Helena

I dag är det trots allt lill- lördag, och detta firades storstilat med öl på Ekens uteservering i sällskap med Niclas. Det var vansinnigt härligt att sitta i solen med en kall öl i handen och skvallra om både ditten och datten. Mer sådant efterlyses.

I dag har det varit den stora bigaråätar- dagen. Jag blev ju pålurad ett kilo bigaråer igår på Hötorget, och det kan vara bra att äta upp dem innan de blir dåliga. Så det var bara att ta med ett gäng till jobbet. Samma sak gäller för morgondagen. Jag ska göra mitt bästa att moffa i mig allihopa.

Jag vill bara påminna min pojkvän om hur det gick när vi senast skulle baka bröd tillsammans. Det gick åt skogen, och blev kakor istället. Så det blir nog inget hembakat bröd till frukost för min del. Men tack ändå för tipset...

Tisdag kväll. Jag tycker att det känns som att det borde vara minst torsdag. Som jag längtar efter att det ska bli torsdag. Då är det exakt två veckor kvar tills min baby kommer hem. Tiden kan inte gå snabbt nog.
Men dagen har trots allt varit väldigt bra ändå. Om alla dagar kunde vara som den här, så skulle de där två veckorna inte vara så lång tid ändå. Kanske.

SL har börjat med sin sommartidtabell, vilket för min del inte är bra någonstans. I alla fall inte när det är dags att åka till jobbet på morgnarna. Oavsett vilket tåg jag tar, måste jag springa som en galning i rulltrapporna till nästa perrong för att hinna med blå linjen. Och om jag har tur hinner jag med tåget. Har jag otur får jag vänta i tio minuter på nästa. Det blir ett jäkla stressande, och det är baske mig inte trevligt någonstans sådär på morgonkvisten.

När det gäller frukostvanor är jag en periodare på så sätt att jag fastnar för en sorts frukost, och äter den tills jag tröttnar. Sedan går jag på nästa variant. Just nu är det keso med skinka och gurka som gäller. Varje vardagsmorgon. Inget konstigt.

Dagens efter jobbet- aktivitet bestod i att träffa Helene och Linnea för en glass i Kungsträdgården. McFlurry Marängsviss is the shit! Men den hann smälta fortare än man hann äta den. Så kan det gå när solen steker på himlen. Vi hann även med en sväng i Gallerian, och jag fick med mig tre böcker hem. Inte helt fel en tisdagseftermiddag.

I sommar gör Håkan Hellström sin enda sommarspelning på Way Out West. Och inte nog med det. Han kommer att spela alla låtar från sin första skiva, då han firar tio år som soloartist i år. Och är det någon konsert som jag skulle vilja se i år, så är det just den konserten. Det kan inte bli annat än mäktigt och skithäftigt.

Yes, tiden är inne. Helena goes modebloggare, och detta är mitt första bidrag. Jag måste säga att jag är mäkta imponerad över min förmåga att få till en så snygg bild.

Så till det väsentliga. Kjolen är ett reafynd från H&M, endast 75 pix. Den är inte helt perfekt, för den åker upp hela tiden, så jag får gå och dra i den. På fötterna har jag mina slitna Converse, och de vita benen är de gamla vanliga, och brunare än så här lär ni aldrig få se dem.

Jag har precis sett Sweeney Todd för första gången. Blodig film, det där.

Dagens lunch var särdeles trevlig. Lyxade till det med grillad oxfilé, potatis och bearnaisesås (tack igen för maten mamma och pappa) innan jag promenerade till klipporna och lät solen slicka min kropp. Hade dock inte smort in mig i dag heller, så lite röd blev jag, men det får jag leva med. Hade dessutom med mig en bra bok, och då gör det ju inte så mycket att jag såg lite grisrosa ut resten av arbetsdagen. Det var helt klart värt det.

Jag testade att göra Philadelphiafyllda champinjoner till middag, ett recept som jag snappat upp hos Gröna Anna. Mycket mumsigt, och extremt enkelt att göra. Plocka bort stammarna på champinjonerna och fyll på med smaksatt färskost (mitt val föll på vitlök och örter). Sedan in i ugnen i en kvart. Plättlätt.

Baby, du kan komma hem nu! Jag har fixat!

I morgon är det dags att släpa sig iväg till jobbet igen. Jag är inte helt motiverad, tyvärr. Men det är bara tre veckor kvar innan jag har en vecka ledigt. Det är femton morgnar som jag måste kliva upp tidigt. Det borde jag väl klara av. Lite energi måste jag väl kunna hitta i gömmorna.

En gammal favorit med Primal Scream. Och visst känner ni väl igen Helena Mattsson?

