Helena

I dag har Maria namnsdag, och trots att jag heter Maria Helena har inte någon kommit ihåg att gratta mig. Inte pojkvän, inte familj, inte vänner, inte kollegor, ingen. Det minsta jag hade kunnat förvänta mig var ju att de alla dök upp på mitt jobb, sjöng en hyllningssång, strödde ut konfetti och glitter, och bjuckade på en jävligt god tårta. Men jag antar att det får vänta tills det är Helena- dagen.

Jag tänkte att jag skulle visa hur mitt hår ser ut när det är helt ofixat och när det är lite fixat.

Mitt hår har ett naturligt självfall, som jag inte alltid är helt överens med. Oftast använder jag plattången åtminstone litegrann för att fixa till luggen (den krullar upp sig och blir jäkligt bångstyrig om man inte är envis med den), men ibland går jag loss på hela håret.

Här har jag låtit håret självtorka. På ena sidan lockar det sig rejält, och på den andra sidan har jag plattat det. Jag gillar att jag med enkla medel kan byta frisyr utan att det blir krångligt eller är särskilt tidskrävande. Perfekt för mig, som sällan orkar bry mig nämnvärt om håret.

Att oroa mig för saker är någonting som jag är väldigt bra på. Allt som oftast knyter det sig i magen av oro, och jag har sårt att släppa det och gå vidare. Men det som jag oroar mig allra mest över är att de människor som jag älskar ska dö eller skadas allvarligt på något sätt. Bara tanken får mig att må illa, även om jag vet att vi alla ska trilla av pinn någon dag och att det inte är något som jag kan styra över. Men det hindrar mig inte från att oroa mig.

I dag har jag varit fashionabel.

Adidasbyxor, som är både gamla och trasiga.
Tröja köpt på Urban Outfitters rea för några år sedan.

Karin fick en kaka av några kompisar, som vi fick smaka på. Oturligt nog gav jag en del av min kaka till en kille på festen, och det visade sig att kakan innehöll jordnötssmör och han var vansinnigt allergisk mot jordnötter. Så det blev att åka in till akuten för honom. Snöpligt.

Som sig bör blev det en pizza till lunch i dag. Eller frukost, om man nu hellre vill se det så.

Jag var inte helt nöjd i natt när vi sprang till tunnelbanan och den åkte ifrån oss två minuter för tidigt. Det är fan inte ok, och speciellt inte när klockan är 04:00 och nästa tåg går om först en halvtimme.

Karin har fyllt år, och i vanlig ordning firades det med fest hemma hos henne i Abrahamsberg. Temat var Högstadiet, men jag, Alex, Marielle och David körde på uppklätt istället (eller ja, Alex hade ju inte orkat åka hem och hämta finkläder, så han körde på t- shirt och jeans som vanligt).

Alex är inte bara min livskamrat, han är min bästa vän. Jag ser oss som ett team ,vi är individer men vi sitter samtidigt ihop. Det må låta cheesy, men då får det väl göra det. För så är det.

Jag tror minsann att scones kan bli det nya nationalbrödet i det Nilssonska hushållet. Enkelt att göra, och fort går det också. Bara fördelar (bortsett från att man blir lite kletig om fingrarna när man gör degen, men det kan man leva med).

Recept klassiska scones (för fyra personer):

3 dl mjölk
100 gram smör
7- 8 dl mjöl
4 tsk bakpulver
1 tsk salt

Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke.

Skär smöret i bitar och blanda ner det i mjölet. Finfördela smöret med fingrarna till en grynig massa.

Blanda ner mjölken och rör ihop till en deg, men rör inte i onödan utan sluta när du kan kan forma till en deg.

Dela degen i fyra bitar och platta ut till runda kakor, cirka 12-15 centimeter i diameter. Skär två skåror i varje kaka, i ett kors. Nagga kakorna med en gaffel.

Lägg på bakplåtspapper eller smord plåt och grädda i 250 grader i cirka 10 minuter. Servera nygräddade och varma.

Tre H&M- butiker lyckades jag hinna med att besöka i dag, och i varenda en varjag tvungen att prova något. Den är tröjan fick faktiskt följa med hem, men jag tror att jag lockades mer av de små hästarna än av passformen. Efter näsrynkningar från Alex fick jag tveksamheten bekräftad, och därmed lämnar jag tillbaka den nästa vecka. Det är ändå 99 kronor som jag kan ha roligare för.

För andra gången den här veckan blev det kött och bea- middag. Riktigt smarrigt, och välbehövligt för att få upp humöret lite. Både jag och Alex var riktigt trötta när vi kom hem, och blodsockernivån var på tok för låg. Nu. däremot, är magen full och det känns som ett gigantiskt projekt att överhuvudtaget orka resa sig upp ur soffan. Så jag tror att jag sitter kvar här ett tag till.

Det finns väl flertalet dåliga vanor som jag gärna skulle vilja bli av med, men den som jag först kommer att tänka på är det där förbannade soffsovandet. Det har jag fått med mig hemifrån- både mamma och pappa somnar på soffan nästan varje kväll. Och det är väl inget fel med att sova på soffan, man får väl sova var man vill. Jomen visst, om det inte vore så att jag sedan på natten vaknar och måste upp och borsta tänderna och lägga mig i sängen, där det är tänkt att jag ska sova från början. Detta resulterar i att sömnen blir avbruten, och inte alls lika effektiv som om man får sova en hel natt igenom på rätt ställe.

Min soffa är inte heller helt optimal att sova i. Skön ett tag, men sedan börjar man märka av att det trots allt är rätt höga armstöd och det är allt annat än skönt för nacken- trots att man försöker släta ut höjdskillnaden med kuddar. Några timmar på soffan brukar således ge mig rejält ont i rygg, axlar och nacke. Jag förstår inte hur Martin och Tina kunde sova på den där soffjäkeln en hel natt utan att klaga nämnvärt.

Lönefredagen är äntligen här! Det ska firas på bästa sätt med ett besök på H&M efter jobbet. Var inne där och smög runt redan igår, och hittade massa fina kläder som mer än gärna får följa med mig hem (om de sitter fint på, vill säga). Egentligen är det ju inte optimalt att bege sig in till stan samma dag som lönen trillar in på kontot, för man lär ju inte vara ensam. Men hellre trängas än att riskera att de fina kläderna säljer slut.

Lyxfällan är tillbaka, och självklart sitter jag bänkad framför tv:n. Jag tycker att det är vansinnigt intressant att se hur det kan ha gått så himla mycket åt skogen för de människor som är med. Inte på det sättet att jag gottar mig i det, utan det handlar snarare om fascination. HUR har de lyckats dra på sig så mycket skulder? Och HUR kan man inte förstå att man inte kan göra av med mer än vad man tjänar?

Det är inte svår matematik. Tjänar du 20 000 i månaden efter skatt kan du inte göra dig av med mer än 20 000 kronor i månaden. Då går du back. Tyvärr finns det så många människor som tror att de kan få precis allt som de vill ha. Dessa människor är ofta stora vänner av kreditkortet- som i många fall enbart är en fiende. De plockar fram det lilla kortet när de handlar, och inser inte att de där pengarna faktiskt ska betalas tillbaka. Och sedan sitter de där hemma emd sin nya platt- tv och nya bil och tycker att de har gjort världens bästa affär. Tills det att de måste börja ta lån för att ha råd att betala alla krediter, och ta fler lån för att betala av på de gamla lånen. Och gärna låna lite pengar av släktingar och vänner för att kunna betala av skulder de har på annat håll.

Men jag blir inte bara fascinerad av hur dessa människor har lyckats sätta sig i sådana här situationer. Jag blir även extremt provocerad, vilket förmodligen beror på att jag själv har sådan stenkoll på min ekonomi. För mig är det inte svårt att bestämma mig för att betala alla räkningar, sätta in pengar på sparkontot och sedan ha en budget kvar som jag ska hålla mig till. Och vill jag köpa något dyrt, som en tv eller en resa, så sparar jag pengar till det och köper det inte förrän alla pengar finns där. Det är inte svårare än så.

Människor tror att de kan få allting som de vill ha. Att det är deras rättighet att kunna åka till Thailand varje år. Det är det inte. Har man itne råd så har man inte råd, och då får man göra roliga saker på hemmaplan istället. Och spara pengar tills det att man har råd. Man ska aldrig skuldsätta sig i onödan. Det är skillnad om det rör sig om ett större köp, som till exempel en bostad. Men i övrigt- tänk efter två gånger innan du tar det där lånet eller köper den där dyra märkesväskan.

En annan sak som provocerar mig är att många av deltagarna som har varit med i Lyxfällan talar ut i tidningarna och säger saker som "Lyxfällan behandlade oss som om vi var efterblivna och dumma i huvudet". Nu säger jag inte att jag tycker att deltagarna är vare sig efterblivna eller dumma i huvudet, men något fel måste det ju vara med tanke på att de inte förstår vad de sysslar med. Att de inte förstår en av de mest grundläggande sakerna för ett fungerande liv. Visst, i en del fall är det säkert så att de förstår hur illa ställt det är, men inte orkar göra något åt det. Men många förstår inte ens det. Hur har de blivit uppfostrade? Lärde de sig ingenting av sina föräldrar?

