Homeland säsong 2
Här kommer ett litet serietips.
För länge, längesen såg jag första säsongen av Homeland, och jag minns att jag älskade det! Så kom säsong två ut, och jag hade en plan om att se den, men det blev aldrig av. Och sedan har jag inte riktigt känt för det. Men nu så! Nu har jag plöjt igenom alla tolv avsnitt.
Jag ska inte spoila för mycket, så jag kommer inte att gå in på några detaljer om vad säsongen handlar om. Men jakten på terroristledaren Abu Nazir fortsätter, och Brody ställs inför ett ultimatum som resulterar i att han måste samarbeta med CIA för att hitta Abu Nazir.
Det är spännande mest hela tiden, med många kast fram och tillbaka. Och säsongsavslutningen fick mig verkligen att vilja fortsätta hoppa på säsong tre direkt. Måste få veta hur det går!
Eurovision Song Contest 2015
Måns Zelmerlöw- vinnare av Eurovision Song Contest 2015.
Jag svettades, jag våndades, jag kissade nästan på mig. Satan, så spännande omröstningen var. Var helt övertygad om att Ryssland skulle ta hem kalaset, det såg ju ut så under första halvan. Men sen så. Då svängde det och Måns knappade inte bara in och gick om, han la i en extraväxel och slutade 62 poäng före Ryssland som blev tvåa. Det är galet.
Jag är så vansinnigt glad! Glad att Sverige vann och glad att det var just Måns som fick lyfta segerpokalen. Nu måste det ju bli i Friends Arena nästa år. Malmö har de ju avverkat, och de KAN inte lägga det i Göteborg. Blir det på Friends MÅSTE jag få tag på biljetter. Måste.
Shit. Det är så sjuuukt!
Morran och Tobias
Morran och Tobias. Jag har tänkt se det länge, men det har inte blivit av. Men nu så. Första avsnittet.
Jag skrattade så jag grät. Det roligaste jag sett på väldigt länge!
I'm so excited
Sjukt taggad inför nya säsongen av Game of Thrones!
Gone Girl
Vi var på bio i helgen och såg Gone Girl.
Nicks fru Amy försvinner och det dröjer inte länge förrän misstankar kring hennes försvinnande börjar riktas mot honom. Han hävdar att han är oskyldig, men bevisen pekar åt ett annat håll.
Jisses, vilken spännande film! Som tittare svävar man i ovisshet om Amy är död eller om Nick ligger bakom hennes försvinnande och det är svårt att känna några stora sympatier för honom då han inte reagerar som han "borde" med tanke på vilken situation han befinner sig i. Nu lyckades jag i ett relativt tidigt skede lista ut hur allting låg till, vilket säkerligen beror på den enorma mängd deckarlitteratur jag tuggar i mig, men det gjorde inget. För den här filmen bjuder på flera olika vändningar som är svåra att förutse.
När jag satte mig i biosalongen hade jag höga förhoppningar på Gone Girl, och jag blev positivt överraskad över att filmen var ännu bättre än vad jag hade hoppats på. Riktigt bra!
Jag har inte läst boken som filmen baseras på, men känner att jag måste läsa den omgående.
True Blood
Efter ett väldigt långt uppehåll har jag nu tagit mig tid att se klart de tre sista säsongerna av True Blood.
Vad tyckte jag då om hur det hela slutade? De hade kunnat förvalta hela sista säsongen bättre och det var en del saker som jag inte köpte för fem öre, som till exempel att Jason och Brigette blev ett par i stort sett samtidigt som det tog slut mellan henne och Hoyt, och att Sam blev kär i Nicole typ två dagar efter att hans tjej dött. Men det finns väl alltid saker att störa sig på. På det stora hela var det en okej avslutning på en grym serie.
Vikings
Jag har under ett par veckors tid tagit mig igenom båda säsongerna av Vikings.
Vilken serie! I love it! Det är rått och brutalt, och så galet spännande.
