Helena

Alex var extra glad igår att vi hade gäster, då han äntligen fick plocka fram Tutti frutti- påsen som länge legat i skafferiet i väntan på att öppnas när vi har vänner på besök.

Jag vet inte om jag tycker att det är så snällt av Alex att fota mig när jag ligger och sover med Colfax svans som mustasch.

Igår var det lördag, och för min del innebar det party party. Helene kom över och drack några cider tillsammans med mig och Alex, innan vi åkte in till stan. Alex klev av tunnelbanan redan vid MAriatorget för att möta upp sina kompisar, medans jag och Helene åkte vidare till Golden Hits. Där var dock kön alldeles för lång för att vi skulle orka vänta, så vi tog oss till Patricia istället.

På Patricia var det som vanligt mycket folk och fullt drag. Det blev en hel del dans på schlagergolvet, där jag träffade en gammal kollega (som verkar hänga på Patricia rätt ofta- det är inte första gången jag träffar honom där). Träffade även en kille som gick i min parallellklass i högstadiet, och imponerade nästan lite på mig själv genom att känna igen honom och veta hans namn, trots att vi inte pratade särskilt mycket med varandra när det begav sig.

Alex, Martin och Tina gjorde oss sällskap lite senare på kvällen, och det var en fin bonus. De två senare följde sedan med oss hem till Västertorp, och drack drinkar och lyssnade på musik. De fick tillbringa natten på soffan, medans jag och Alex delade sängen med katten.

En mycket trevlig lördag.

Jag är kattvakt i några dagar framöver, då Colfax husse lämnar landet. Det är alltid lika trevligt att ha henne här, om man bortser från när hon skriker om nätterna och spyr upp hårbollar.

Tydligen var detta en bra dag för henne att komma hem till mig. Det första hon gjorde var att börja tugga på mina födelsedagsblommor. Inte ok. Och det var inte populärt när jag plockade bort blomman och satte den utom räckhåll för henne. Men hon brukar bli glad igen efter lite gos och kel, så jag tror inte att jag behöver oroa mig över att inte bli förlåten.

Egentligen hade jag tänkt släpa mig till gymmet i dag istället för att åka hem efter jobbet. Jag vill verkligen komma igång med träningen på riktigt, och då måste man göra vissa uppoffringar. Men någon gång under eftermiddagen gick luften ur mig, och jag kände att jag inte orkade ta mig till gymmet. Därför valde jag att ta en härlig powerwalk ute i solen. Jag gick hem till Alex och plockade upp honom, för att sedan gå tillbaka hem till mig. Totalt var jag ute i en timme, och med facit i hand kan jag säga att det var helt rätt beslut att byta träningsform i dag. Gymmet får vänta till måndag.

Jag är mätt och belåten efter kvällens middag. Fläskkarré med grönsaker och bearnaisesås. Så vansinnigt gott, och precis vad jag var sugen på. Fredagsmyset har börjat!

Jag känner mig så jäkla duktig. Trots att jag gick upp lite sent ligger jag helt i fas vad gäller tiden. Nu drar jag till jobbet. Tjing!

Efter jobbet åkte jag in till stan och mötte upp Helene, Linnea och Cathrine för en fika. Jag var lite trött och seg, men en chai latte fick mig ganska så snart på betydligt bättre humör. Tänk vad lite det krävs ibland för att man ska bli lite glad. Fast ska jag vara ärlig så var även sällskapet en bidragande faktor till att humöret höjdes.

Dagens middag blev en sallad med massa olika godsaker. Jag har dock väldigt svårt att skära upp lagom mycket grönsaker, i synnerhet när det är fler än tre olika ingredienser inblandade, och lyckas alltid få tallriken att bli överfull. Så även i det här fallet, som synes på bilden. Nu är jag således galet mätt, och det känns som att det när som helst kan börja spruta sallad ur öronen på mig. Härligt!

I dag har jag klarat av veckans andra träningspass. Först tio minuter på cykel och tjugo minuter på löpbandet, sedan en halvtimmes core. Känner mig duktig, och att jag dessutom är taggad vad gäller träningen gör att glädjen infinner sig på ett helt annat sätt. Det är roligt att träna, även om det kan kännas lite motigt att ta sig till själva träningslokalen. Det är ofta mer lockande att åka direkt hem och sätta sig i tv- soffan, men när man väl är framme försvinner alla jobbiga tankar. Förhoppningsvis håller det positiva tänkandet i sig.

Jag trodde att jag skulle vara ensam i kväll, så må tro att jag blev förvånad när en nyckel vreds om i låset och min pojkvän klev in i hallen. Bästa överraskningen!

Då mitt telager på jobbet började sina, köpte jag i morse en ny sort att fylla på med. Eller ny och ny, Söderte är min favoritsmak, och det kändes bra att satsa på ett väl beprövat kort. Ett tag funderade jag på om jag skulle vara lite våghalsig och testa något nytt, typ citron och honungssmak eller persika och mangosmak. Men nej. Varför chansa? Jag kör på mitt Söder te ett tag till.

Mötte upp min Alex efter jobbet i dag. Vi strosade runt lite på stan och fixade lite saker innan vi slog oss ner i Kungshallen för middag. Det är inte det roligaste stället att äta på (speciellt inte om man eftersträvar mys), men det är bra på så sätt att det finns så många olika rätter att välja på. Då blev det inget problem att Alex ville äta pasta medans jag hellre åt wok.

Trots att jag åt lite för mycket, var det en väldigt trevlig kväll. Men det var inte kul att vinka hej då till Alex och åka hem ensam. Jag hade gärna sovit bredvid honom i natt. Få saker är mysigare än det.

Det var inte helt roligt att vakna i morse och upptäcka att jag hade försovit mig. Klockan var 07:11, och jag brukar vanligtvis gå hemifrån max tio minuter senare. Det blev lite stressigt, men det är fascinerande hur lite tid man egentligen behöver på morgonen. Visst, jag var blek som ett spöke hela dagen, men jag kom åtminstone inte alltför sent till jobbet. Tio minuter, och det är inte så farligt.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera! Den pajade ju när jag och Alex var i Turkiet i augusti, och efter att jag äntligen lämnat in den dröjde det över en månad innan den var lagad och klar att hämta ut. Och "skadan" (smuts inne vid linsen) är enligt verkstaden självförvållad och går inte på garantin. Jag har, enligt verkstaden, varit oförsiktig med kameran och då har smutsen letat sig in. Vilket är lustigt, med tanke på att jag alltid har kameran i kameraväskan när den inte används, och jag är väldigt försiktig med den. Två av tre gånger som detta fel har uppstått (för den har under en period på ett och ett halvt år varit inlämnad för exakt samma fel hela tre gånger) har jag använt kameran inomhus, och så vitt jag vet brukar det inte flyga omkring stora dammoln inomhus som letar sig in vid linsen.