Jag tror att Lyxfällan uteslutande är bra för de som får chansen att delta. De behöver få upp ögonen och få hjälp. Och förhoppningsvis kan programmet kanske öppna ögonen för en del av de som tittar, som sitter i samma sits. Däremot är det oroande att detta bara är ett skrap på ytan. Alla deltagare i Lyxfällan blir hjälpta. Så vitt jag vet har programledarna inte misslyckats en enda gång. Men ute i stugorna finns det garanterat familjer som inte skulle klara sig på denna hjälp. Familjer som har alldeles för stora skulder, och är bortom all räddning. Och de familjerna kommer vi aldrig att få se, för det skulle inte bli bra tv.

Jag tycker att det är lite roligt när artister tar med andra kända ansikten i sina musikvideos (där de agerar skådespelare, och alltså inte gör en duett med huvudartisten). Det finns en rad videos där detta förekommer, här är några av dem.

Bruce Springsteen - Dancing In The Dark

Det här är en av mina favoritlåtar som jag inte får nog av. Så vansinnigt bra. Och även om videon inte är särskilt märkvärdig, blir jag märkligt glad av den. Men var är kändisen, kanske du nu undrar? Om du mot förmodan inte orkar titta från början kan du spola fram till 2:25. Den korthåriga donnan är ingen mindre än Courteney Cox Arquette, och efter detta lilla gästspel gick ju karriären spikrakt uppåt för hennes del.




Enrique Iglesias - Hero

Egentligen är jag inte något stort fan av Enrique Iglesias, men den här låten gör något med mig (hur cheesy den än må vara). Och varje gång jag ser musikvideon börjar jag gråta. Skitfjantigt, I know. Men jag är ju en sucker för när det är så där romantiskt, och de som älskar varandra inte får varandra. Hur kan man inte gråta? Kärleksobjektet i den här videon är Jennifer Love Hewitt. Och henne känner vi ju igen från bland annat tv- serierna Ensamma Hemma och Ghost Whisperer.




Madonna - Music

Jag älskar Madonna, men den här låten kan jag inte förstå att hon har gjort. Det är definitivt en av hennes sämsta låtar, och videon är än sämre. Inte ett rätt. Men med i skådespelarlistan finns Sacha Baron Cohens alter ego Ali G. Som jag heller aldrig har tyckt om, men ändock. Han är med, och därför räknas han.




Det här är ett grepp som även används av en del svenska artister. En av mina favoriter är Hello Saferide - Anna. Där återfinns Sverrir Gudnason som pojkvännen, som inte vill ha barn. För den som inte vet vem han är, kan jag berätta att han är skådespelare med ett förflutet i bland annat Nya Tider, Familjehemligheter och Wallander.

Om någon på mitt jobb undrar vem som har snott alla kiwisar ur fruktkorgen får ni lova att inte skvallra på mig! Så jäkla gott! Definitivt det bästa mellanmålet just nu.

En miljon är rätt mycket pengar. Jag kan komma att tänka på hur många saker osm helst som jag skulle vilja köpa så fort jag fick pengarna i min hand. En helt ny garderob, dyra middagar på restaurang, resor till världens alla hörn... Fast det pengarna skulle vara bäst lämpade för är ändå en lägenhet. Det är så galet dyrt att köpa sin bostad i dag, och bara handpenningen känns nästan som en omöjlighet att få ihop. Så skaj ag köpa någonting så ska det banne mig vara en lägenhet. Alternativt ett litet hus (om några år, när det är dags för barnaskaffande).

Men jag känner mig själv. Jag tycker om att logga in på min internetbank och titta på hur mycket pengar jag har på sparkontot. Bara titta. Och räkna ut hur mycket jag kan spara varje månad för att bli ännu rikare. Jag tycker om att se mina pengar växa på hög (så mycket att min pojkvän och mina föräldrar kallar mig för Joakim von Anka). Så det där med att köpa lägenhet skulle jag lägga på is (vill inte köpa lägenhet i nuläget i alla fall, det ligger i framtiden), och istället bara njuta av att vara åtminstone lite rik.

Jag måste säga att jag imponeras över min egen skicklighet att häfta fast fakturor i koftan.

Det blev inget Vapiano för min del i dag. Alex hade inga pengar kvar efter sitt tandläkarbesök, och jag hade inte pengar så att det räckte till mat för oss båda. Så vi åkte hem och åt köttbullar och makaroner istället. Och det funkade ju det med.

Jag är vansinngit pastasugen, och allt jag har i matlådan är en bit halvrolig köttfärspaj. Det är inte direkt som att jag längtar efter att få gå på lunch. Men jag kanske kan övertala pojkvännen att äta middag på Vapiano i kväll? Ska ju ändå möta upp honom i stan och leta fram en födelsedagspresent till helgens kalas. Då kan man väl lika gärna avsluta med ett litet restaurangbesök? Pengarna börjar sina i plånboken, och vad är då bättre än Vapiano? Dryga hundralappen, och man är i hamn. Mätt och belåten. Tur att jag har en pojkvän som uppskattar god mat. Han kan inte tycka att det är en dålig idé.

I dag hälsar vi den gamla hederliga havregrynsgröten välkommen tillbaka på middagsmenyn. Helst hade jag velat sätta tänderna i en stor köttbit med bearnaisesås, men i brist på det öste jag på med extra hallon istället. Vilket i och för sig inte var fy skam det heller.

Jag är inte så extremt fåfäng av mig när det gäller killar, och även om det är uttjatat så är inte utseendet det viktigaste. Självfallet måste man vara attraherade av varandra för att det ska kunna bli något, men för mig är det betydligt viktigare hur han är som person än hur han ser ut.

Det jag vill ha är en kille som har humor, som får mig att skratta. Det är viktigt att han inte tar sig själv på för stort allvar, för hur sexigt är det med någon som har en pinne upp i röven och inte kan skratta åt pinsamheter och dåliga skämt?

Andra kvaliteter jag uppskattar är de vanliga- ärlighet, omtänksamhet, snällhet, intelligens bla bla bla... Han får gärna gilla bra musik (det jag lyssnar på), vilja se samma tv- serier och filmer som mig samt tycka att det är superkul att gå och shoppa tjejkläder i flera timmar. Men gillar han inget av det, men jag gillar honom ändå, så är inte det hela världen. Sådant kan man ju träna upp honom till att tycka om.

Jag har ägnat kvällen åt att springa upp och ner till tvättstugan, och som en sista insats bäddade jag nya lakan i sängen. Härligt med rena frasiga lakan, men tråkigt att jag har hela sängen för mig själv i natt. Det roliga är att även när Alex inte sover hos mig ligger jag på ena sidan av sängen, istället för att bre ut mig. Varför passar jag inte på?

Alex var och klippte sig igår. Det känns som att det även är dags för mig att ta det steget igen. Om jag räknar rätt är det fem månader sedan jag kapade mitt långa hår och slingade det, och det syns (det är inte alls lika snyggt som på bilden ovan). Det växer som ogräs, och jag har numera en snygg utväxt, som förmodligen inte kommer att vara helt rolig om jag väntar mycket längre med att snygga till den. Jag ska bara orka.

Just nu står inte så många materiella saker på min "vill ha nu"- lista. Det skulle väl vara en resa till något varmare land eller en riktigt god middag på restaurang. Mest av allt behöver jag en sådan där kram som bara min pojkvän kan ge mig. En sådan där som gör en alldeles varm och pirrig.

Det är måndag, fyra dagar innan lön, och i familjen Alex- Helena äts det lövbiff med klyftpotatis och bearnaisesås till middag.

Min högsta dröm är att få leva mitt liv med den här mannen vid min sida. Det är även en önskan och ett mål, för kärlek är ingenting som kommer av sig självt. Man måste se till att hålla den levande, kämpa för den. Jag drömmer också om barn, men det ligger några år fram i tiden. Och jag önskar att vi alla får vara lyckliga.

Några andra stora saker som man kanske kan ta upp är väl att jag önskar att jag lyckas ta det där jädra körkortet någon dag. Och jag drömmer om att komma på vad jag vill göra i livet, det vill säga vad jag vill arbeta med. Målet är att arbeta med någonting som jag brinner för. Att jag ska tycka att det är roligt att gå till jobbet varje dag. Så där roligt som det bara kan vara om man verkligen älskar det man gör.

Så nu ska jag bara se till att förverkliga mina drömmar.

