med resultatet?
Var är bebisen?
Det är DEN dagen i dag. Dagen som jag har väntat på så länge. Dagen som jag har längtat efter. Dagen som jag har varit rädd för. Dagen då allting kommer att förändras. Ingenting kommer någonsin att vara sig likt.
Hittills har dagen bjudit på exakt samma saker som de senaste två veckorna. Det vill säga inte särskilt mycket alls, och speciellt inga värkar eller något vatten som forsar ut över möbler och golv. Har till och med tagit mig en ofrivillig powernap i soffan på en och en halv timme. Den gjorde mer skada än nytta, och jag blev alldeles mosig i huvudet efteråt. Kompenserade genom att göra en halv kladdkakssmet som jag tryckte i mig. Stackars bebisen fick sig väl en rejäl sockerchock, för efter det blev det livat i magen.
Någon bebis blir det nog inte i dag. Men det är ok. Jag fortsätter hänga här i mitt soffhörn.
Min lördag
I dag är det lördag. Inte för att det spelar så himla stor roll längre vilken dag det är, jag är ju ledig alla dagar. Går och väntar på att bebisen ska behaga att titta ut. Det är dessutom bara två dagar kvar tills det är dags, om den lille behagar att passa tiden. Men hen får gärna dröja ytterligare ett par dagar för min del. Jag har lite saker att fixa med, och det skulle vara skönt att få det gjort innan.
Så. I dag har jag fixat. Släpade mig hela vägen in till stan och shoppade lite saker jag kommit på att jag behöver. Som smyckesskrin och kuddfodral. Det var dock inte någon särskilt behaglig tripp, och den drog ut på tiden eftersom jag inte kunde gå snabbare än med myrsteg då allt annat (och det också i och för sig) gjorde jätteont. MEN jag hittade nästan allt jag skulle ha, och jag kom hem till slut.
Resten av eftermiddagen tillbringade jag och magen i soffan. Lite senare fick jag ett ryck och fortsatte "Den Stora Rensningen" här hemma. Linneskåpet fick sig en uppryckning, och jag fick ihop ytterligare en kasse med saker som ska skänkas till Myrorna. och mer ska det bli! Fortsättning följer i morgon.
Har tryckt i mig en halv påse kinapuffar också. Pricken över i:et denna lördag.
Bebisnyhet och go'frukost
God morgon världen!
Vaknade upp till nyheten att en vän blev mamma för andra gången igår morse. Det blev en liten pojke den här gången, och han var egentligen beräknad till fyra dagar efter mig. Hon skickade en bild på honom, och han var alldeles perfekt. Så liten och söt. Och han lurade mig- jag var ju övertygad om att han var en tjej.
Det känns overkligt att jag inom kort också kommer att ha en så liten bebis i mitt liv. En bebis som jag och Alex har skapat. Men den får gärna stanna där den är någon vecka till.
Firar den roliga bebisnyheten med vad som just nu är favoritfrukosten. Falu rågrut med kokt ägg och kaviar, och tll det en saftig blodapelsin. Kan äta det till frukost, lunch och middag. Skulle dock inte påstå att det är något gravidcraving. Så har jag alltid funkat. Jag snöar in på något, äter det tills det sprutar ur öronen på mig, för att sedan sluta helt och inte vilja äta det igen på väldigt länge.
Bebis
Jag har inte sagt något här, men ni kanske vet ändå. Jag har ägnat de senaste nio månaderna åt att tjocka på mig rätt rejält. Men det är ju inte bara semlor och godis i den där magen.
Om bebisen är bra på att passa tider får vi träffa den om fyra dagar. Om den brås på sin pappa dröjer det ytterligare några dagar. Minst. Men det skulle inte göra så mycket om den väljer att stanna i magen lite längre än planerat. Den får komma när den är redo. Under tiden fixar jag här hemma, och ägnar ohälsosamt mycket tid i soffhörnet. Men det är rätt trevligt det med.
Tisdagslunch i Gubbis
Dagens aktivitet: Lunch med Cathrine och tvillingarna i Gubbängen.
Cathrine dukade upp en salladsbuffé och avslutade sedan det hela med en go´fika med hemmagjorda daim-kolasnittkakor. SÅ gott. Och så värt att trycka i sig alldeles för många kakor. Om det nu finns något som heter "alldeles för många kakor". I think not.