Enligt verkstaden ska jag alltså alltid förvara kameran i kameraväskan och aldrig använda den utomhus. Och vill jag vara säker på att den överhuvudtaget ska fungera rekommenderar de mig att köpa ett undervattenshus till den. Då kommer inget damm in. Så mycket för de 2500 kronorna som jag betalade för den. Så länge den har ett fel som går att laga, så lagar de kamerajäveln. Men om det är något som inte går att laga? Jo, då får jag en ny kamera. Försäkringen gäller till den 19 januari. Vi får se om jag lyckas ta hand om kameran fram till dess.

Den 25:e varje månad kommer lönen in på kontot. Men man får inte känna sig rik någon längre stund, för lika fort som pengarna kommer in, lika fort försvinner de. Varje månad är det en massa räkningar som ska betalas, och det är alltid lika tråkigt att se hur pengarna försvinner till hyra, el och bredband. Men det är å andra sidan nödvändiga räkningar att betala, så det är bara att hala fram bankdosan och skicka iväg pengarna. Och efter att det är gjort, och pengar är överförda till sparkontot finns det fortfarande en del kvar att roa sig för. Som tur är.

Förkylning och nackspärr har under några veckor hindrat mig från att träna. Så är det alltid. När man har fått upp ångan och tycker att det är roligt att gå till gymmet, blir man sjuk och måste ta ett uppehåll tills man blir frisk. Och när man väl mår bra igen har man tappat all lust att träna, och tycker att det enbart är tråkigt och jobbigt. Nu mår min kropp bra, och jag känner att nu jäklar ska jag hamna i ett läge där jag tycker att det är roligt att träna. Det finns inga ursäkter att inte besöka gymmet minst två dagar i veckan. 

I dag har jag klarat av veckans första corepass. Vanligtvis brukar jag stanna kvar efter passet och bekanta mig med löpbandet i minst en halvtimme, men den biten skippade jag faktiskt i dag. Vilket var ok då jag ändå tränat core. På onsdag är det dags igen. Då ska jag definitivt hälsa på löpbandet innan jag går hem.

Tv- veckan börjar starkt med ett nytt avsnitt av Top Model. Perfekt när pojkvännen är hemma hos sig, och man är ensam i lägenheten. Han har lite svårt för alla intriger i programmet, och brukar sitta och håna deltagarna när de bråkar och tjafsar med varandra, vilket leder till att jag får sitta och hyssja honom. Men inte idag! Nu är det bara jag och min tv, och vi är lyckliga i en timme. Sedan blir det lite ensamt, och längtan efter pojkvännen kommer tillbaka. Men det är en annan historia.

VEM samlar navelludd i en burk i tjugosex år? Och varför? Så jäkla skabbigt.

För exakt ett år sedan gjorde jag det här. Och tänk så bra det blev. Ja, inte att jag nästan slickade på biljardkön, men att jag fann något väldigt fint med Alex. Solbrännan har jag dock ännu inte hittat, är fortfarande lika blek.

Efter allt socker följde jag och Alex upp med en middag bestående av fläskkött, paprika, champinjoner, vitlök och creme fraiche. Välbehövligt och mycket, mycket gott. Underhållning bjöds det på också. Den tredje filmen i Indiana Jones- serien, som går på kanal 5. Söndagsmys så det stänker om det.

Det sägs att alla goda ting är tre, och igår firade jag och Alex tre bra saker genom att jag lagade en trerätters middag till honom (eller ja, till oss). Anledningarna var:

1. Jag och Alex har varit tillsammans i ett år, och då vi var på bröllop på vår dag hann vi inte med att fira den bara han och jag.
2. Jag har fyllt år, och då Alex har haft tentavecka har han inte haft tid att fira mig, eller knappt ens träffa mig.
3. Alex tentaperiod är över för den här gången.



Förrätten bestod av mozzarella, tomat, olivolja och basilika. Det borde man fasiken äta oftare, så gott som det är.



Till varmrätt blev det lax med apelsinsås och ris. Det är en av mina gamla favoriträtter, och jag har inte ätit den på jag vet inte hur länge.



Kesella med vaniljsmak och mixade hallon fick vara efterrätt. Mumsigt.

Jag har världens bästa pojkvän. Inte för att det är någon nyhet, men han har återigen bevisat att det är så. Den här gången har han diskat alla assietter, koppar och skedar efter födelsedagsfikat (även om det faktiskt var helt rättvist med tanke på att jag städade inför kalaset). Han rensade även avloppet under badkaret, där massa hår hade samlats och täppte igen rören. Det är det det absolut äckligaste man måste göra när man städar och fixar i hemmet, och jag skulle hellre putsa varenda vrå av lägenheten med tandborste än att rengöra avloppet. Att säga att jag är tacksam över att Alex nu gjort det är en underdrift.

Det är något speciellt med saker som man får från sina mor- eller farföräldrar. Saker som har varit en del av deras liv, som de har använt. Saker som har en historia. Den här kastrullen är en sådan sak. Jag fick den av farmor för några år sedan, och den är så himla fin. Jag älskar blommorna och att den skiljer sig från alla andra kastruller som jag har. Den gör matlagningen mycket roligare, och dessutom är den perfekt att koka ris i.

Födelsedagsbarnet får inte bara presenter, utan även blommor. Perfekt för mig som älskar blommor!

Födelsedagspresenter hör födelsedagar till, och det här är vad jag fick av mina släktingar i dag.



Skålen tillhör Mine- serien, och matchar andra skålar, glas och tallrikar som jag redan har i min ägo. Perfekt att ha sallad eller chips i. Mascara kan man aldrig ha för mycket av (även om min pojkvän förmodligen tycker annorlunda, då jag nu har tre stycken nya mascaror som ännu är oanvända). Camilla Läckbergs senaste bok har jag tänkt köpa länge, och trodde att jag gjorde så för några veckor sedan. MEn det visade sig att det var hennes förra bok, som jag redan har läst (och drabbats av tillfällig minnesförlust, och därmed glömt bort det).



Pengar kommer alltid väl till pass. I synnerhet nu, när jag måste köpa en ny vinterjacka, ridbyxor och ridhjälm. Nu ska jag bara ta mig tid att ge mig ut i affärer och inhandla dessa saker.