Hur ska jag orka vänta tills säsong tre kommer ut?
Orange Is The New Black
Orange Is The New Black handlar om Piper, som åker in i fängelse för ett brott hon begick för många år sedan. Hennes nuvarande liv med fästman och eget företag på uppstart står i grov kontrast mot det nya livet innanför murarna. Inte blir det bättre av att hennes före detta flickvän, som var orsaken till att hon begick brottet från första början, sitter på samma fängelse. Det är dock inte hennes enda problem, och Piper upptäcker snart att hon måste anpassa sig efter internernas egna regler och koder om hon ska överleva.
Den här serien blåste mig av stolen (eller ur soffan är kanske mer korrekt) helt. Den är otroligt välgjord och charmig, och samtidigt kryddad med mycket humor. Karaktärerna är välskrivna och skådespelarna gör ett grymt jobb. Jag är i synnerhet fäst vid Crazy Eyes, som inte känns helt stabil.
Första säsongen finns ute, och med tanke på cliffhangern kan jag knappt vänta på att säsong två ska släppas. Tack och lov är det en Netflix- serie, så samtliga avsnitt släpps på ett bräde. Om jag har förstått det rätt kommer detta att ske i början av nästa år, och då kommer jag avboka allt jag har i kalendern för att sträckkolla hela säsongen. Så bra är Orange Is The New Black.
Now You See Me
Vi såg Now You See Me i helgen. En film som jag velat se länge, men som min kära sambo varit extremt tveksam till. Det fick han äta upp. Ha!
Fyra illusionister som föses ihop av en okänd femte person, och som sedan utför spektakulära trick under sina liveshower. Vad sägs om att utföra bankrån i andra delar av världen och därefter dela ut pengarna till publiken? Något som FBI har väldigt svårt att förklara.
Det är högt tempo i den här filmen, och det jag trodde att den skulle handla om var bara upptakten på ett större mysterium. Vem är god och vem är "ond"? Vad är syftet med The Four Horsemen, som illusionisterna kallar sig? Och vem är det som har sammanfört dem?
Jag tyckte om filmen, även om den trasslade in sig lite och tappade mot slutet. Det är dock något jag kan ha lite överseende med. För jag lyckades ju trots allt inte lista ut särskilt mycket, och blev riktigt förvånad när jag insåg hur allt låg ihop.
Gravity
Vi var och såg Gravity på bio.
Det var 90 minuter ren och skär ångest, och jag hade konstant hjärtklappning. Nu behöver ju inte jag fundera på min egen panik om jag skulle sväva omkring i rymden alldeles själv med insikten att jag aldrig mer kommer att kunna ta mig hem till Jorden igen, men bara tanken på att det faktiskt är möjligt, att det faktiskt kan hända överhuvudtaget, gjorde mig lätt illamående. Rymden är så stort och främmande, och befinner man sig där uppe är det omöjligt att ha full kontroll och vara hundra procent säker.
Gravity är en fantastisk film, som definitivt bör ses på bio i 3D. Fast den kan som sagt skapa ångest och frågor som får en att ifrågasätta allt som har med livet och universum att göra. Jag har fortfarande inte återhämtat mig.
From the moment that I met you Bernadette
Älskar't!
Telekinesi
Jag såg redan fram emot remaken av Carrie, men efter att ha sett det här klippet längtar jag ännu mer. Det är ett briljant sätt att marknadsföra filmen på! Och det kan vara ett av de bättre pranksen jag har sett.
Angela Chase och Jordan Catalano
Hjärtstopp.
Hur har jag under tre års tid kunnat missa detta?
Angela Chase och Jordan Catalano. Återförenade, om än bara för en kort stund. Men ändå. Tillsammans, just the way it should be. Ja. Jag är en sucker för kärlekspar med kemi på film och tv.
Upp
Hehe...
Hehehehehehehehe.................
Åh, jag älskar det! Han finns på riktigt!