Då Som Nu För Alltid
Flera av mina vänner hade lagt upp denna video på Facebook. Den började så fint. Men jag förstod ju att något var fel, med tanke på alla ledsna ord och gråtande emojis.
En fantastisk video, med karaktärer från Kents tidigare album och videos. Så kom slutet.
Kents sista album. Kents sista turné. Slutet på Kent.
Jag kunde faktiskt inte hejda tårarna. Struntade fullständigt i att jag satt och grät på tunnelbanan i morgonrusningen. Kent har betytt på otroligt mycket för mig under åren, och jag har så många minnen till deras musik. Att de efter i år aldrig mer kommer att släppa ny musik och att jag aldrig mer kommer att kunna se dem live känns ofattbart.
East
Igår var jag och Alex på date night. Det vill säga middag på East. Det är längesen vi gick ut och åt, så det var mycket efterlängtat. Skönt att gå ut relativt tidigt också, vi hade bokat bord 17:30, vilket gjorde att vi kom hem i lagom tid och kunde ägna resten av kvällen åt att slappa. Precis vad vi båda behövde.
Jag åt som vanligt koreanska pannkakor till förrätt. De är en superhit, även om jag tyckte att såsen var starkare än jag mindes den. Är lite känslig för stark mat just nu. Men det gick ner änd, man kan ju välja att inte ha så mycket sås.
Och som vanligt tog jag den vietnamesiska fläskkarrén till varmrätt. Den funkar också i alla lägen. Alex åt sushi, som var väldigt fin att titta på men jag vet att jag inte hade tyckt om den. Sushi är inte riktigt min grej, även om Alex gärna vill få mig att tycka om det genom att pusha mig att smaka när han köper.
Vi delade på en tryffel till dessert. Jag hade gärna tryckt i mig någon god dessert, men det tog helt enkelt stopp. Körde på en alkoholfri drink istället, som smakade somrig passionsfrukt. Ett klokt beslut.
En mycket bra lördagkväll.
If I Were Sorry
Melodifestivalen 2016.
Jag har självfallet suttit som klistrad framför varje delfinal. Och Andra chansen. Och den stora Finalen. Som varje år, med andra ord. MEN. I år har jag varit besviken. Det har inte varit något bidrag som har känts som en klockren vinnare, en sån där raket som kan gå och ta hem hela Eurovision. Jag hoppades in i det sista att Molly Sandén skulle ha just DEN låten. Men hennes bidrag levde inte alls upp till mina högt ställda förväntningar. Kvinnan har en fantastisk pipa, men Youniverse var långt ifrån hennes bästa låt.
Det har känts som mellanmjölk hela vägen fram till finalen. Men igår när det väl smällde tyckte jag, konstigt nog, att alla låtar som var i final var bra. Kvaliteten var förvisso väldigt ojämn, men det gör inte så mycket att Samir & Viktor saknar sångröst när de ändå förmedlade glädje och en riktigt catchy refräng. Samtliga låtar har växt allteftersom jag lyssnat sönder dem på Youtube och Spotify. Även om faktum kvarstår- man ska inte behöva lyssna på en låt flera gånger för att den ska bli bra. Då har den inte en chans i Eurovision. Där måste den sätta sig vid första lyssningen, annars är det tack och good bye.
Så. Sjuttonåriga Frans vann.
Frans lår är den enda om jag verkligen har tyckt mycket om sedan första gången jag hörde den. Den är riktigt bra! Men det är ju skillnad på bra och bra i den här tävlingen. If I were sorry är inte "Melodifestival- bra", och jag tror dessvärre inte att den kommer gå hem i Europa. Vi får nog vara glada över att vi är direktkvalificerade till finalen. Men jag kan ju ha fel. Jag hoppas att jag har fel.
Buffelmozzarella
Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare, men ungefär en gång i månaden har vi knytkalasmiddag med Alex gamla KTH- vänner. Vi är tre par plus en singelkille som ses hemma hos varandra enligt ett rullande schema, och varje par ansvarar för varsin rätt.
Nu i torsdags var vi hemma hos Hubbe och Malin på Östermalm, och jag och Alex stod för förrätten. Eftersom vi hade lite ont om tid efter jobbet den dagen bestämde vi (vilket innebär jag, då Alex inte hade funderat så mycket över vad vi skulle servera) att det fick bli något enkelt. En capresesallad.