Tack!!!

Så var årets födelsedagsfika avklarat. Jag är sockerchockad, och mår lite lätt illa efter alla kakor och bullar, men det var trevligt att ha släkten på besök.

Alex fixade lunch åt oss i dag. Mozzarella, tomat, champinjoner, olivolja och basilika. Mums!

Om mindre än två timmar kommer släkten hit. Jag städar och fejar, medans Alex drar sitt strå till stacken genom att sova. Men då vet vi å andra sidan vem det är som får diska och städa undan efter gästerna när de har gått.

Jag hade tänkt att städa lägenheten i dag, inför morgondagens födelsedagsfika. Men jag orkade inte riktigt. Det får vänta till i morgon. Jag har dock hunnit med att baka en kladdkaka till morgondagen, och DET är ju tamejtusan inte fy skam. Det enda som ska fixas nu är en tårta. Och städa...

Kom på att det kanske inte är så många som vet vilka Biffy Clyro är (jag vet att jag inte hade någon aning för inte så längesen). Så här låter de.

Den här låten ligger fortfarande högt på min topplista. Få låtar svänger så mycket som den här just nu.

Jag minns varenda scen ifrån vår film. Från och med du.

Klippa håret så här kort nästa gång?

Nej, kanske inte. Jag trivs bra i frisyren jag har nu, men saknar samtidigt mitt långa svall. Ska spara ut det en bit igen innan jag kapar det kort nästa gång.

Igår kväll var det konsertdags igen, och den här gången var det Biffy Clyro som spelade på Debaser Medis. Jag hade bara hört några få låtar, och förvånades över att de var mycket rockigare än vad jag trodde. Även om inte alla låtar föll mig i smaken, tycker jag att de på det stora hela var bra. Fast de borde verkligen klippa sig och raka av skäggen. Det var lite för mycket cousin It- varning.

Jag var inte helt glad över att snön föll över Stockholm imorse och under förmiddagen. Tack och lov är det fortfarande lite för varmt för att den ska stanna kvar (även om man förfryser varenda liten kroppsdel som inte är täckt av tjockt tyg så fort man går utanför dörren). Gärna snö, men inte än på ett tag.

Jag fick en present av Marielle och David. Tack, tack, tack!

Jag har tillbringat kvällen i sällskap med finaste Marielle. Hon är gräsänka den här helgen, då hennes karl är på fiskeresa, och då passade det perfekt att ses. Hon skämde bort mig genom att laga en god middag (hon vägrade låta mig hjälpa till), och sedan drack vi vin och tittade på Idol. Och bortsett från att jag lagom till att Idolresultatet skulle presenteras blev extremt trött, var kvällen vansinnigt trevlig. Men så brukar det ju vara när man har Marielle i närheten. Och hon är för övrigt van vid att jag slumrar till i soffan, så jag tror inte att det gjorde så mycket...

Kanye West tycker att det är coolare att ha diamanter istället för tänder i käften, och att byta ut sina riktiga tänder mot dessa ädelstenar är en sådan sak som rockstjärnor förväntas göra. Jag tycker att Kanye är en fjant, och om jag var han skulle jag inte våga röra mig ute på stan ensam utan skydd av minst en vakt. Inte någonsin. För de där gaddarna är numera väldigt stöldbegärliga. Coolt Kanye.

Ni kanske undrar vad jag gjorde för något på min födelsedag, när jag inte var med vare sig pojkvän eller släkten? Jag blev bjuden på bio av Helene. Inte för att filmen var någon glad historia, men även man hade en liten klump i magen när man gick från biosalongen, tycker jag att den var bra. Vi passade även på att dricka en öl på Kelly's innan filmen. Siktet var från början inställt på en chai latte, men fyller man år ska det väl trots allt firas rejält. Så en tjugokronorsöl var perfekt.

I dag är det den 20 oktober, och därmed min födelsedag. Nummer tjugosex i ordningen, om man vill vara mer exakt (alternativt vill locka fram min åldersnoja). Det har nästan varit en helt vanlig dag för min del, inte mycket firande har ägt rum. Alex sitter hemma och tentapluggar, honom träffar jag en snabbis i morgon, och släkten får fira mig på söndag.

Tänkte lista bra och dåliga saker med den här födelsedagen.

Bra:

Alla fina gratulationer. Jag är riktigt rörd.
Trots att jag tycker att 26 är gammalt, kan jag trösta mig med att jag åtminstone inte fyller 30. Än.
Jag köpte billig choklad på Vi i morse. Värt att firas bara det.
Släktfikat är först på söndag, så jag behövde inte hem och panikstäda lägenheten efter jobbet.
Mina kollegor bjöd på födelsedagsbulle.
Ingen klagade på att jag haft i lite för mycket vitlök i min hemmagjorda guacamole.
Jag drack öl och åt popcorn.
Jag var på en trevlig dejt (nej, inte med min pojkvän och inte med någon annan karl).

Dåligt:

Jag fyller år på en onsdag, och måste således jobba på min födelsedag. Det är en dag som man borde få vara ledig.
Det var biljettkontroll i Huvudsta i morse. Nu har ju jag giltigt färdbevis, men det är jobbigt ändå att leta fram det i väskan när man har bråttom.
Vädret suger apröv. Kallt som fan.
Det är marginellt varmare på mitt kontor. Sitter konstant invirad i en sjal.
Jag lider fortfarande av den förbannade nackspärren.
Jag har inte fått träffa Alex i dag. Värdelöst.
Jag kom hem lite för sent för att hinna se hela Grey's Anatomy- avsnittet.
Avloppet måste rensas. Det får Alex göra.

Jag har ägnat stora delar av kvällen åt att diska och plocka lite här hemma. På fredag kommer Marielle över och på söndag är det födelsedagsfika med släkten som gäller, och då jag har massa andra saker på schemat i veckan var det lika bra att börja fixa redan i dag. Det enda som behövs göras nu är att dammtorka och dammsuga, och det är ju relativt snabbt fixat. Så det får bli lite senare i veckan, för nu sitter jag fast framför Desperate Housewives.

I morgon åker Alex föräldrar till Egypten för en veckas härlig semester i solen. Det är så att man blir lite avundsjuk, för vädret är inte helt roligt i Sverige just nu. På tok för kallt för att jag ska vara helt nöjd. Så därför drömmer jag mig bort lite, till olika ställen i världen. Här kommer en lista på vart jag inte skulle ha någonting emot att åka just nu:

Mauritius
Australien
Thailand
Dominikanska Republiken
Hawaii
Valfri grekisk ö (tänk mysig, inte party)
Bahamas
Maldiverna
New York

Ja, egentligen är ju inte New York ett sol- och badresemål, men vem vill inte alltid åka dit? Klart det ska stå med på listan.