Dexter Morgan
Åh. Dexter honey, I love you, men vad var det där för sätt att avsluta serien på?
Jag förstår manusskrivarnas intention att visa hur relationen med Deb betyder allt för Dexter, och att de är så sammankopplade att han inte kan leva utan henne. Men att han skulle agera som han gör och gå emot allt som han står för på det sättet, det tror jag inte på.
Med det inte sagt att Dexter inte hamnar på min lista över favoritserier. För där platsar den alla gånger.
House at the end of the street
Alex har sin bror över i kväll, så jag får roa mig själv medans de spelar Magic. Vad passar väl då bättre än att se en läskig film? Alex är inte så förtjust i skräckfilmer, och jag är inte så förtjust i att se skräckfilmer i min ensamhet- jag är alldeles för lättskrämd för sånt. Men att bara jag ser en skräckfilm när Alex och hans bror sitter vid matbordet några meter bort, det är idealiskt.
Filmen jag nu sett heter House at the end of the street.
Sjuttonåriga Elissa och hennes mamma flyttar in i ett hus i en liten stad. I grannhuset bor Ryan. För några år sedan mördades hans föräldrar av hans lillasyster Carrie Anne innan hon försvann. Ryktena i stan säger att hon flydde ut i skogen och sedan drunknade i sjön, även om hennes kropp aldrig hittades, medans andra tror att hon fortfarande finns där ute i skogen.
Vad som däremot står helt klart för Elissa är att Ryan är illa omtyckt, ensam och dessutom väldigt snäll och lätt att tycka om när man väl börjar prata med honom. Men han har också en hemlighet...
I kategorin skräck var den här filmen lam. Den var inte ens lite läskig, men det kanske inte var meningen heller? Annars har de misslyckats rejält på den fronten. Det fanns några oväntade vändningar, och de välkomnades i en annars ganska så ospännande film. Den var inte tråkig men inte heller något som jag skulle rekommendera andra att se om de efterfrågar filmtips.
Små citroner gula
Agnes har ett bra liv. Hon har lyckats få jobb som servitris på en av Stockholms finaste restauranger, hon har en pojkvän som hon älskar och en bästa vän som alltid ställer upp för henne. Men så kraschar allt när hon får sparken från sitt jobb och hon får veta att hennes pojkvän har träffat någon annan.
Allt hade kunnat gå åt skogen, men istället får hon ett erbjudande om att bli delägare i en nyöppnad restaurang. Ett erbjudande hon inte kan tacka nej till, men det visar sig inte vara helt enkelt att starta en sådan verksamhet. Det finns dock en sak hon kan göra för att få fler gäster till restaurangen. Men det skulle innebära att hon måste ljuga för någon som hon har börjat tycka mycket om, och därmed äventyra chansen till att deras vänskap ska kunna utvecklas till något mer.
Små citroner gula bygger på Kajsa Ingemarssons roman med samma namn. Jag läste den för en herrans massa år sedan, och när jag fick höra att den skulle filmatiseras blev jag exalterad. Det är en av Kajsa Ingemarssons, i mina ögon, bästa böcker så jag var spänd på att få se resultatet.
Det är en charmig film. Något förutsägbar, ja visst, men romantiska komedier tenderar ju att falla i den fällan. Rakel Wärmländer gestaltade Agnes på ett bra sätt, och Sverrir Gudnason gjorde samma roll som han alltid gör. Den där charmiga och söta, men lite nördiga killen. Men han gör det bra, och jag gillar honom. Det bjuds på en del komiska scener, och jag kan inte låta bli att tycka att Agnes är riktigt rolig när hon är så full att hon försöker öppna dörren till sin grannes lägenhet i tron att det är hennes egen.
Betyg: 3 av 5. Och ett minus för ett jag blev jäkligt sugen på den där fiskgrytan de lagade, men som jag aldrig kommer att få smaka.