Nu blir det film för hela slanten. The Break- Up, som jag fortfarande inte har sett. Perfekt att den visas på tv just i kväll. Förhoppningsvis faller den mig i smaken.

Jag har under ett par månader sysselsatt mig med att läsa Mari Jungstedts kriminalromaner, som utspelar sig på Gotland. De handlar om kriminalkommissarie Anders Knutas och hans kollega Karin, som löser mordfall runtomkring på Sveriges största ö. Man får även följa tv- reportern Johan Berg, som inte bara rapporterar om de mord som begås, utan även blir delaktig i utredningarna på ett eller annat sätt - både på det privata och på det yrkesmässiga planet. Även Johans stora kärlek i livet, Emma Winarve, spelar en stor roll i alla böckerna.

Utan att gå in på vad alla de olika böckerna handlar om, kan jag med värme rekommendera varenda en. Från det att jag satte tänderna i den första boken var jag fast, och läste sedan resterande böcker i ett svep. Det är lätt att komma in i storyn, och Mari binder ihop alal trådar på ett mycket skickligt sätt. Hon lämnar ingenting åt slumpen, och man känner sig tillfredsställd när sista sidan är läst.

Har du inget att läsa i sommar tycker jag att du ska införskaffa åtminstone den första boken i den här serien (för jag rekommenderar att läsa dem i rätt ordningsföljd). Perfekt läsning i hängmattan.

Jag är vansinnigt stolt över dig, Baby! När du kommer hem har vi massa saker att fira.

Jag är inte bara hemkommen från en promenad i solen (som dock blev lite kortare än vad jag hade tänkt mig, men jag kände att det räckte), jag kan även bocka av de flesta sakerna på dagens to do- lista. Detta firar jag med en god sommarcider (den nya favoriten) och upplösningen i en bra bok jag läser.

I dag är jag på vansinnigt bra humör. Att prata med min baby igår verkar ha gjort underverk, och att det är strålande sol över Stockholm gör ju inte saken värre. Förhoppningsvis blir jag klar med fixandet i hemmet, och hinner ut innan den försvinner.

Jag hottade upp dagens frukost med lite färska jordgubbar istället för den sedvanliga kanelen och sockret. Mycket somrigt och betydligt godare. Nu är jag redo att fortsätta med min lilla lista. Kan redan bocka av två av punkterna.

I dag tänkte jag försöka att vara extremt effektiv. Det finns så många saker som jag vill hinna med, men det finns också en risk att jag fastnar i soffan utan att kunna slita mig från datorn. Det vore förargligt.

Dagens lista:

- Städa
- Vika ren tvätt och lägga i garderob och byrå
- Diska (är dock inte så mycket, så det borde gå fort)
- Få undan allt katthår som Colfax lämnade efter sig. Det ser ut som att hon hälften av hennes päls har hamnat på en av soffkuddarna.
- Betala räkningar
- Ge mig ut på en promenad
- Handla frukost till veckan
- Tvätta håret
- Fixa med mitt projekt

Och det dumma är att om en timme är det Top Model- maraton i fem timmar. Det är min värsta fiende. Måste. Stå. Emot. Måste.

Jag fortsatte helgens gratisätande genom att åka hem till föräldrarna och bli bjuden på grillad oxfilé. Godare mat hade jag inte kunnat laga själv. Att jag dessutom hade trevligt sällskap av mina underbara föräldrar bidrog självfallet till att kvällen blev extremt trevlig. Jag är helnöjd med midsommarhelgen so far.

Cdon.com har rea, och jag passade på att klicka hem denna guldklimp för endast tvåhundra kronor inklusive frakt. Det är trehundra kronor billigare än vad den vanligtvis kostar, och bättre fynd kan man nog inte göra på den rean just nu. Jag rekommenderar starkt.

Är det sommar kan man lika gärna lyxa till det lite. Jordgubbar och glass till lunch är inte helt fel.

Det känns som att vi har varit ifrån varandra i en hel evighet, samtidigt som att tiden har rullat på ganska fort ändå. Och oftast har det känts ok. Men ibland har saknaden kommit över mig som ett slag i magen, och jag har funderat på att skita i allt här hemma och ta första bästa flyg till Kina.

Elva dagar. Att inte få hålla dig i handen. Inte få lägga armarna om dig och hålla dig hårt intill mig. Inte få smeka din kind och kyssa dina mjuka läppar. Inte ens få höra din röst på elva dagar. Det gör ont.