Tro det eller ej, men jag funderar på att börja plugga igen. Inte heltid (usch, så djupt in i skolans oändliga korridorer tänker jag inte vandra), utan bara en enstaka kurs nu i sommar eller höst. Det finns ju en hel del distanskurser att välja bland, många av dem är dessutom på halvfart, så jag kan ägna mig åt studierna efter arbetstid och på helgerna. Jag räknar här kallt med att det inte ska vara så fasligt mycket pluggande som krävs för att jag ska klara av att få godkänt.

Anledningen till detta infall är att jag känner att jag måste utmana mig med någonting nytt. Och något som går att kombinera med ett heltidsarbete är ju då att föredra. Har spanat runt lite på vad som erbjuds, och har hittat en kurs i etik på 7,5 hp. Den kan läsas både under sommaren och i höst, och är väl den som har fångat mitt intresse mest so far. Helst skulle jag vilja hitta en skrivkurs, så att jag kan komma igång med mitt skrivande på riktigt, men jag lyckas inte hitta någon som faller mig i smaken. Jag ska mingla vidare i djungeln av kurser, och återkommer med hur det blir.

Paj är verkligen så himla smidigt. Enkelt att göra (även om det är lite kletigt att göra själva degen), det är inte så mycket jobb och man kan ha i vad man vill. Det är dessutom en bra maträtt att värma i micro, och lämpar sig därför även till lunchlåda. Den här gången blev det köttfärspaj med paprika/ chili- smak. Lite grönsaker på det, och så har man en kanonmåltid.

Jag vet att jag är sisådär 20 år efter, men fy sjuttsingen så bra Lili och Susie är.

Jag är väldigt glad över att vi har fyra olika årstider i Sverige, och jag gillar alla på olika sätt (även om höstens regn och rusk inte alltiod är så uppskattat när man väl befinner sig i det). Men även om det är mysigt med den vita, glittrande snön på vintern och när blommor och träd knoppar och slår ut om våren, så är det trots allt sommaren som ligger mig närmast om hjärtat. Det finns ingenting som slår en riktigt fin svensk sommar.

Varför? Delvis på grund av det här.



Midsommar kan vara den svenskaste högtiden som finns. Allt som behövs är bra sällskap av vänner eller familj, och lite god midsommarmat. När jag var barn firade min släkt alltid midsommar på landet, där det dansades runt en gigantisk midsomamrstång på en hembygdsgård. Det fanns spelmän klädda i folkdräkt och ponnyridning. Rena drömmen för ett barn.



När solen går ned över havet, som här på Gotland.



Picknick i en mysig park. Något som jag gör alldeles för sällan, men som är vansinnigt mysigt om det är soligto ch varmt.



Det doftar ljuvligt av blomster och grönska.



Nöjesparkerna öppnar och trots att det kan vara lite väl mycket folk så tycker jag att ett besök per säsong är att rekommendera. Förr om åren kunde jag åka vad som helst, men nu när jag är lite äldre hoppar jag gärna över attraktioner där det finns en överhängande risk att må illa eller där man hänger upp och ner under merparten av turen. Så Fritt Fall och Extreme på Grönan går numera bort. Radiobilarna har jag dock lärt mig att uppskatat mer under åren, och jag missar inte en bergochdalbana.



Trots att jag retar henne för det ibland, så gillar jag mammas blommor som får flytta in på altanen under sommaren. Det skulle kännas naket utan dem.



Solen, värmen och de ljusa sommarkvällarna är nog det som jag saknar mest när det är långt till sommaren.



Finns det något så ursvenskt som att plocka smultron på strå? Mer Bullerby- känsla än så kan jag inte tänka mig.



Man kan slänga allt vad tights och leggings heter åt fanders, och springa runt med bara ben utan att frysa det minsta.



Jordgubbar smakar sällan så gott som när de äts naturella i solen.



Glass smakar bäst på sommaren. Det är alldeles för kallt att äta på vintern, men på somamren svalkar det skönt.



Uteserveringarna härskar under sommaren, och jag besöker dem mer än gärna. Med en öl i handen och trevligt sällskap har de alla potential att bli sommarens finaste kväll. Men det kräver att man har varit ute i god tid, och lyckats sno åt sig en sittplats.



Skansen är finast på sommaren, och då jag är barnsligt förtjust i djur blir det åtminstone ett besök där om året. Älskar att strosa omkring där och titta på alla djur och gårdar.



Hela Stockholm vaknar upp ur en djup svala, och fullständigt sjuder av liv. Det är helt annorlunda att promenera runt i sommar- Stockholm än i vinter- dito.



Det är sällan jag badar i svenska vatten, men att möjligheten finns i Stockholm är underbart.



På sommaren regerar utomhuskonserterna, och så länge vädret tillåter är det en fantastisk upplevelse. Vill man inte lägga ut dyra pengar kan man istället sitta utanför och lyssna.

Det här kan vara den perfekta söndagsfrukosten. Nygräddade scones med hallonmarmelad. Och nu i vintertider passar det bra med en kopp värmande söderte till.

Gårdagens deltävling i Melodifestivalen var den bästa hittills. Jämfört med förra veckans värdelösa skit var det här tusen gånger bättre.

The Playtones var min favorit, och mot mina principer så ringde jag och röstade på dem (fick självklart en utskällning av min pojkvän, som tycker att det är en skam att rösta överhuvudtaget). Efter att ha hört refrängen en gång satt den som berg, och jag sjöng med högt där jag satt i soffan. Och de hade en ståbas med sig på scenen. En del av mig hoppas att den här låten ska ta hem hela tävlingen, men jag inser samtidigt att det förmodligen är en omöjlighet med tanke på konkurrensen.

Eric Saade. Det var givet redan innan tävlingen började att han skulle gå vidare. Och ja gtycker väl att det var välförtjänt. Förra årets Manboy var dock en bättre låt, men det var rejält med sväng även i Popular. Och vilken show. Killen vet ju hur man underhåller. Det är givet att Saade ställs mot Danny (två unga killar som gör samma typ av musik, och har svängiga låtar med fräsigt dansnummer), och i mina ögon borde det vara en relativt enkel seger för Saade. Även om han verkar ha lånat Dannys vita gympadojjor.

Jag hade inte hört något från Sara Varga tidigare, bara hört talas om henne. För er som inte vet så har hon haft ett förhållande med den lilla blonda komikern Björn Gustafsson. Men jag gillade hennes låt. Den faller under samma kategori som Pernilla Andersson från första veckan, och är inte riktigt lika bra. Men det var något sårbart och skört som fångade min uppmärksamhet, och tjejen kan ju sjunga. Helt klart en plats i andra chansen. Men ställs hon där mot Pernilla eller Jenny Silver, så hoppas jag att hon drar det kortare strået.

Shirley's angels. Hur fan tänkte de när de skulle bestämma namn på gruppen? Töntigt så det förslår. Men å andra sidan gillar ju jag Shirley Clamp. Det här var väl inte hennes starkaste låt, men å andra sidan inte dålig heller. I synnerhet inte som att jag hade förväntat mig en halvrolig ballad. De förtjänade en plats i andra chansen, även om det var på håret.

Vad gäller de övriga deltagarna hade jag förväntat mig lite mer. Gillade Sebastians låt, även om den inte var lika bra som When the night comes falling, som han deltog med senast. För min del stod det mellan honom och Shirley till andra chansen. Och vad sysslade Sara Lumholdt med? Trodde att hon skulle ha en riktigt stänkig låt, men istället blev det något halvmjäkigt. Nej, nu var jag kanske lite elak. Låten skulle nog kunna vara rätt bra efter några lyssningar, men i Melodifestivalen måste den sätta sig direkt. Och stundtals lät det lite väl surt när hon sjöng. Var hon kanske nervös?
Linda Sundblad har jag gillat sedan Lambretta- tiden. Hon känns tuff och jag tror inte att hon låter någon sätta sig på henne. Men var hade hon gömt den där tuffheten igår? Låten var svag och det enda jag kommer ihåg är det där höftrullandet och det röda hjärtat i handen. Tråkigt, för jag hade förväntat mig något som liknade Blow my fuses eller Bimbo. Då hade det inte blivit utanför pallplats.
På sista plats kom Simon Forsberg (var det så han hette?). Föga förvånande, med tanke på att jag under hans nummer stängde av ljudet på tv:n och lyssnade på musik på datorn istället. Det var en alldeles för seg låt för min smak.

Jag och Alex storstädar. Han har tvingat mig att slänga merparten av alla påsar som jag har samlat på mig de senaste åren. För om det är något som jag sällan slänger, så är det påsar. Man kan alltid få nytta av dem, tänker jag och knölar in dem under diskbänken. Och där får de sedan ligga.



Trots att jag måste slänga massa påsar, så var det rätt kul att hitta sådana här små guldkorn i högen. En tax free- påse från Sydneys flygplats. Den har legat i mitt skåp i nästan tre år. Helt galet.

Alex sa att Marielle ringt och avbokat vår Melodifestivaldejt i kväll. Tråkigt, för jag hade verkligen sett fram emot att träffa henne. Det är alldeles för längesen sist. Så henne skulle jag väldigt gärna vilja träffa just nu.