Det är ju något som jag knarkar i omgångar, kan äta det varje dag i flera veckors tid utan att tröttna. Men när jag äter det köper jag mozzarella i vanlig butik, som egentligen är rätt smaklös. Den här gången gick vi all in och jag köpte en riktigt fin buffelmozzarella för dyra pengar i Hötorgshallen. Och jisses, vilken skillnad på smak! Den var helt fantastisk!
Hoppas nu bara inte att jag hamnar i det där once you go snordyr buffelmozzarella you never go back to the one du köper på Hemköp. För då blir det dyrt för mig.
Brunch på Herr Julius på Strand Hotel
Egentligen var tanken att vi skulle gå på brunch på Grand Hotel, men eftersom det inte fanns bord där förrän om en månad fick det bli brunch på Herr Julius på Strand Hotel vid Nybroviken i dag istället. Grand Hotel tar vi om en månad (Alex tyckte absolut att vi skulle gå på båda, och vem är jag att säga nej till det...).
Tyvärr motsvarade inte brunchen mina förväntningar. Det varma utbudet var väldigt begränsat till prinskorv, ägg och bacon (som ni ser på bilden), nåt kött, kokt potatis och potatisklyftor med lite annat i ugn. Det kalla utbudet var inte heller så stort, och för mig som inte äter charkuterier och tillfälligt inte gravad lax blev det ännu mindre då det inte fanns några direkta andra bra alternativ. Det som fanns och som jag åt var väldigt fräscht och gott, men jag hade önskat ett större utbud.
Men att utbudet var lite av en besvikelse gjorde ju inte att jag åt mindre. Det godaste på den här tallriken var potatisklyftorna med aioli. Älskar aioli!
Klämde självklart i mig plättar med sylt och grädde. Det var nog det bästa på hela buffén! Men jag tycker å andra sidan alltid att pannkakorna är det godaste... Det brukar vara jag och barnen som trängs när vi ska plocka på oss sådana.
Vet inte om det var för att jag var proppmätt, eller om det berodde på något annat, men när det väl var dags att hugga in på godsakerna tog det stopp. Äppelpajen var fantastiskt god, men av någon anledning serverade de den med vad jag gissar var någon form av kvarg som bara smakade syrlig/ surt. Till paj ska det ju serveras vaniljsås! Eller åtminstone något som smakar vanilj. Fick hämta grädde från plättarna istället.
Creme Bruléen och chokladmoussen var helt ok, men de kändes alldeles för söta så jag smakade bara på dem innan jag gav upp (trodde aldrig det skulle hända att jag lämnade sötsaker...). Den lilla chokladkakan gick väl an, men den var rätt tråkig och jag var alldeles för mätt för att orka trycka i mig hela.
Tyvärr blev alltså även dessertbordet en besvikelse (av det jag testade där). Det fanns även olika ostar och sånt, men det är inte heller min grej.
Ett stort plus dock till att kaffe, te och juice ingick i priset (som är 325:-). Vi drack nästan två stora flaskor färskpressad apelsinjuice, fantastiskt gott.
Men nu ser jag fram emot Grand Hotels brunch om en månad!
Blåbärspaj i goda vänners lag
I dag hade vi Marielle, David och Ella över på fika. Jag svängde ihop en blåbärspaj, som vi åt tillsammans med vaniljvisp. Vansinnigt gott, och lagom mycket sommarkänsla (vilket behövs den här årstiden).
Blåbärspaj
Smuldeg:
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2 msk socker
150 gram smör (det går bra med 100 gram också men jag fläskade på)
Bärfyllning:
500 gram blåbär (frysta funkar alldeles utmärkt, går även bra med valfri mängd, så länge du tycker att det är tillräckligt mycket)
3/4 dl socker
1 msk potatismjöl (hälften om det är färska bär)
Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.
Blanda blåbär med socker och potatismjöl. Häll ut i en ugnssäker form.
Blanda vetemjöl, havregryn, socker och smör till en grynig massa. Jag tog en genväg och körde allt i matberedaren (väldigt smidigt och man slipper bli kladdig om händerna).
Fördela smuldegen över bären.
Grädda i mitten av ugnen i 15- 20 minuter.
Servera med vaniljvisp, vaniljsås, glass eller annat valfritt tillbehör.