För övrigt fyller jag år på onsdag. Om någon vill köpa en resa till mig är det helt ok. Jag lovar att ta emot den (Så vida det inte är en tågresa till Alingsås eller liknande).

Jag var helt klubbad i morse, och missade helt att gå upp när klockan ringde. Det var inte roligt att vakna samma tid som jag annars brukar lämna lägenheten, så det blev lite stressig, men tio minuter senare var jag på språng. Att nackspärren dessutom fortfarande var väldigt närvarande hjälpte ju inte. Det var inte någon höjdare att sitta framför en dator med konstant värk. Oavsett hur jag vände och vred på kroppen så gjorde det ont. Nu börjar det dock släppa lite, så jag hoppas på en smärtfri tisdag.

Du är det finaste jag vet. Du gör mig lycklig.

Jag har så vansinnigt ont i nacken efter att igår ha somnat på Marielle och Davids soffa. Måste ha legat åt helvete fel, så att någon nerv kom i kläm. Jag vet inte hur jag ska göra för att smärtan ska försvinna, det spelar liksom inte någon roll om jag sitter eller står upp, lutar huvudet åt höger eller vänster, rör mig eller sitter blickstilla. Det gör ont hela tiden. Och inte nog med det. Alex har också ont i nacken. Hade det varit en vanlig sjukdom hade jag trott på teorin att det smittar, men sådan här smärta smittar ju inte. Sjukt att vi båda har ont samtidigt.

Det känns inte så lockande att sitta vid ett skrivbord en hel dag och knappa på en dator. Jag tror inte att det är den ultimata kroppsställningen om man vill bli bra, och åtta timmars helvete är det sista jag behöver. Jag får försöka pilla i mig värktabletter och hoppas att det funkar. Alternativt ta mig en rejäl sup, det brukar ju vara en medicin som i många fall funkar.

Har någon något annat bra tips, får ni gärna höra av er.

Egentligen borde jag laga mat till veckan, men att titta på Indiana Jones och de fördömdas tempel lockar så himla mycket mer. Trots att jag har sett den filmen sjukts många gånger sedan jag var litet barn. Tycker fortfarande att den är lite obehaglig, men det hindrar ju inte från att vilja se den igen. Det är ju Indiana Jones! Hmm. Får väl försöka laga maten i reklampauserna.

Då vi kom hem så sent (eller tidigt, beroende på hur man ser det) blev det en lång sovmorgon. Jag gick upp strax innan kl 13, och Alex steg upp en snabbis vid kl 15:30 för att äta lite pizza som jag varit och köpt. Sedan gick han och la sig igen, och nu när klockan är 18 ligger han fortfarande under täcket. Han verkar vara riktigt bakis, tydligen snurrar det fortfarande en del i huvudet.

Själv mår jag prima. Tog det ju rätt så lugnt med alkoholen igår, och jag fick ju lite sömn på Marielles och Davids soffa. Tyvärr gav den sär soffan mig även jävligt ont i nacken, och den värken vill inte släppa. Förhoppningsvis ger den väl med sig under natten, för det är nog inte kul att sitta framför ett skrivbord och jobba om den ska hänga med.

Bröllopstårtan var magnifik. Fyra våningar i choklad, hur kan man motstå något sådant? Jag önskar att jag hade smugit ner en rejäl bit i väskan, för när jag ser dessa bilder börjar det vattnas i munnen.

Jag tänkte visa upp hur menyn såg ut igår. Som sig bör vid bröllop, var det trerätters. Det resulterade självklart i att man åt alldeles för mycket, och kände sig som en svullen gris efteråt, men ibland är det faktiskt ok. Det får man ignorera, och sedan vänta på att brudparet ska sätta tårtspaden i bröllopstårtan.

                            



Förrätten: Ugnsbakade rödbetor, chevreost och rostade pinjenötter.



Varmrätt: Helstekt oxfilé med broccoli, kantarellsås och smörsvängd kulpotatis.



Dessert: Fruktsallad på svenska bär och frukter, och vispad grädde med kokos.

Bröllopsfesten hölls på den vackra gamla Jakobsbergs Gård från 1700- talet. Tvärtemot  vad namnet säger, ligger den i Bredäng. Alldeles perfekt när man skulle ta sig hem på kvällen.

Det bjöds på mycket god mat och underhållning. En kille gick runt i tidsenlig 1700- talskostym och sjöng och spelade gitarr, och han höll i lite olika lekar under middagen som lockade till många skratt och applåder. Enligt en rysk tradition måste brudparet ställa sig på sina stolar och pussas när gästerna plingar i glasen och säger ett ord som jag inte kan stava till (nu hade det varit bra om man hade tagit en ryskakurs, men ordet låter nästan som gurka), och det fick de göra flertalet gånger under middagen.

Festligheterna fortsatte efter kaffe och bröllopstårtan med dans. Och som det dansades. Till och emd Mickes sjuttiofemåriga mamma var uppe och svängde på benen som vilken trettioåring som helst. Det var riktigt mycket krut i henne, och det var härligt att se.

Vet inte vad klockan var när vi satte oss i en taxi, men jag skulle gissa på att hon närmade sig kl 2. Tanken var att vi skulle åka hem till Marielle och David och sjunga lite Singstar, men istället tittade vi på lite olika humorklipp på Youtube innan jag och Marielle somnade i soffan. Killarna satt dock uppe och pratade om ditten och datten medans de drack öl och whiskey. Jag tror att jag och Alex kom därifrån runt 05:20, och efter en liten promenad hem var det skönt att få lägga sig i sängen.



Jakobsbergs Gård.



Trubaduren Mikael.



Vackra kaffekoppar.



Så anlände brudparet till festligheterna.



Micke hälsade alla välkomna.



Den kvinnliga toastmastern, som höll ett mycket fint tal på rim till brudparet.



Brudens far hade rest från Ukraina för att se sin dotter gifta sig.



Jag och Alex fick sitta bredvid varandra. Det var bra, då kunde jag hålla koll på honom...



Det var mycket pussande uppe på stolarna.



Jag drack vitt vin till maten. Det var smarrigt.



Jag sprang runt lite och fotade vid de andra borden.