Jag är ju den person som känner mig själv allra bäst (vill jag gärna tro i alla fall), men det är vansinnigt svårt att komma på tio saker om mig själv som inte redan har blivit outade här i bloggen.

1. Jag har en sned framtand. Vilket jag säkert kan tacka mina dumma visdomständer för, som jag var tvungen att dra ut för att de trängde undan tänder som jag faktiskt behöver.

2. Båda mina två första pojkvänner var rödhåriga. Den andra dock lite mer åt det rödbruna hållet.

3. Jag har ibland lätt för att döma ut maträtter som jag aldrig har testat som "äckliga". Tack och lov har jag blivit betydligt bättre på att faktiskt provsmaka innan jag ger ett utlåtande, vilket har resulterat i att jag har uptäckt många saker som jag faktiskt tycker om. Numera är dressing på salladen inte en katastrof, och rå paprika är inte det äckligaste jag vet (fast jag avstår helst).

4. Jag har blivit avkastad in i ett träd av en häst som heter Elvis. Som tur var gick ingenting sönder, och det var bara att hoppa upp igen, och fortsätta hoppa hinder i skogen.

5. När jag var yngre tyckte jag att orange var den hemskaste färgen som fanns. Jag klarade knappt av att titta på den, och mådde nästan fysiskt illa när jag såg den. Fast det var förstås vara dumheter, och nu är jag nästan helt botad. Jag är fortfarande lite reserverad när den dyker upp i min omgivning, men vi kan åtminstone umgås utan att jag spyr.

6. Jag har trampat på en rostig spik. Två gånger på samma förbannade spik. Första gången gick den igenom sulan på gympadojan och upp på sidan om min fot (jäkla tur jag hade där), sedan slängdes den på något ställe inte alls långt ifrån mig (punschhuvudet som hjälpte mig tog inte hand om spikfan bättre än så), och när jag tog ett steg bakåt klev jag på den igen. Och den gången gick den rätt in i foten.

7. Jag har inte räknat ut poängen på mitt slutbetyg från gymnasiet. Orkade inte bry mig då, och nu känns det väl kanske inte helt aktuellt. Även fast jag faktiskt funderar på att plugga någon enstaka kurs nu i år.

8. Jag har flertalet tvångstankar, varav jag tror att jag redan har outat attja g alltid måste stoppa ner vänster ben i byxorna först, eller vänster fot i skon. Andra tvångstankar är att räkna fönster och gatstenar när jag är ute och går (Ett fönster/ en gatsten för varje fot jag flyttar. Och jag måste anpassa farten efter hur många fönster/ gatstenar det finns, så att jag inte hamnar i otakt eller missar ett fönster/ gatsten.). Detta har jag hållit på med sedan jag var ung tonåring, och det gäller i synnerhet när jag är hemma i mina barndomskvarter. Vad som händer om jag inte följer detta är oklart.

9. Jag har sjungit Magnus Uggla- låten Jånni Balle för Magnus Uggla himself. Tack och lov var jag bara ett litet kid då, så det är väl ingenting man behöver skämmas för i dag.

10. Jag tror att jag fortfarande kan alla låtarna på Spice Girls debutalbum utantill.

Jag tänkte köra en sån där lista där man varje dag har en ny uppgift att redovisa. Den ser ut så här.


Dag 1 – En bild på mig + 10 fakta om mig.

Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.

Dag 3 – Min favoritårstid och varför.

Dag 4 – Mina mål/drömmar/önskningar.

Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än något annat just nu.

Dag 6 – Typ av killar jag faller för.

Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.

Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.

Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.

Dag 10 – En bild på mig i dag och vad jag hade på mig.

Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.

Dag 12 – En bild på ett ställe jag varit på.

Dag 13 – Mitt drömbröllop.

Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.

Dag 15 – Någonting jag ångrar.

Dag 16 – Innehållet i min väska.

Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.

Dag 18 – Vad jag åt i dag.

Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.

Dag 20 – Min favoritfilm.

Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.

Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.

Dag 23 – En låt som får mig att gråta.

Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.

Dag 25 – Min favorithögtid.

Jag hittade en galet fin klänning på Beyond Retro i dag. Gillade att den var i square dance- modell. Kjolen var helt fantastisk, så himla mycket tyg som la sig som bomull runt benen. Det var kärlek, och för 219 kronor hade den med glädje kunnat få flytta in i min garderob. Om det inte hade varit för att den satt konstigt över bysten. Tyget veckade sig konstigt, och blev alldeles spetsigt och fult. Oc tyvärr tror jag inte att jag skulle kunna strunta i den lilla detaljen, och därför blev det inget den här gången. Fast jag funderar fortfarande på om jag inte ska springa tillbaka och köpa den ändå...

På väg hem i dag åkte vi i de nya (fast ändå lite gamla) tunnelbanevagnarna som har börjat trafikera den röda linjen. Där sitter man längs sidorna, och det är färre platser än i de vanliga vagnarna, så att man ska kunna trycka in fler människor. Mycket praktiskt i rusningstrafik, om man inte är en av de som måste stå upp, vill säga.

Och jag måste säga att det känns väldigt mycket storstad att åka i de här vagnarna. Och det är ju en trevlig känsla i den lilla ankdammen som även kallas för Stockholm.

Denna fredagsmiddag uppfyllde kostcirkelns alla regler. Kolhydrater, proteiner, grönsaker och så lite fett. För inte kan man utelämna bearnaisesåsen när man äter kött och klyftpotatis. Och eftersom det trots allt är fredag kändes det korkat att inte öppna en öl. Och den satt riktigt bra.

I morgon borde jag:

Träna.
Städa. Åtminstone plocka så att ytan är ren, så kan man dammsuga och allt sånt på lördag.

I morgon måste jag:

Svänga förbi Systemet.
Titta in i en mataffär och fixa snacks till lördagens Melodifestivalmys med Alex, Marielle och David.
Klura ut vad för snacks vi vill ha på lördagens Melodifestivalmys.

I morgon vill jag:

Köpa en sån där mascara som inte är en mascara men som stärker ögonfransarna.
Titta på fina klänningar på Beyond Retro.
Se Vänner, för jag tror att det är sista avsnittet. Har redan sett det ett antal gånger, men det är något särskilt med de där sista två avsnitten. Och aldrig kan jag hålla tårarna borta, trots att jag vet att det slutar lyckligt.

Jag skulle egentligen ha tränat i dag efter jobbet, men när jag klev av tunnelbanan kände jag mig lätt illamående. Behövde äta någonting. Och med tanke på att det är så vansinnigt kallt ute att det nästan bildas istappar runt munnen när man andas ut, kände jag att det var extra jobbigt att behöva ta sig hem från gymmet när passet var över. Så jag gick hem istället, och har nu fastnat i soffan. Känner mig äcklig och ful (minns knappt när jag tvättade håret senast), men ska träna lite på min träningsmatta innan jag hoppar in i duschen. Det är trots allt bättre än ingen träning alls.

Funderar dock på att kanske ta en sväng förbi gymmet i morgon. Då slutar jag tidigt, vilket brukar innebära att mörkret och kylan inte är ett lika stort hinder. Men i får se. Dyker det upp något roligare är det troligt att jag nappar på det istället.

Även i dag var jag på lägenhetsvisning efter jobbet. Och till skillnad från de två tidigare var detta en lägenhet som jag verkligen kan se mig själv bo i. Gillar Enskede Gård, och lägenheten uppfyller alla de krav som jag har. Dessutom är den byggd 1990, och är fortfarande fräsch och modern. Det dumma är att det kan bli knöligt att hitta en tredje part som passar in i bytet. Men jag hoppas verkligen att det går, för den här lägenheten vill jag ha.

Så om du känner någon som vill byta sin lilla lägenhet i innerstan eller i Bromma mot en etta på 42 kvadrat i Hägersten- hojta till.

Den senaste veckan har det rasslat till inne på lägenhetsbyte.se, och hoppet om att kanske kunna byta till sig en trevlig lägenhet har börjat komma tillbaka. Den här veckan har vi tre visningar inplanerade, och jag ska ringa om ytterligare två lägenheter som vi har en hundraprocentig träff på.

I dag såg vi en lägenhet i Hägersten. Inte helt optimalt läge, buss från tunnelbanan, men sommartid tror jag nog att det funkar fint att promenera. Det var en helt ok lägenhet, om än väl ålderdomlig och i behov av en renovering. Hyran var å andra sidan bara ca 4300 kronor, och det är småpotatis för en två och en halva i Hägersten. Den ser dock inte ut att bli vår, då den tredje parten dragit sig ur bytet.

Bättre lycka i morgon?

Dagens middag bestod av kött och grönsaker. Då det inte var den roligaste av middagar (om än god och nyttig) piffade vi upp den med lite bubbel. Är det tisdag så är det.

Du är det finaste jag har.