Känn ingen sorg
I fredags var jag och Alex och såg Känn ingen sorg på bio. Filmen som baseras på Håkan Hellströms texter. Filmen som jag har längtat så mycket efter att det nästan gjort ont. Filmen som jag hade så höga förhoppningar på att jag var rädd för att se den, för tänk om jag inte skulle tycka om den.
Pål är en begåvad musiker, men hans extrema scenskräck sätter stopp för att han ska kunna spela sin musik någon annanstans än i sin egen ensamhet. Vi får följa honom när han ramlar omkring på Göteborgs gator tillsammans med sina barndomsvänner Johnny och Lena, och snart träffar han drömtjejen Eva. Prinsessan Eva, som inte är helt okomplicerad, och som vill att Pål ska börja spela i hennes band.
Efter att ha sett filmen var jag helt knäckt. Den var bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, och jag blev så berörd att jag inte kunde hålla tårarna borta. Det är en riktigt bra film, men om man kan sina Håkan- texter adderas ännu en dimension med referenser. De finns i både det visuella och i repliker, i så många små detaljer.
Vill man gå och se en bra film ska man se Känn ingen sorg. Vill man gå och se en av de bästa svenska filmerna som gjorts ska man se Känn ingen sorg. Oavsett om man gillar Håkan Hellström eller inte.
World War Z
I måndags gick jag och Alex på bio och såg World War Z. Ännu en zombiefilm, men den här gången med Brad Pitt i huvudrollen. Vilket passade perfekt för mig, då jag är svag för både zombiefilmer och Brad Pitt.
Ett mystiskt virusutbrott drabbar världen, och trots att man är ovilliga att benämna det så, så förvandlas allt fler människor till zombies. Gerry arbetar inom FN, och han skickas ut för att ta reda på var viruset kommer ifrån och hur det ska bekämpas. En inte helt enkel uppgift när världen som vi känner den håller på att utplånas.
World War Z var omskriven redan långt innan den hade premiär. Alla rapporter jag har läst har varit negativa och det har luktat praktfiasko. Men så hade filmen premiär, och recensionerna talade ett annat språk. De jag har läst har varit positiva, och därför var jag inte sen att nappa när Alex ville att vi skulle se den.
Som sagt. Brad Pitt och zombies. I love it! Det är en vansinnigt spännande film med genomgående högt tempo. Den känns väldigt påkostad och det är många scener som är helt fantastiska. Jag satt som på nålar stora delar av tiden, hela tiden beredd på nya kast och svängar. Det blev aldrig tråkigt, och de knappa två timmarna gick väldigt fort.
Gå och se på bio innan det är för sent!
Den Store Gatsby
I onsdags gick jag och Alex på bio. Vi såg Den store Gatsby, en film jag velat se ända sedan vi var i New York och de gjorde massa reklam för just den filmen.
Jag har inte läst boken, men med tanke på att Baz Luhrmann regisserat filmen och Leonardo Di Caprio, Carey Mulligan och Tobey Maguire spelade huvudrollerna så var mina förväntningar rätt högt ställda. Och visst var det en bra film. Som i alla Baz Luhrmann- filmer läggs mycket krut på effektfullhet och show som sedan ackompanjeras av modern musik trots att miljöerna är av modell äldre, och just den biten älskar jag!
Det började starkt när man fick följa Gatsbys försök att få Daisys uppmärksamhet. Jag tyckte om samspelet mellan Leonardo Di Caprio och Carey Mulligan. Men sedan falnade det lite, och jag är inte jätteimponerad över hur allting slutade. Nu var det väl inte mycket de kunde göra åt den saken med tanke på att filmen bygger på en bok, men jag tyckte att det blev aningens lamt och förutsägbart. Egentligen var det kanske inte alls det, men med tanke på den starka öppningen så kändes det kanske tråkigare än vad det faktiskt var.
Allt som allt så är det trots allt en sevärd film. Värd att se på bio, men inte i 3D- versionen.