Det framfördes en improvisationssketch om hur en vanlig lördagmorgon i Micke och Jelenas liv kan se ut.



I väntan på att skära tårtan.



Björn redo med tårtspaden.



David hade svårt att vara seriös på bild.



Marielle var jättefin i sin puderrosa klänning.



Brudparet svängde loss på dansgolvet.



Marielle och David på dansgolvet.



Med min älskling.



Självklart måste man se till att själv hamna på bild med brudparet.



Jag dansade lsos så gott det gick med mina klackar.



Mickes mamma var störthäftig. Hon släppte verkligen loss, och här dansar hon med Jelenas son.



Jag hoppas, och tror, att brudparet var nöjda med dagen.

Vigseln ägde rum i Högalids kyrka på Söder. Det är något speciellt med kyrkovigslar. Det har ingenting att göra med närheten till Gud eller så (jag är ju som bekant inte troende), men atmosfären i en kyrka är ofta tilltalande. Gamla kyrkor är fantastiska lokaler, och jag älskar alla utsmyckningar och små konstverk som finns överallt. Och sedan den där tystheten som man inte kan hitta någonannanstans. Det spelar ingen roll om det spelas på orgeln eller om prästen står och pratar, det ligger ändå ett lager med tysthet och vördnad i luften.

Det var så härligt att se Micke och Jelena gå sida vid sida längs kyrkgången. De passar så otroligt bra ihop, och man ser hur kärleken fullkomligt lyser mellan dem. Varje liten blick, varje liten beröring är genomsyrad av kärlek. Jag blev allt lite rörd när de stod där framme och avlade sina bröllopslöften. Precis som sig bör när det är bröllop.
Sedan kastades det lite ris på brudparet ute på kyrktrappan, och man fick chansen att spana in dem på nära håll.

Stort grattis, Micke och Jelena!



Jag gillar att Högalids kyrka har två torn. Det blir liksom lite häftigare då.



I kyrkbänken hittade vi Lotta och Björn.



Så här såg det ut från där jag satt.



Jag försökte sjunga med i psalmerna, men resultatat blev nog dessvärre inte så bra. Som tur är sjöng jag så tyst, så tyst, att knappt Alex och Lotta som satt bredvid mig kan ha hört något.



Björn skojade till det och tänkte hälla ris i Marielles hår.



Nygifta!



En blick säger mer än tusen ord.



Så otroligt fina!

Jag har så många bilder från bröllopet igår, så jag delar upp dem i olika inlägg. Annars kommerj ag att bli galen när jag ska sitta och ladda upp alla bilder här på bloggen (och med min tur skulle väl datorn krascha, och jag får börja om).

Innan bröllopet åt vi lunch hemma hos Shadi och David. Det bjöds på vansinnigt god paj, som påminde lite om en maträtt jag brukar göra. Lite vin på det satte stämningen, och humöret var på topp. Ett mycket bra sätt att värma upp inför kyrkobesöket.

Det känns lite bakvänt att göra sig festfin redan på förmiddagen, men är det bröllop så är det. Jag anser dock att jag borde få ett pris eller något för att jag väljer att tråckla på mig ett par strumpbyxor. Det kan vara mitt värsta hatplagg. Men å andrea sidan, det är itne ofta man får chansen att känna sig som en prinskorv, så det är bara att bita ihop. Och dra upp dem lite extra, så att de inte hänger på halva låren.

I dag är en dag då vi firar kärleken lite extra mycket. Inte nog med att jag och Alex firar ett år- i dag gifter sig finaste Micke och hans vackra Jelena. Jag blir lite tårögd bara jag tänker på det, så det kan nog vara bra att ladda upp med ett rejält lager av näsdukar i kyrkan. Jag är så otroligt glad för deras skull. Om någon förtjänar sådan lycka så är det Micke.

I dag firar jag och Alex ett år tillsammans. Galet. Det senaste året har flutit förbi så fort att jag, när jag tittar i backspegeln, knappt kan förstå hur jag hunnit med. Men även om året har gått fort, känns det som att jag har känt Alex så mycket längre än så. Det känns som att han alltid har funnits där, och jag minns knappt hur mitt liv såg ut innan jag träffade honom. Ända sedan den där första riktiga dejten var det han och jag. Det var helt rätt från början, och så självklart. Att det skulle kunna vara på något annat sätt fanns inte. Vi hörde ihop.

Han gör mig så otroligt lycklig, och jag hoppas att jag får ägna resten av mitt liv åt att göra honom lycklig. För han är det finaste jag har.

Jag älskar dig, Alex. Alltid.

Då jag ska på bröllop i morgon, var jag tvungen att avboka förmiddagens ridpass och istället rida igen det i kväll. Igenridningspassen brukar alltid vara roliga, för då har man ingen ridlärare utan får rida efter eget huvud. Det enda man måste se upp med är alla andra ryttare, men det brukar inte vara något stort problem.

Kvällens häst var Exxon, som jag inte har ridit på jag vet inte hur länge. Och alla de små egenheter som jag mindes att han hade, som till exempel att han lätt blir lång, gärna drar upp huvudet och är väldigt stel i ena sidan, var som bortblåsta. Han flöt fram som en dröm under mig, och lyssnade på minsta hjälp. Fantastiskt fina galoppfattningar, jag behövde bara tänka galopp så satte han iväg, och det var inga problem att öka och minska den. Fina skänkelvikningar, och det enda man kunde klaga på när det kom till volterna var deras form- vilket berodde på att det var massa hästar ivägen för att de skulle kunna bli helt runda.

Så lyhörd som han var i dag har jag aldrig upplevt honom tidigare, och jag skulle hemskt gärna vilja rida lektion på honom inom en snar framtid (typ nästa lördag). Det skulle vara intressant att se hur jag skulle klara av honom när man rider för en ridlärare, och inte själv kan bestämma hur man ska lägga upp passet.

Det är inte helt ok att jag ibland tycker att det är så kallt på jobbet att jag måste vira in mig i två sjalar för att bibehålla värmen (nu beror ju detta på att jag är frusen av mig, men ändå).

Jag har inte köpt Håkans nya skiva än, men smyglyssnar lite på Youtube. Finaste Håkan.

Än en gång såg jag Love Antell, sångare i fantastiska Florence Valentin, på Liljeholmens tunnelbanestation. Han släpade på ett stort bord, och jag undrar vad han hade mutat spärrvakten med för att få ta med det på tåget.

