Helena

Ingen kan komma och säga att de inte tar det där med julpyntning seriöst i Kuala Lumpur. Så här såg det ut i den gigantiska gallerian Pavillion (som vi gick vilse i jag vet inte hur många gånger). Vi hängde en hel del i just den där gallerian, och sista gången hade de bytt ut allt julpynt mot rött pynt inför det kinesiska nyåret. Och de sparade inte direkt på krutet då heller.

 

Och ja. Det står en karusell mitt i gallerian. Och ja, jag föreslog flertalet gånger för Alex att vi skulle åka (älskar ju karuseller, och de med cirkushästar är synnerligen charmiga). Och nej, han tokvägrade och då blev det inget åkande för min del heller.

 

Det är några månader sedan, och jag vet att jag är långsam vad gäller uppdateringen från Malaysia. Men jag har inte så mycket blogglust för närvarande. Men här fortsätter min berättelse.

 

Vi anlände till Kuala Lumpur på nyårsafton, och eftersom vi inte hade någon lust att försöka sy ihop ett firande redan samma kväll hade vi förbokat platser till hotellets restaurang. Den låg på trettioåttonde våningen på Grand Hyattt och hette Thirty8. Enligt hotellets hemsida är kocken svensk, vilket var en trevlig bonus för någon som är så långt hemifrån.

 

Först efter att vi bokat bord (vilket vi gjorde över en månad i förväg, hemifrån) fick vi veta att det bara bjöds på buffé i restaurangen på nyårsafton. Jag var lite tveksam till en början, men det hade jag inte behövt vara. Det var en grym buffé, med så många olika rätter att det var omöjligt att prova ens hälften.

 

Jag och Alex är båda sådana som äter fort, och våra restaurangbesök är ofta relativt snabbt avklarade. Så det var därför en utmaning utan dess like för oss att gå upp till restaurangen kl 20 och sedan sitta där till tolvslaget, då det började skjutas fyrverkerier utanför fönstren. Vi löste det genom att tvinga oss att äta långsamt, och ta mer mat både fyra, fem och sex gånger. Om inte fler. Vi åt i stort sett konstant under fyra timmar, och fyllde på rejält med diverse alkoholhaltiga drycker. Tror aldrig jag har ätit så mycket vid ett och samma tillfälle någonsin.

 

Vid midnatt smälldes det raketer från parken nedanför och en kvart senare tog vi hissen ner till vårt hotellrum och slocknade. Som två pensionärer. Dock väldigt nöjda med nyårsfirandet.

 

På Nyårsafton satte vi oss på ett flygplan och åkte till Kuala Lumpur. Där checkade vi in på Grand Hyatt, som ligger precis vid Petronas Towers. Dyrt för att vara i Malaysia, men inte jättemycket dyrare än ett vanligt hotell här hemma i Sverige. Och då får man ha i åtanke att det var ett galet bra femstjärnigt hotell. Definitivt ett av de två bästa hotellen jag har bott på i mitt liv (bara det i Hong Kong som kan matcha fullt ut).

 

Så här såg vårt hotellrum ut. Vi fick dock byta efter en natt, då vi hade strulat till bokningen rejält. Så resterande nätter hade vi utsikt mot tvillingtornen istället.

 

Sista kvällen på Langkawi åt vi middag inne i stan tillsammans med Damjan och Dubravka. Jag beställde beef fajita, vilket visade sig serveras som köttfärs och inte som strimlad biff (som jag hade föreställt mig).

 

Kvällen fortsatte sedan till en bar vid stranden, där ett liveband uppträdde. Jag önskar att vi hade hittat dit tidigare under vår vistelse, för det var verkligen ett guldkorn.

 

Tanken var att vi skulle ta en taxi till Four Seasons, som ligger på norra Langkawi, för att äta en lyxig lunch. Där blev vi dock bortmotade av en vakt innan vi ens kom in på området. Det var tydligen "fullt". Misstänker att det var något bröllop eller annat event där den dagen.

 

Taxichauffören skjutsade oss istället till the public beach, där vi åt lunch på den lokala restaurangen. Bortsett från att det tog hundra år att få maten (som var halvbra), jag fick vaniljcola istället för vanlig cola (vilket jag upptäckte när jag öppnat den) och toaletten var miserabel var det väldigt trevligt.

 

Att åka taxi var generellt väldigt billigt i Malaysia. Så när vi var på Langkawi passade vi på att ge oss ut på egna turer, utan att bli runtskjutsade av en guide i en minibuss. Vi träffade ett serbiskt par (som nu är bosatta i Sydney) som vi hände med en del, och de följde med oss runt Langkawi.

 

På Langkawi var det inte bara sol och bad. Vi åkte på några utflykter också.

 

Jag har fotat vartenda hotellrum på den här resan (med undantag där vi behövt byta rum av anledningar som jag kan gå in på då), och jag tänker dela med mig.

 

Vårt första stopp var Langkawi i norr. Det är en riktig sol- och badö, med en hel del turister varav de allra flesta var svenskar. Att många svenskar bytt ut Thailand mot Malaysia visste jag, men att det skulle vara SÅ många på just Langkawi var en överraskning.

 

Vi hade bokat ett av de bättre rummen på Holiday Villa, och med facit i hand var det kanske lite onödigt. Det enda våra extrapengar gick till var ytterligare ett rum, som vi i stort sett inte använde. Det var inte lyxigare än de mindre rummen, så det var lite att kasta pengar i sjön. Men men, sånt kan man ju inte veta på förhand alla gånger.

 

Det var i alla fall ett trevligt hotell, med privat strand och stor pool. Och man kunde promenera in till den lilla stan, även om det tog ett tag.

 

 

 

Om någon undrar vad det första vi gjorde när vi landat på Langkawi och anlänt till hotellet kommer svaret här.

 

Vi beställde varsin drink och njöt till fullo av att äntligen få vara i solen.