Min fina pojkvän gav mig fina tulpaner (en stor favorit) och en tjej i Liljeholmens galleria gav mig en fin ballong. Det var bara jag och massa barn som gick omkring med sådana där ballonger. Men jag tänker inte prata mer om det.

Pojkvän hade med sig lite kläder, som fick flytta in på sina nya platser i garderoben och byrån. Det är mysigt att veta att hans saker finns där. Att veta att han är bunden hit.

I dag är det Alla Hjärtans Dag, och det firar vi genom att äta massa kolhydrater (trots att jag täntk att jag inga skulle ha på ett tag). Det var gott och sällskapet var det bästa.

Det var vansinnigt segt att behöva stiga upp ur sängen i morse. Vetskapen att man behövde ge sig ut i iskylan var inte direkt trevlig, men det var bara att bita ihop. Som tur är, är det åtminstone fint väder- solen skiner och himlen är blå. Hade det bara varit sisådär tjugofem grader varmare hade den här måndagen inte alls känts så jobbig som den gör nu.

Nu tänker jag sitta bänkad framför tv:n i en och en halv timme, för att se det sista avsnittet av Sherlock. Riktigt bra och spännande serie, betydligt bättre än filmen som kom för nåt år sedan med Robert Downey JR och Jude Law.

Efter att ha rensat i garderoben igår kväll, åkte jag och Alex till Stadsmissionen i Liljeholmen i dag, där vi dumpade två påsar kläder. Det kändes skönt att bli av med dem, och veta att någon annan kanske kommer att glädjas av dem istället. Jag har dock sparat massa kläder som stuvades ner i källaren, i väntan på jag-vet-inte-vilka-tider. Egentligen borde jag väl gå igenom dem ytterligare en gång, för jag är rätt övertygad om att det finns en hel del som jag kan göra mig av med. Så slipper de ta upp plats.

Efter att ha gått runt i olika butiker (köpte en ny blus på Sisters- måste ju passa på att fylla på garderoben nu när den inte längre är överfull...) åt vi en sen lunch/ tidig middag. För min de blev det quesadilla, som var helt ok, medans Alex åt en vegetarisk sallad (chockerande att han klarade sig utan kött).

Det blev kanske inte en sådan söndag som jag hade tänkt mig, men det var väldigt mysigt ändå. Ett fint avslut på veckan.

Vi kickstartar den här dagen med The Opposite of Hallelujah.

Det är många år sedan jag använde klocka. Mobilen har fyllt den funktionen, och den där klockan har aldrig saknats runt handleden. Men för några dagar sedan var jag med Alex på Ur&Penn, då han är i behov av en ny klocka efter att ha tappat sin gamla. Han hittade ingenting som föll honom i smaken, men jag, däremot, fick upp ögonen för den här silvriga och vita modellen. Och eftersom jag ändå varit i klockköpartankar ett tag, och den bara kostade 150 kronor (älska när det är tokrea), slog jag till. Ett bra fynd, och nu ska jag bara komma ihåg att använda den också.

Sedan Melodifestivalen slutade har jag ägnat min tid åt att rensa lite i garderoben. Om Alex ska kunna flytta in med sina saker behöver jag ta till drastiska åtgärder för att de ska få plats. Det är inte helt enkelt när man bor i en etta med begränsade förvaringsmöjligheter. Dock finns det många plagg i garderoben som i stort sett aldrig får se solens ljus, och de kan man lika gärna plocka bort (och flytta ner i källaren, för jag har ju så svårt att skilja mig från mina gamla paltor).

Jag måste säga att resultatet var helt ok. Fick loss en korg i trådbacken som står i garderoben, och en halv låda i byrån. Lite plats finns även så att han kan hänga skjortor på galgar, men det är väl egentligen där som jag måste lägga lite energi på att hitta en bättre lösning (jag har alldeles för många klänningar som hänger där). Vilket innebär att jag måste börja göra än större uppoffringar. Men jag har en plan som börjar ta form i huvudet. Återkommer om det blir bra.



Bland annat sa jag hej då till åtta bh:ar, och jag vill minnas att jag under den senaste rensningen gjorde mig av med typ tio- femton stycken. Jag förstår inte var de kommer ifrån.



Sju par tights fick gå i sopen. Alla var de trasiga, så jag förstår inte vad de gjorde i min byrålåda. För vilken normal människa sparar s j u par trasiga tights? Hur tänkte jag där?

Schlagersnacksen är framplockade. Nu kör vi!

Jag och Alex har ägnat ett par timmar åt att titta på The Sorcerer's Apprentice. Vi ville se den när den gick på bio, men det bev inte av för det fanns alltid någon annan film som vi hellre ville se. Då löste vi det som så att vi såg den nu på datorn istället, och det funkade ju lika bra det.

Jag gillar ju mystik och trollkarlar och sånt där som ryms i den världen, och den här filmen var helt ok. Inte den bästa i ämnet, men sevärd (dock kanske inte värd 100 kronor på bio). Eventuellt lite krystad story av och till, men det kan jag leva med.

I dag har inte många knop gjorts här hemma. Alex har suttit vid sin dator i flera timmar och spelat spel med sin bror, och jag har suttit vid min dator och tittat på Malcolm in the middle. Inte jätteproduktivt, men ibland måste man ha sådana dagar också. Däremot blir förhoppningsvis morgondagen lite mer aktivitetsfylld.

Kvällen bjuder på Melodifestivaltittande och filmtittande. Det är ristat i sten.

Kexchoklad har alltid varit en av favoriterna på min godishimmel, och när Cloetta nu har kommit ut med en blåbärsvariant var det givet att jag skulle prova den. Och visst smakar den blåbär. Det är en extremt artificiell smak, som inte föll mig på läppen. Det är inte någon katastrof, men jag säger som Alex: "Vilken besvikelse". Jag köper hellre den gamla vanliga kexchokladen än den här i framtiden.

Det finns så många olika ställen jag vill besöka runt om i världen. Om jag kunde skulle jag sätta mig på ett flygplan omgående, men tyvärr funkar det ju inte riktigt så. Däremot har jag en liten lista på ställen som jag planerar att besöka inom de närmsta åren.

- New York. Helst i maj- juni, innan det har blivit alldeles för varmt i staden. The Big Apple har länge varit en dröm för mig, och jag känner att det är dit jag allra helst vill åka.

- Kina och Japan. Jag och Alex har pratat om att åka dit i ett svep på våren, när körsbärsträden blommar.

- Australien. Jag har redan varit där en gång, men vill väldigt gärna åka dit igen. 2008 höll jag mig i närheten av Sydney, och jag vill ju se resten av landet också. Och även passa på att hälsa på min kusin som bor där. En perfekt anledning att faktiskt ta sig runt halva jorden.

- Thailand. Tänk att jag aldrig har varit på det största svenneresmålet som finns. Vill åka dit och resa runt i några veckor, se så mycket som möjligt. Alex tror inte att jag skulle klara av det, men jag vill gärna motbevisa honom.

- London. En weekendresa till London är förmodligen det som kommer att bockas av först på listan. Det är också det resmålet som är konstigast att jag aldrig har besökt. Det kan vara dags att välja bort den alltid så prioriterade solresan mot grå himmel och regn i London.

- Egypten. Att besöka pyramiderna och alla andra gamla lämningar från det gamla Egypten har alltid varit en dröm för mig. Förhoppningsvis blir det lite lugnare i Egypten snart, så att man kan åka dit utan att behöva vara rädd.

- Hawaii. Om pengar fanns skulle jag helst gärna vilja ta med mig min pappa till Hawaii. Det är ett av hans drömresmål, och även jag vill gärna ta mig en titt på Pearl Harbour. Och bada och sola och upptäcka den vackra övärlden.

- Paris. Egentligen har jag redan varit i Paris, men samtidigt tillbringade jag bara 24 timmar i staden. Jag hann då med Eiffeltornet, Louvren, Notre Dame, promenad längs Seine och Triumfbågen, men det var väldigt stressigt. Jag skulle ilja ha en weekend där, och verkligen kunna uppleva staden på riktigt.

Anledningen till att jag den här veckan har varit lite tyst på bloggfronten, är att jag har försökt lära känna den nya familjemedlemmen i det Nilssonska hushållet. Det tog lite tid, och krävdes lite magont och illamående när beslutet skulle fattas, men nu äntligen har jag en ny dator. Hon är jättefin, om än lite bångstyrig. Fast bångstyrigheten tror jag mest beror på att jag inte är helt haj på de nya funktionerna som hon har, som inte fanns på min gamla dator. Så om jag bara ger det lite tid så kommer det nog lösa sig rätt bra.

Förra året blev jag extremt besviken på den första deltävlingen i Melodifestivalen. Inte ett enda bidrag var värdigt att gå vidare till finalen, på bekostnad av riktigt bra bidrag i de övriga deltävlingarna. I år tyckte jag dock att den första deltävlingen höll rätt bra klass. Trots allt. För besviken, det blev jag ju ändå.