Jag tänkte att jag skulle utnyttja min simultankapacitet till något nytt. Så medans jag tittar på Lyxfällan (och förfasas över hur vissa människor inte har någon koll överhuvudtaget på sin ekonomi) inviger jag mina nya hantlar. Nu ska armfläsket dansa!

Efter att inte ha träffat min baby på hela veckan, snodde vi åt oss en snabb dejt i dag. Det blev en fika på Wayne´s i Liljeholmen, perfekt då vi båda har nära hem efteråt. Längtar efter att få ha honom nära mig en längre stund, men så länge han tentapluggar får jag nöja mig med snabba möten.

Bonde söker fru. Åh, som jag skäms. Fick nästan plocka fram den så välkända pinsamhetskudden, så illa var det ibland. Vilka stolpskott som skickat in brev. Mest synd var det om Ann- Katrin, hennes karlar var inte mycket att hänga i granen. Många verkade vara rejält blyga, och fick knappt fram ett pip. Jag vet inte vem det var mest synd om, dem eller henne. Jag hoppas verkligen att det fanns några män som var intressanta för hennes del, så att det inte blir ett enda stort antiklimax. För det roligaste är ju när bönderna faktiskt lyckas hitta äkta kärlek.

Haha, kommer ni ihåg när jag såg ut så här efter att ha dragit ut den förbannade visdomstanden? Snacka om svullen. Det ser ut som om jag har stoppat in hela dagens matlåda i kinden för att spara till nästa dag. Galet.

Nu: Bonde söker fru och honungsvatten.

Det där med att koka ris har aldrig varit min starkaste sida, och i dag blev det än en gång lite misslyckat. Jag verkar ha kokat på för hög värme, och inte haft tillräckligt med vatten i kastrullen, för när allt vatten var borta var riset fortfarande inte helt klart. Jag orkade dock inte vänta längre, så jag slevade upp på tallriken och tryckte i mig. Och nu sitter jag här med ont i magen. Jag är inte överlycklig.

För tio år sedan, på dagen, släpptes en skiva som förändrade mitt liv. Håkan Hellströms solodebut Känn ingen sorg för mig Göteborg. Den gjorde sådant otroligt intryck på mig, och direkt älskade jag alla låtar, från början till slut. Om och om igen snurrade skivan i min cd- spelare, och snart kunde jag alla låttexter utantill. Ända sedan dess har Håkan varit min stora stjärna på musikhimlen. Turligt nog har alla hans efterföljande album hållit hög klass, och jag har aldrig behövt bli besviken.

I dag släpptes hans nya album, Två steg från Paradise. Jag har ännu inte inhandlat den, men det lär jag göra inom en snar framtid. Recensionerna har varit bra, och jag ser fram emot att själv få bilda mig en uppfattning. Sitta där med konvolutet i min hand, och lära mig vartenda ord som kommer över Håkans läppar. Och om en månad kommer jag att stå långt fram under hans konsert på Hovet, och sjunga med i låtarna som jag har tagit till mitt hjärta. Som har förändrat min syn på musik, och lärt mig något om livet.

I dag är det den 13 oktober, dagen som Barney Stinson utnämnt till The international Suit Up- day. Nu hade ju inte jag på mig någon kostym i dag, men det kanske är någon annan som har uppmärksammat denna dag?

Det börjar bli riktigt kallt ute nu. Hösten är här med besked, och det går inte längre att värja sig från kylan. Det är bara ett par veckor sedan jag återinvigde min höstjacka, och den känns redan för kall om kvällarna. Turligt nog klarar man sig någorlunda i den om man pälsar på sig med koftor och tröjor under.

Vad som däremot inte fungerar mycket längre är min gamla vinterjacka. Den har egentligen aldrig varit bra när termometern visar på minusgrader, men jag har bitit ihop och varit för snål för att köpa en ny. Men efter förra vinterns helveteskyla kan det nog vara bra att tänka om. Jag är i stort behov av en ny vinterjacka.

Den stora nackdelen är nu att jag är så extremt kräsen vad gäller jackor. I synnerhet om jag vet att den kommer att kosta en massa, och om detä r något jag kan vara säker på så är det att jag kommer inte att hitta en bra och snygg jacka som dessutom är billig. Minst 1000 kronor får man ju räkna med, och förmodligen ytterligare några hundralappar.

Mina pengar behövs till så mycket annat just nu, men jag tror dessvärre inte att jag har något val. När lönen kommer är det jag som ger mig ut och letar vinterjacka. Frysa arslet av mig en vinter till är utelsutet.

Efter jobbet mötte jag upp Helene i stan för en trevlig fikadejt. Jag har varit lite låg i dag, och att träffa henne och skvallra lite var precis vad jag behövde. Det fick mig att skratta igen, och nu känns det mycket bättre. Den där chailatten gjorde förmodligen sitt också. Nu när det börjar bli kallt ut, känns det helt ok att dricka varmt igen när jag går och fikar. Det värmer skönt i kroppen, och får allt det frusna att hålla sig borta lite längre. Åtminstone tills det att man sätter foten utanför dörren när man ska bege sig hem. Då kryper sig verkligheten inpå, och man tror att man ska frysa ihjäl.

Den är så himla fin. Fortfarande, nu och alltid.

Efter att ha tillbringat helgen med min kärlek, är jag i kväll ensam igen. Det känns lite tomt i lägenheten, den känns större än vad den brukar göra när han är här. Att vara ensam när jag vet att han finns bara en liten bit bort är inte roligt, men ibland kan det vara bra att få längta lite. Fast inte för länge. Att träffas igen i morgon kväll tycker jag låter som en väldigt bra idé. Förhoppningsvis är det inte alltför svårt att få med honom på det tåget.

Elaka förkylning, gör oss alla en tjänst och försvinn härifrån ögonaböj. Låt nu honungsvattnet göra sitt jobb och få dig att fly så långt bort att du aldrig mer slår fäste i min kropp. För på lördag ska jag på bröllop, och då vill jag vara fri från dig. Jag vill inte sitta och hosta och snörvla i kyrkan. Så snälla, bara låt mig vara.

Jag gillar lobbyn på Vogues redaktion i USA. Något liknande skulle jag kunna tänka mig i mitt vardagsrum.

Jag skickade iväg pojkvännen att köpa choklad så här på söndagskvällen. Vad ska man annars ha karlarna till? Och med tanke på resultatet, skulle jag säga att han klarade av den uppgiften med bravur.