Men i dag ringde jag. Och det var alldeles fantastiskt att få höra dig på andra sidan telefonluren. Även fast du är i Kina, kändes det som att du var så nära. Sedan kom tanken på att du inte kommer att komma hem förrän om lite mindre än tre veckor och drog ner mig i mörker igen. Jag försökte att inte gråta, vill inte förstöra det du upplever där borta. Men jag saknar dig så vansinnigt mycket. Men nu har jag i alla fall fått en liten bit av dig, även om samtalet gick alldeles för fort. Elva minuter. En minut för var dag du varit borta.

15 juli. Som jag längtar.

I veckan köpte jag Expressen för första gången på jag vet inte hur länge, bara för att jag var nyfiken på vad Victoria och Daniel hade att säga om bröllopet och bröllopsresan so far. Egentligen är jag helt emot att media söker upp dem på det här sättet. Det här är deras tid att njuta och vara med varandra. Då ska de inte bli jagade av fotografer och journalister. Men samtidigt vill jag ju veta var de är, vad de gör, vad de tycker och tänker om bröllopet och framtiden. Så genom att köpa tidningen blir jag ju medskyldig till medias hets.

Och det var inte ens värt det. Det framkom ingenting nytt och spännande i artikeln. Det var bara sådant som man kunde gissa sig till. Det var med andra ord helt onödigt för MAlin Roos att ta sig hela vägen till Franska Polynesien. Och för övrigt undrar jag hur i helskotta hon fick nys om exakt var de är. Var det någon som tipsade henne, eller har Expressen lyckats nosa fram det själva? Oavsett vilket, så är det vansinnigt dåligt.

Den här låten är så himla fin. Den är som hämtad ut en Disneyfilm. Men jag gillar inte att Agnes blundar och vevar med handen varje gång det är dags för henne att sjunga.

Midsommarnatten är den bästa natten att ta reda på vem man kommer att dela resten av sitt liv med. Enligt den gamla traditionen i alla fall, och det finns flera olika sätt att ta reda på vem denna kärlek är. Men jag varken hoppade över sju gärdesgårdar eller la sju sorters blommor under kudden innan jag somnade igår. Och det visade sig inte göra någonting, för jag drömde om min kärlek hela natten. Och det var fantastiskt.

Jag tittar på reprisen av So You Think You Can Dance (som jag i och för sig redan har sett), och jäklar i min lilla låda vad duktig den här tjejen är.

Smultron på strå kan vara det somrigaste jag vet. Jag lyckades på kort tid få ihop till hela två strån, och var mycket nöjd med denna bedrift.

Jag hade planerat att åka på fest i Märsta i dag, men jag var verkligen inte på humör för det. Kände redan igår att festa var det sista jag ville, och att ta sig hem kommunalt från Märsta på natten lockade inte heller. Istället följde jag med mina föräldrar och mina farföräldrar ut till min fasters och hennes lantställe utanför Mariefred. Det var precis så jag ville fira min Midsommar, med familj, god mat och lugn och ro.



Stora huset från utsidan.



Stort och rymligt på insidan.



Sill hör Midsommar till.



Lite alkohol drack jag allt, med betoning på lite.



De starka dryckerna överlät jag åt de andra.



Efter sillunchen vilade jag lite i hängmattan.



Sedan fortsatte ätandet. Midsommartårta och kaffe.



Vi hann med en promenad ner till båtbryggan och stranden på eftermiddagen.



Middagen bestod, som sig bör på Midsommar, av grillat. Mycket gott.



Tro inte att det var slut på ätandet. Till efterrätt bjöds det på jordgubbar.

Jag har haft en väldigt fin Midsommarafton, även om det varken blev en blomsterkrans i håret eller dans till Små Grodorna runt en midsommarstång. Men jag fick fira tillsammans med människor som jag tycker mycket om. Och jag kommer inte att vara bakis i morgon. Lovely.

Vad är väl en bättre midsommarfrukost än jordgubbar? Bästa starten på dagen!

När jag tycker att ret är lite tråkigt eller så på jobbet snurrar jag ett halvt varv med stolen och tittar på väggen bakom mig. Där har jag hängt upp ett gäng Elvis- seriestrippar. Ett mycket enkelt och effektivt sätt att få mungiporna att peka uppåt igen.

För att lyxa till det lite i och med att det är långhelg, så slängde jag ihop en favorit i repris. Glass med jordgubbar och vit choklad. Detta innebär dock att jag har en liten katt i knäet, som hemskt gärna vill att jag delar med mig. Hon får slicka tallriken.

Ibland ser mina arbetsdagar ut som ovan. Inget kontor, inget skrivbord, ingen dator och ingen telefon. Eller, det där med ingen telefon får jag nog ändra på. Ibland måste jag ringa lite samtal och fixa saker från distans, och då blir det till att använda sig av mobilen.