Danny fick flest röster, och det kan man väl egentligen inte säga någonting om. Helt väntat, och inte det minsta förvånande. Ett annat resultat hade varit konstigare. Men. Mina förväntningar var skyhöga, och jag blev så besviken. Låten hade ingen vers att tala om, och refrängen var lagom enerverande. Och det där lilla rappartiet i mitten av låten- vad fan var det? Hörde låten på krogen, och där passade den, men med Melodifestivalmått mätt var den ingen hit. Däremot var det en bra show, både han och dansarna var grymma.
Men Danny. Varför har du tränat som ett as den sista tiden och käkat äggvita i en månad, och sedan vsar du inte upp din nya deffade kropp? En ful skinnjacka med nitar och haremsbyxor som var hemska. Det duger inte.



Egentligen kan jag nog inte göra en rättvis bedömning av Swingfly, för jag kommer inte ihåg låten överhuvudtaget. Den var inte tillräckligt bra eller dålig för att läggas på minnet, och det är därför ett mysterium för mig att den gick vidare till Globen. Fick jag bestämma hade den blivit femma.



I mina ögon var Jenny Silver den stora vinnaren i den första deltävlingen. Till skillnad från förra gången hon var med, var detta en riktig schlagerstänkare som bjöd på precis allt som jag vill ha. Det var glitter och glam och sväng och en snärtig refräng. Av någon anledning fick hon stryka på foten till förmån för Swingfly, och det är lite oroande att Andra Chansen fortfarande avgörs med de där ärdelösa duellerna. Då är det inte de bästa låtarna som går vidare, och det gör ingenting för spänningen. Det gör mig bara förbannad, och jag skulle inte bli förvånad om Jenny inte går vidare på grund av dessa dueller.



Min andra favorit var Pernilla Andersson, och även hon gick till Andra Chansen. Det var både väntat och en positiv överraskning. Det ger mig lite hopp om att svenska folket kanske kan ha lite bra musiksmak trots allt. Så nu tänker jag hålla min tumme så hårt jag kan för att Pernilla får åka till Globen.



Dilba var ett osäkert kort för mig innan tävlingen. Jag gillade hennes I´m Sorry, som kom för sisådär hundra år sedan, men sedan har jag inte hört så mycket mer från henne. Och jag kan inte säga att jag var imponerad över hennes Melodifestivalframträdande Jag undrar fortfarande vad hon sysslade med. Hon kändes som en död fisk som bars runt på scenen, noll utstrålning och glädje. De borde ha koreograferat hennes nummer annorlunda, då hade det kanske gått bättre än sista plats.



Le Kid var Dilbas totala motsats. Det här var det gladaste numret i hela tävlingen, och även om jag inte riktigt tog till mig det i lördags, så har jag definitivt gjort det nu. Det går itne att vara sur när Oh My God spelas. Och av alla bidrag som är med i år, så är det bara gitarristen i Le Kid som spelar live. Alla artister har blivit tillfrågade, men det var bara han som nappade. Det ska de ha ännu mer cred för.

Det var även två bidrag med unga killar med, men de missadej ag det mesta av. De var helt ointressanta och inte alls något som föll mig i smaken, och då är det itne heller rättvist av mig att uttrycka mig om dem.

Att tro att våren var på väg till Stockholm var naivt, det inser jag ju nu. Det är trots allt bara mitten av februari, och knappt det. Men det var ändå inte kul att vakna upp till ett vinterlandskap där ingenting rådde på all snö som fallit under natten. Jag inser dock att jag kom lindrigt undan i jämförelse med många andra stockholmare. Mitt tåg kom som det skulle i morse, och jag var på jobbet i vanlig tid. När jag skulle åka därifrån var det inte heller några problem, och det gick smärtfritt. Hade turen på min sida och lyckades till och med undvika en rökutveckling i Stadshagen.

Detta är en av anledningarna till att jag så gärna vill bo vid en tunnelbanelinje. Självklart strular det ibland och tunnelbanan går inte, men jämför med i dag när inte en enda buss gick i hela Storstockholm och pendeltågen var försenade med flera timmar eller inställda. För let´s face it- det är alltid pendeltåg och bussar som strular i första hand. Då är det så vansinnigt bekvämt att kunna sätta sig på sin tunnelbana och köra gräddfilen genom stan.

Och om någon undrar var alla plogbilar var i morse, kan jag informera om att de befann sig i Västertorps Centrum. Hela sju stycken.

Något som jag tycker om att laga är paj i alla dess former. Så jäkla gott, och det finns så många olika varianter att det aldrig blir tråkigt. En av favoriterna är tacopajen, och jag tänkte dela med mig av receptet jag använde mig av senast.

Deg:
3 dl mjöl
100 gram smör
vatten

Blanda dessa tre ingredienser i en bunke (ha på så mycket vatten som behövs, i regel inte så mycket) tills det blir en någorlunda fast deg. Tryck sedan ut degen i en pajform och nagga med en gaffel. Förgeädda sedan pajskalet i 200 grader i 10 minuter.

Fyllning:
500 gram köttfärs
1 paprika
majs
1 burk creme fraiche
2 dl mjölk
riven ost

Stek köttfärsen och häll på vanlig tacokrydda. Skär paprikan i bitar och stek tills de får lite färg. Blanda sedan ner paprikan i köttfärsen och häll på lite majs. När pajskalet har varit inne i ugnen i 10 minuter tar du ut det och häller i köttfärsröran. Självklart kan man ha i massa andra ingredienser också, det är det som är det fina med paj. Vill man ha jalapeños eller oliver i kan man ha det.
Blanda creme fraichen med mjölken och ha därefter i osten. Det ska vara rikligt med ost. Fördela sedan detta jämt över köttfärsen. Nu ska hela kalaset in i ugnen i ca 30 minuter, sedan är det klart.

Jag föredrar att äta pajen med en god sallad och lite hemmagjord guacamole. Guacamolen gör du enkelt genom att mosa avokado och sedan pressa i valfri mängd vitlöksklyftor (jag gillar vitlök, så för min del får det gärna vara mycket) och lite citronsaft.

Satan, så bra hon är, Pernilla. Jag hoppas verkligen att hon går vidare i Melodifestivalens andra chans (hade tänkt skriva ett inlägg om första deltävlingen, men det har inte blivit av än- dock kommer det innan lördag kväll). Och testa er själva- känner ni igen övriga kända personer i den här videon?

Jag är inte så närvarande här på bloggen för tillfället, och det beror på att jag har massa andra järn i elden. Just nu håller jag till exempel på att försöka lära mig att manövrera en sak som verkar ha en egen vilja. Men det är väl så att det är de snygga som gör som de vill. Så fort vi kommer lite bättre överens ska jag presentera er för henne.

Efter en någorlunda händelselös arbetsdag mötte jag upp min kollega Malin och åkte in till stan och tog en fika. Mycket trevligt. När jag några timmar senare kom hem hade Alex lagat middag. Sallad med tomat, rödbetor, grönsallad, champinjoner och fetaost (som synes på bilden). Vansinnigt gott, så det måste absolut göras igen.

Just nu längtar jag lite extra efter sommaren. Eller åtminstone lite vårsol och tunna jackor. För det var banne mig inte roligt att vakna upp till blötsnö och slask i morse, och det här evinnerliga mörkret börjar bli lagom påfrestande. Men dagarna rullar på, och förhoppningsvis kan det svischa till snart, och när man öppnar ögonen en morgon så är det vår ute.

Hon är galet bra, M.I.A. Just den här låten har jag älskat sedan första gången jag hörde den, och därför får den bli dagens bästa musiktips.

På söndagskvällar måste jag numera vara i närheten av en tv, annars innebär det katastrof. Solsidan har nämligen seglat upp som dagens viktigaste punkt, och det vore väldigt tråkigt att missa det. Favoriten är Ove Sundberg, som är vansinnigt obehaglig och extremt underhållande på samma gång.

Första säsongen såg jag bara något enstaka avsnitt här och där, vilket innebär att det finns en guldskatt att hämta, om jag bara anstränger mig lite. Det kanske till och med är värt att lägga lite pengar på att köpa den på dvd. Något att fundera över.

Igår bjöd Helene in till tjejmiddag. Ett mycket trevligt initiativ, även om jag snarare rullade än gick därifrån när maten var uppäten. Det tittades även på Melodifestivalen, och efteråt drog vi in till stan och dansade halva natten. Med undantag från resultatet i Melodifestivalen var det en mycket bra kväll, och den avslutades perfekt med att jag fick sällskap av pojkvännen, som hade tillbringat kvällen hos en kompis, på tåget hem.



Det bjöds på en fördrink, som tvärtemot vad man kan tro inte var bara apelsinjuice. Den hade en fräsch smak av apelsin och passionsfrukt, och var mycket uppskattad.



Till förrätt fick vi en liten toast med massa smaskiga saker på. Ni ser ju själva. En gammal favorit som funkar än.