Två dagar i rad har jag och pojkvännen ätit thaimat. Igår köppte vi färdiglagat från den lilla röda Thaistugan i Fruängen (kan verkligen rekommenderas) och i dag lagade vi maten själva. Det ärä så vansinnigt gott, och jag skulle kunna äta det flera dagar i rad. Men vänta lite... Det ska jag ju, har det i matlåda hela veckan. Yeah!

Oktober är även känd som Den rosa månaden. Månaden då det fokuseras lite extra på bröstcancer. Bland annat har Lindex en klädeskollektion där en del av intäkterna går till bröstcancerforskningen, rosa bandet får en ny skepnad varje år och även där går intäkterna till forskning. Och det är så viktigt att det kommer in mycket pengar, för bröstcancer skördar alltför många liv varje år. De flesta av oss känner väl någon som har blivit drabbad av sjukdomen, och även om den aldrig kommer att kunna utrotas, kan man bidra till att fler blir friska och tar sig levande igenom den. Och detta med väldigt små medel.

Jag har köpt Försvarets hudsalva för typ 20 kronor. Innan månaden är slut ska jag även införskaffa ett rosa band. Inte mycket pengar för mig, men många bäckar små ger mycket pengar till cancerforskningen.

Igår såg jag och Alex I love you Phillip Morris. Jag ville se den redan när den gick på bio, men av någon anledning blev det aldrig av.

Jim Carrey spelar Steven, en man som lever tillsammans med sin fru och dotter. Vad familjen inte vet om är att han egentligen är homosexuell, och i hemlighet träffar andra män. Efter en olycka bestämmer han sig för att sluta ljuga för sin omgivning, och att nu börja leva sitt liv som han vill. Detta leder dock till att han hamnar i fängelse, där han träffar Phillip Morris. Kärlek uppstår mellan de två fångarna, och Steven är beredd att göra allt för att återförenas med Phillip utanför murarna. Detta resulterar i en rad spektakulära rymningsförsök, det ena värre än det andra.

Att jag inte såg filmen på bio var kanske inte någon större förlust, men det var definitivt värt att lägga några kronor på att hyra den. För den bjöd på många skratt och tvära kast. Och Jim Carrey var grym. I like.

Hannah har flyttat in i Karins rymliga trerummare i Abrahamsberg, och igår firades detta med ännu en inflyttningsfest. Det såg ut så här.

Den här arbetsdagen försvann på ett kick, och helt plötsligt var klockan 15:30 och hemgång. Härligt! Jag ska försöka ta tillvara på helgen så bra jag bara kan, och vi börjar med att ignorera förkylningen och åka hem till Karin på fest. Det blir dock en lugn tillställning för min del, då jag ska upp tidigt till stallet i morgon.

Nu är en musikvideo inspelad till Håkans fina River en vacker dröm. Den följer låtens tema, och jag tycker att den är väldigt fin. Nästa vecka släpps hela nya albumet, och jag börjar bli riktigt pirrig inför detta. Äntligen!

Vackra höstdagar med solsken och löv i fina färger har jag ingenting emot. Men dagar som denna, när regnet öser ner, kan jag leva utan. Eller jag borde åtminstone få slippa gå till jobbet, och sitta uppkrupen i soffan med en kopp värmande te och en bra bok. Självklart med full lön. Men nej, det är bara att ge sig ut i allt det blöta, och hoppas att det inte är just den dagen som paraplyet bestämmer sig för att gå sönder. För man kan vara säker på att det kommer att gå sönder. Det gör det alltid.

Förkylningen är inte längre i förstadiet, nu har den brutit ut på riktigt och det känns som att den har ett raveparty i min kropp. Huvudet är så tungt, så tungt, och jag har svårt att hålla ögonen öppna. Har sovit på tok för lite, och att gå till jobbet är det sista jag vill. Men jag är fortfarande feberfri, och så länge jag är det finns det ingen bra anledning att stanna hemma. Jag avskyr när folk stannar hemma från jobbet bara för att de är lite förkylda. Man är fullt kapabel att jobba trots rinnig näsa och lite hosta. Men särskilt kul, det är det inte.

Den här veckan är alldeles fantastisk ur ett tv- perspektiv. Massa säsongspremiärer av flera av mina favoritprogram. Vi har bockat av Top Model och Desperate Housewives, och i dag var det dags för Grey's Anatomy. Det är ett program som har pendlat upp och ner på intressestegen för mig. Det började så bra, sedan blev det en liten dipp, men nu är jag tillbaka på banan (och har egentligen varit så ett bra tag). Fy fasiken så bra det är!

Trots att jag har vridit upp värmen på max på jobbet, är det fortfarande lite kyligt på mitt rum. Det kan vara inbillning, eller så är det jag som är väldigt frusen av mig, för det finns de som har det betydligt kallare inne på sina rum. För att nu inte åka på urinvägsinfektion och lunginflammation, brukar jag vira in mig i en mysig sjal. Men de senaste dagarna har jag stört mig på att mina händer alltid är iskalla. Detta rådde jag bot på genom att dra på mig ett par armvärmare (eller jättelånga torgvantar om man hellre vill kalla dem det). Det hjälper åtminstone litegrann, även om tumvantar skulle vara betydligt effektivare. Men man ska ju kunna knappa på datorn också.

Helvetes jävla skit, håriga förbannade apröv! Jag har gått och blivit sjuk. I går mådde jag hur bra som helst, men i dag har förkylningen bestämt sig för att det är dags att bryta ut. Så nu kittlar det i halsen, näsan är rinnig och med jämna mellanrum nyser jag så att det känns som att delar av hjärnan följer med ut.

Jag dricker massa te på jobbet, i ett försök att lena halsen, och jag trycker i mig apelsiner för c- vitamin ska ju vara effektivt mot sjukdom. Inte för att det verkar ge någon större effekt, men man gör ju vad man kan för att bli frisk. Om någon har en bra dunderkur mot förkylningar är ni mer än välkomna att dela med er. Att vara sjuk är nämligen det sista jag har tid med nu.

Desperate Housewives is back! Som jag har längtat. Och säsongspremiären för med sig en bonus i form av Vanessa Williams. Hon är ett perfekt tillskott till Wisteria Lane, och det ska bli riktigt intressant att se vad hon hittar på.

Som om det inte vore illa nog att det är tisdag. Just denna tisdag tillbringar jag stora delar av tiden nere i tvättstugan. Ett nödvändigt ont, men dessvärre inte den roligaste av hushållssysslor.

I dag slog jag och pojkvän på stort, och lagade lyxmiddag. Eller rättare sagt, jag köpte maten och han tillagade den. Fläskkarré med klyftpotatis, rödbetor, tomat och bearnaisesås. Det är fasiken inte fy skam en helt vanligt tisdag. Tisdagar brukar ju annars vara veckans tråkigaste dag, men med lite vardagslyx kan man se till att även den dagen blir dräglig.

När jag och Alex promenerade runt på Kungsholmen igår, gick vi förbi den här porten. Jag föll som en fura för alla blommor, och skulle kunna tänka mig att bo där bara på grund av dem.

I dag är det Kanelbullens dag. Egentligen tycker jag att det är ett rätt fjantigt påhitt, men å andra sidan ska man ju inte strunta i det bara på grund av den anledningen. Att äta en kanelbulle just i dag är därför ingenting att skämmas över, och omständigheterna blir ännu mer förmildrande då jag åt den efter att jag hade varit och tränat. Och om det dåliga samvetet ändå skulle pocka på, kan jag trösta mig med att det lilla trollet som bor hos mig faktiskt har lyckats trycka hela tre bullar i dag. Det känns ju alltid bättre om det är någon som är sämre än vad man själv är...

Det kan inte vara en tillfällighet att Alex matchar den här divanen så bra. Vi måste helt enkelt köpa den nu. Och Alex får då aldrig ha på sig något annat än sin röd- och svartrandiga tröja när han sitter i den. För då vore det ju ett onödigt köp.

Jag tänkte överraska Alex med lite ost och kex, men han förstörde överraskningen när han öppnade kylen och hittade osten. Från och med nu får jag gömma alla hemligheter på något bättre ställe. Typ bakom soffan eller något.

Det var längesen sist, men i dag har jag och Alex återskapat vår lilla tradition Myssöndag. Denna gång satsade vi på en promenad på Kungsholmen. Tanken var att vi skulle gå runt hela ön, men vi fastnade någonstans på vägen, och efter lunchen kände vi oss så jästa att vi promenerade tillbaka till Centralen och åkte hem. Men vi var ändå ute äventyr i nästan fem timmar.

Vi har flera saker som vi vill bocka av på utflyktslistan. Däribland Kaknästornet, Nationalmuseum, Tekniska Museet, Livrustkammaren och alla gallerior i hela Stockholm. Ok, det där sista hittade jag på, det är väl mest jag som är tänd på den idén.



Jag började utflykten med att hoppa lite. Man msåte ju se till att vara rejält uppvärmd innan man börjar promenera.



Stockholm är en vacker stad, men på vissa ställen är det lite för mycket grå betong.



När vi var framme vis Stadshuset kom Alex på att han också måste värma upp lite, så det blev ett par hopp för hans del med.



Det här huset är nybyggt, men jag har ingen aning om vad det är för hus. Min gissning faller dock på att det är ett hotell.



För de som inte har koll på Stockholm, så är detta Stadshuset.



Jag har aldrig varit uppe i Stadshustornet. Det kanske kan vara något att skriva upp på utflyktslistan.



Min pojkvän är egentligen en sprattelgubbe.



Det var blåsigt på Norr Mälarstrand.



Vattnet såg inte särskilt inbjudande ut, och jag drömde mig bort till sommaren.



Det låg en hel del mysiga båtar förtöjda vid kajen.



På håll såg vi Västerbron, varje maratonlöpares mardröm.



Vi gjorde ett snabbt stopp på Muffin Bakery, och köpte med oss en choklad- dumlemuffin. Galet gott, men 35 kronor för den lilla skapelsen var kanske några kronor för mycket.



Lunch åt vi på Café Fix vid Fridhemsplan. Quesadilla är aldrig fel. Den där salladen som jag var så inställd på får jag ta en annan gång.



Färgglatt är kanske inte alltid snyggt.



På Drottninggatan lekte en kille med elden. Bokstavligen.

Igår gick Calle Kristiansson förbi bakom ryggen på Marielle när vi var på Vapiano. För de som inte känner till vem det är, kan jag snabbt berätta att han blev tvåa i Idol 2009. Och till min förvåning var han ganska så kort. Och det hade faktiskt ingenting att göra med att jag hade på mig stövlar med hög klack igår.

Igår mötte jag och Alex upp finaste Marielle och David. Egentligen hade jag och Marielle tänkt att ses på eftermiddagen, men vi struntade i de planerna och körde på dubbeldejt på kvällen istället. Det blev middag på Vapiano (andra gången för min och Alex del den här veckan) och sedan öl på Medusa. Alldeles perfekt sysselsättning en lördagkväll.



Jag och Marielle väntade vid bordet medans killarna var och beställde mat. Helt rätt fördelning, tycker jag.



Jag åt pasta med scampi. Kan vara en ny favorit, så god var den.



Alex åt en pasta som innehöll bland annat salvia. Den var också helt ok.



Pojkvännerna satt på andra sidan bordet.



Marielle åt också pasta med scampi.



På Medusa slog tröttheten till, och jag var farligt nära att somna. Jag skyller på ölen och för lite sömn.



Kjolen jag har på mig är ny, och ett riktigt fynd. 75 kronor på H&M:s rea. Och nej, den är itne så kort som det ser ut på bilden. Den åker upp när man sätter sig ner.

Fredagkvällen tillbringades i kära gamla Gubbis, hemma hos Helene och Andreas. Det var sällskapsspel som var på tapeten, och jag önskar att jag kunde säga att jag vann allt som gick att vinna, men så var inte fallet. I dag har jag gått runt med en påse över huvudet för att jag har skämts så mycket över mitt nederlag, för vi vet ju alla att det är vinsten som är viktigast.

Dessvärre fick jag inte så många bra bilder från kvällen, så ni får hålla till godo med dessa.



Vi köpte med oss mat från Thaistället i centrum. Jag hade sett fram emot det hela dagen, så jag var glad. Gott var det också, och helt klart värt 69 kronor.



Första spelet ut var Party Alias. Jag och Alex var på lag, och trots att det var lite motigt ibland lyckades vi i sista sekund ta oss förbi Linnea och Johan och hamna på andra plats av tre deltagande lag. Det var ett mycket roligt spel, även om det var betydligt svårare än vad jag hade förväntat mig. Klurigt att försöka beskriva ord eller kändisar på tid.



Cathrine var på g och tävlingsinriktad.



Andreas visste inte vem Alexandra Dahlström var. Det visste inte heller min Alex.



Johan vann Vem vill bli miljonär, där huvudmålet verkade vara att inte låta Andreas vinna.

Dessutom är en "böjd, gul frukt" inte en ostbåge. Bara så ni vet.