Huvudrätten bestod av ugnsbakad lax med potatissallad och sås. Så jäkla gott! Helene måste ge mig receptet omgående, så att jag kan imponera på min pojkvän...



Trots att vi egentligen var mätta, tryckte vi i oss varsin vaniljpannacotta me limemarinerade jordgubbar till efterrätt. Jag lyckades även spilla pannacotta över hela min tröja, men som tur var gick det bort lätt med lite vatten.



Även om man inte blev så bra på bild när vi stod på dansgolvet, så hade vi vansinngit kul. Plus att de spelade låtarna från Melodifestivalen, som bara var några timmar gamla. Dannys In the club lät betydligt bättre på dansgolvet än vad den gjorde som vinnare av den första deltävlingen.

Bild från Aquaria Vattenmuseum i somras.

Att gå på museum är både kul och utbildande, men det är så sällan man går på sådant. Jag och Alex har ju våra myssöndagar (som det dock har varit lite klent med på sistone), då vi gör saker som vi annars kanske inte skulle göra. Vi var förra året på flera olika muséer, och det är något osm jag skulle vilja följa upp även i år. Därför har jag sammanställt en liten lista som jag tycker att vi borde gå igenom (inte nödvändigtvis uppifrån och ner).

1. Tekniska Muséet. Förra helgen öppnade NASA- utställningen, och även om jag inte är någon rymdnörd så skulle det vara rätt kul att se den. Var en del på Tekniska när jag var yngre, både med pappa och med skolan, och det fanns alltid massa roliga saker att göra och testa på där. Fast jag vill minnas att den där gruvan de har var lite läskig.

2. Nordiska Muséet. Det ligger ju precis vid Djurgårdsbron, och jag har passerat det så himla många gånger utan att någonsin gå in. Om man inte räknar den där enda gången när jag behövde låna deras toalett (vilket för övrigt kostade fem spänn, helt galet). Dock har jag läst om att de har haft flera utställningar som verkat intressanta, och det känns som att det är ett museum som skulle kunna tilltala mig.

3. Fjärilshuset i Hagaparken. Kanske inte riktigt är ett museum, men jag tycker att det faller inom den kategorin i alla fall. Jag var där för några år sedan, och de har byggt om och gjort helt annorlunda från när jag var liten. Supermysigt att vandra omkring bland alla fjärilar och fåglar som flyger fritt.

4. Medelhavsmuséet. Också en klassiker från skoltiden. Men jag är intresserad av antiken och det gamla Egypten, och även om mumierna är lite obehagliga (vilket man säkerligen kan skylla på alla skräckfilmer i ämnet och alla gamla sägner om att man inte ska skända deras gravar), så är det en fantastisk upplevelse att ta del av alla små skatter som finns där. Nu har de dessutom byggt om, och jag har inte varit där sedan det blev klart.

5. Vasamuséet. Jag har varit där en gång, och jag kommer inte ihåg så mycket alls om jag ska vara ärlig. Däremot såg jag något tv- program för inte så längesedan, där de berättade om hur det var när de hittade regalskeppet Vasa och hämtade upp henne från havets djup. Det fick mig att vilja besöka muséet igen.

6. Livrustkammaren vid Slottet. Egentligen hade jag helst velat se utställningen med alla kungliga brudklänningar, som var förra året. Men jag var för seg, och helt plötsligt så gick den inte längre. Extremt tråkigt, men jag har bara mig själv att skylla. Dock hindrar det mig inte från att vilja besöka Livrustkamamren igen, för det finns alltid massa intressant att se där.

7. Hallwylska Muséet. Det ligger på Hamngatan 4, precis bredvid Berzelii Park, men jag har aldrig lagt märke till det. I detta hus bodde familjen von Hallwyl i början på 1900- talet, och när de dog donerade de sina tillgångar (däribland en stor konstsamling) till staten, för att de skulle förvalta detta. Och än i dag ser familjen von Hallwyls hem ut precis osm när de bodde där. Och är det något jag är svag för är det ju hus och inredning. Så detta är ett måste att besöka.

När jag kom hem från stallet i dag möttes jag av den här lappen. Jag är inte ett dugg avundsjuk, hatar nålar och att bli stucken.

När jag skulle på hälsoundersökning på mitt förra jobb fick jag sådan panik när de sa att de skulle ta blodprov att jag började gråta. Då föreslog de att de skulle sticka mig i fingret först, för det gör ju inte ont, och sedan ta blodprovet efter det. Ha! Lögnare. Gjorde skitont. Det blev inget mer stickande. Typiskt nog var jag redan då så uppskakad att när jag skulle göra syntestet lyckades jag sticka in halva träsleven man skulle hålla för ögat i ögat, så tårflödet blev ännu starkare. Till historien hör även att jag var 22 år...

Några år senare skulle jag ta blodprov igen. Med tanke på att de får ta blod ur foten på pappa för att han inte har några medgörliga blodådror på de vanliga ställena, vill jag gärna ha bevis för att de ska kunna få ur blod ur mitt armveck. Sköterskan sa att det såg bra ut, och stack i nålen, men inte kom det något blod. Inte heller ur andra armvecket, eller det första när hon försökte där igen. Efter att ha kallat på en annan sköterska kom hon fram till att det var lika bra att skicka mig till provtagningen när hon hade försökt en gång. Men hon föreslog ett sista försök, och det gick inte heller så bra till en början. Sedan, i sista sekund, började det fräsa och blodet sprutade ut. Ingen angenäm upplevelse, och inte så bra för min sprutskräck.

Men det roligaste med Alex lapp är trots allt att han har lagt den precis vid datorn. Han vet vilket ställe jag söker mig till först när jag kommer hem. That's my man.

Igår lagade jag och pojkvännen god mat (bearnaisesåsen finns inte med på bild, men tro mig- den glömmer jag aldrig!) och jag hade väl tänkt att vi skulle ha en fin myskväll. Har fortfarande lite dåligt samvete för mitt utbrott för några dagar sedan, och vad är en bättre kompensation än att vara snäll och gullig en hel myskväll? Tänkte jag.

Och visst var middagen trevlig, och god. Efteråt tvingade han mig att titta på nya datorer på nätet, då min har varit död ett tag nu. Och tanken är ju god, för jag är i närmast akut behov av en ny dator, men att sitta och titta och jämföra är i mitt tycke allt annat än roligt. Inte konstigt att jag efter två timmar med denna aktivitet kände mig lite trött i ögonen. Därför var det extra skönt att vi la oss på sängen och pratade lite. Tills jag somnade. Då satte sig min fina pojkvän vid datorn, och spelade till klockan 04:40 i natt. Det led ju i och för sig inte jag av, med tanke på att jag sussade sött (han påstår att jag låg och kramade täcket), men det var väl inte så jag hade tänkt mig kvällen.

Dessa smycken använder jag alldeles för sällan, vilket är både dumt och konstigt med tanke på att jag verkligen gillar båda väldigt mycket. Men i dag, då jäklar smällde jag till rejält och hade på mig både halsbandet och ringen, och visst kände jag mig allt lite finare.

För övrigt kan man lyfta på det lilla strasshjärtat på halsbandet, och därunder finns en klocka. Som jag inte brukar använda, men ändå. Den finns där.

Lena Nyman finns inte längre i livet. Hon avled i natt, och fick bara bli 66 år gammal. Egentligen trodde jag att hon var äldre än så, för hon har alltid funnits där. Det började med Ronja Rövardotter, och det är som Lovis jag kommer att minnas henne bäst. Denna häftiga mamma som inte har något problem med att hennes enda dotter ger sig ut i skogen alldeles ensam på lite farligheter. Hennes säregna röst som sjunger Vargasången så fint att jag får gåshud.

Det är sorgligt att en av våra största svenska skådespelerskor har gått ur tiden, och i synnerhet vid så unga år. Men med tanke på att hon varit sjuk under en lång tid, hoppas jag att hon har det bättre nu. 

Finaste Lena. Tack för allt du gett oss. 

Att kliva upp ur sängen i morse var ett litet helvete, och jag hade svårt att tro att dagen skulle kunna bli bra överhuvudtaget. Jäkla tur att det visade sig att jag hade fel. Eftersom jag är så jäkla bra på tyska fick jag i uppdrag att översätta en text från tyska till svenska. Ja, egentligen fick jag ju den där texten någon gång i slutet av december, men det har liksom inte riktigt funnits på min priolista att bli klar med den. Och eftersom i dag var sista dagen var det bara att göra en kraftansträngning och ägna hela dagen åt det.

Bra med att översätta:
Jag lär mig massa ord.
Om översättningen blir bra tror min chef att jag är grym på tyska.
Det är trots allt kul att göra något annat än det gamla vanliga.

Dåligt med att översätta:
Det är tidskrävande, för jag måste sitta och slå upp massa ord som jag inte kan.
Jag kan förstå vad en mening innebär, men ha svårt att göra den vettig och korrekt på svenska.
Jag känner mig dålig och oroar mig över att allt blir dåligt.
Om översättningen går bra och min chef tror att jag är grym på tyska, kanske han ger mig fler saker att översätta.

Det var inte så kul att titta ut genom fönstret på förmiddagen och upptäcka att marken var vit och det yrde runt av gigantiska snöflingor i luften. Som tur var, var det inte något bestående och när jag promenerade ut genom entrén efter jobbet kl 15:30 hade det hunnit försvinna rätt bra. Nu håller jag bara en tumme att plusgraderna fortsätter att hålla Stockholm i sitt grepp, så att snön kan försvinna någon gång.

Med tanke på att jag har sällskap här hemma i kväll av pojkvännen, går det inte för sig att äta gröt till middag. Han är stor och stark, och hans muskler och mage behöver riktig mat. Så valet föll på att försöka göra egen tomat- och mozzerellasås från grunden. Det var mer komplicerat än vad man kan tro, i synnerhet som att jag skippade att kolla upp vettiga recept innan, och således fick kämpa på som bara den.

Det krävdes ett rejält utbrott på pojkvännen (vilket nog inte var helt snällt, men när så många saker gått åt skogen i dag så brast det) innan jag kom på rätt köl. Resultatet blev lite vattnigt, men ganska gott ändå. Fast det kanske inte blir just den här såsen någon mer gång...

Dagens lunchpromenad blev en dyster historia som var både grå och blåsig. Att jag sedan halkade runt på den smältande isen som lagt beslag på gator och trottoarer, och nästan höll på att ramla omkull, och att jag hade ont i magen gjorde inte saken bättre. På plussidan kan jag dock tillägga att det var rätt skönt att komma ut och få lite luft. Det var inte en alldeles för rolig arbetsdag, med massa saker som strulade. Men i morgon är det fredag.

Jag tycker om paket! Speciellt om de är fint inslagna, då känns det lyxigt, men sådana här paket går också bra.



Och ännu bättre blir det när paketet innehåller något som man vill ha. I just det här fallet har jag ju beställt det själv, så jag blev inte särskilt överraskad när jag öppnade paketet, men likt förbannat blev jag väldigt glad när det kom. Nio böcker som jag räknar med att de alla är helt fantastiska. Eller åtminstone fängslande. Alla utom någon enstaka är kriminalromaner/ deckare, för sådant kan jag aldrig få nog av. Speciellt inte om de utspelar sig i svensk miljö, det är något med igenkänningsfaktorn tror jag.



Det enda som inte är roligt är att kalaset kostade 372 spänn, och det är bara att pynta upp. En liten tröst är dock att det skulle ha blivit betydligt dyrare om jag handlat alla dessa böcker på Pocket Shop. Så det gör jag itne längre. Nej, jag går in på Pocket Shop, kollar upp vilka böcker jag vill ha och skriver ner detta på en lapp eller i mobilen. Sedan går jag hem och beställer från Cdon. Ett av mina bästa tips på hur man sparar pengar.

Det fick bli gröt till middag. Och även om jag vanligtvis gillar det, så kändes det just i dag lite tråkigt. Jag ville laga mat, något riktigt gott. Men kylen ekar tom, och att tina massa saker ur frysen orkade jag inte. Men i morgon planerar jag att handla lite på väg hem från jobbet, och då kanske det slinker med något smaskigt som jag kan laga till middag. Har jag tur får jag middagssällskap också. Ska tjata på Alex att det är dags att sova i Västertorp igen.

Det var inte kul att gå och träna i dag, och det var ytterst nära att jag struntade i det och gick direkt hem istället. Men jag gjorde en liten kompromiss med mig själv. 15 minuter på löpbandet som uppvärmning och sedan 35 minuter i gymmet. Inte så mycket som man skulle kunna önska, men det var fullt med människor där i dag, och jag orkade inte vänta på min tur vid maskinerna. Det är annars en av anledningarna till att jag trivs så bra på World Class Hägersten, det är sällan mycket folk och det är inget problem att göra precis det man vill göra. När jag tränade på Friskis var det alltid knökfullt i gymmet, och använda crosstrainer eller cykel fick man bara göra 10 minuter under uppvärmningen. För att sedan ställa sig i kö till maskinerna. Då tar det ju en evighet att träna, och då tappar jag lusten.

Aja, jag släpade mig iväg i alla fall, och det är huvudsaken. Ska försöka motivera mig själv till att gå dit ytterligare en gång den här veckan, och får jag bara med mig Alex så blir det lite lättare.

Jag mötte upp Alex efter jobbet. Tanken var från början att fika, men så ändrades planerna till en middag på Vapiano med hans gamla klasskamrat Cecilia. Jag och Alex hann dock med en snabbfika innan vi satte av mot Gamla Stan. En helt klart värdig avslutning på denna tisdag.



Jag drack som vanligt chailatte. Det godaste nu när det är kallt ute. I sommar lär det bli mer av det kalla sortimentet.



På Vapiano höll jag mig faktiskt borta från favoriten Scampi. Testade istället tomat och mozzarella- pastan, som inte var helt fel. Mycket gott, och jag borde ha lämnat det där sista på tallriken. Istället fick jag lite ont i magen, men det var det faktiskt värt.

En gammal favorit i repris. Det är vad jag lyssnar på i kväll.

Om exakt fyra månader i dag åker jag och Alex till Barcelona. Fel. Vi kommer redan att vara i Barcelona sedan någon timme tillbaks. Så. Jäkla. Underbart.

Jag ser mest fram emot:

Att få mysa och gå hand i hand längs Barcelonas gator med min älskling.
Det varma vädret.
God mat.
Shopping. Jag hoppas verkligen på bra shopping.
Jag räknar kallt med att Barcelona är en häftig stad. Så häftigheten ser jag fram emot. Atmosfären.
Upptäcka nya saker varje dag. Allt från små mysiga caféer till turistattraktioner.

På mitt jobb kan butikscheferna gå en utbildning som ger högskolepoäng. I dag hade de tenta, och hon som är utbildningsansvarig bad mig om hjälp att vara tentavakt en halvtimme, då hon hade råkat boka upp sig på ett externt möte samtidigt. Jo, men självklart, sa jag. I hemlighet tänkte jag att nu jäklar ska fröken stenhård business woman gå upp och stirra på de små business school- eleverna så att de knappt vågar andas där i tentasalen, för på mitt pass ska ingen ens våga tänka att de ska fuska.

När jag kom och böt av utbildningsansvarige fick jag sitta i salen i fem minuter. Sedan hade alla elever skrivit klart tentan, lämnat in den och gått därifrån. Det kändes lite snopet.

Nu var det evigheter sedan jag modebloggade, och det kan väl då vara på sin plats att visa hur jag ser ut nuförtiden. Och i dag, mina vänner, var jag riktigt kontorsmässigt klädd i sprillans nya byxor och kavaj. Jag känner mig alltid lite finare när jag har kavaj på mig. Och det spelar inte så stor roll vad jag har till, om det är något uppklätt eller halvsunkigt, med kavajen på känner jag mig som en riktig business woman. Jag borde satsa på det lite oftare.

Kavajen är inhandlad på H&M för några veckor sedan. Pojkvännen tyckte inte om den då, men när jag träffade honom i dag fick jag beröm för den. Kritiken hade han helt glömt bort (alternativt ville inte kännas vid).
Linnet köpte jag i München, och var för övrigt en av få saker som jag fick med mig i resväskan hem. En besvikelse, men linnet är fantastiskt fint.
Byxorna komemr från Ginatricot, och fick följa med mig hem förra veckan. De ser mycket mörkare ut i verkligheten, eller så är det bara det att nu är kontrasten större när de faktiskt är omgiven av "riktigt" svart. Älskar dem! Och hittade svarta likadana dessutom, men de har jag på mig en annan dag.
Halsbandet är en tom fågelbur, och om man är lite filosofisk kan man väl säga att den symboliserar frihet. Vete sjuttsingen var jag har köpt det, men med tanke på att de allra flesta av mina smycken kommer från H&M eller Ginatricot, så skulle jag satsa mina pengar på någon av de två.

Jag har två små funderingar som stör mig just nu.

1. Varför är provrummen på Ginatricot alltid dammiga? Det spelar ingen roll vilken av butikerna man väljer att besöka, det ligger stora dammråttor överallt i provrummen. Den enda förklaringen jag kan komma på är att det är personalen själva som ska städa, men att de skiter i det/ har så mycket annat att de inte hinner med. Hade det varit en livsmedelsbutik hade de fått stänga igen för längesen. Äckligt.

2. Varför smakar vattnet på jobbet lite jord? I synnerhet när man har druckit några klunkar tittar den jordiga smaken fram. Det är ingenting som händer med vattnet hemma. Beror det på Solnas vatten, att de gör något annorlunda när de renar det? Tråkigt att det är så.