I dag har det inte riktigt varit som det var de där dagarna på Maskin Expo- mässan, men några timmar tillbringade jag ute på fältet. Då det är dagen före Midsommarafton passade min avdelning på att besöka några olika butiker i Stockholmsområdet. För att se om det var någon rusch och om butikerna var snygga och välfyllda. Detta lilla äventyr tog tre timmar, vilket jag kanske inte hade räknat med. Men det var bara roligt. Fick se en del butiker som jag inte har satt min fot i tidigare. Och att det dessutom blev lite tid ute i solen gjorde ju inte saken sämre.

Så. Jag kan absolut inte klaga på arbetsdagen.

Det är för oss solen går opp.

Det tog några dagar för länge, men nu har jag äntligen fått arslet ur vagnen och införskaffat nya batterier till fjärrkontrollen till tv:n. Så nu behöver jag varken springa fram till tv:n och byta kanal eller tvingas titta på samma kanal hela kvällen. Vilken befrielse!

Jag har hastigt och lustigt tappat känseln på fingertoppen på mitt högra långfinger. Och jag kan för mitt liv inte förstå varför. Det är inte som att jag har suttit på fingret och att det har somnat. Vad innebär detta? Har stunden kommit då jag måste amputera mitt bästa fuck you- finger?

Det tog emot litegrann att åka till gymmet i dag. Men jag är glad att jag bet ihop, och tvingade upp mig själv på det där löpbandet. När jag väl står där drabbas jag ofta av den så välbekanta tävlingsinstinkten, och då är jag fast besluten att fortsätta. Då är den där timmen inte något problem alls, det är snarare så att den nästan flyger förbi. I dag lyckades jag för övrigt slå massa personliga rekord, och det om något är ju sporrande att fortsätta. Pressa sig själva ännu lite mer. Nu hoppas jag bara att jag får behålla motivationen i morgon också.

Med dig är jag som lyckligast.

Hela kvällen har jag tvättat, och nu är jag så förbenat trött på det. Då jag avbokade förra veckans tvättid till förmån för en middag på stan med mamma, har tvätthögen hunnit växa sig till ett monster. När det händer är det aldrig kul att tvätta. Fasar redan för när jag om fyrtio minuter måste ner och hämta upp allting till lägenheten. Förhoppningsvis går jag inte sönder av tyngden. Hör ni inget från mig under morgondagen får ni gärna ringa efter en ambulans.

Lagom till att jag gick på lunch försvann dagens utlovade sol, och molnen hopade sig på himlen. Men jag trotsade detta, och gav mig ut på en liten lunchpromenad ändå. Och när jag var nästan framme vid kontoret igen behagade molnen att skingra sig och solen tittade fram igen. Men sol eller ej, det var en härlig promenad, och jag fick till och med klappa lite hästar. Och även om det bara har varit uppehåll med ridningen i någon vecka, så kände jag hur mycket jag saknar hästarna. Får jag för mycket abstinens får jag svänga förbi Huvudsta Ridklubb fler gånger under sommaren.

De har verkligen lyckats framhäva att detta är en reklam för skor. Mycket imponerande.

Den här dagen har rullat förbi väldigt snabbt. Men jag klagar inte. Det är ju trots allt måndag, och ju fler dagar som går desto närmare helgen kommer vi ju. Den här veckan är dessutom bara en fyradagarsvecka då det är Midsommar på fredag. Freakin' fantastic! Och om man kan lita på väderprognoserna blir det till att ta med sig solglajjerna i morgon. 23 grader varmt var vad jag såg i tidningen. Infrias detta, kan det vara bra att skydda ögonen (Alex, jag ska försöka komma ihåg solskyddsfaktor också...). Tur att man har rakat benen, för jag tänker inte ha pantalonger på mig till klänningen i morgon. Det är hög tid att de släpps ut i det fria och får lite färg.

Mycket fina bröllopsbilder på vårt kronprinsesspar. Men det hade varit trevligt om de hade fått någon bild utomhus också. Lite sol och blå himmel. Men det får jag väl vänta med till mitt eget bröllop.





(Lilla Christian, längst till höger, är ju bara för söt på den här bilden.)



(Jag imponeras över att alla lyckades bli bra på den här bilden. När jag försöker fotografera fler än två personer är det alltid någon som blundar.)

Här kommer några av mina favoriter bland klänningarna som de kvinnliga gästerna hade på sig på lördagens bröllop.



Håll det inom familjen. Madeleine var, bortsett från Victoria, absolut snyggast i sin blåa volangkreation. Jag älskar den. Väldigt somrig. Och mamma Silvia var inte långt efter hon. Smashing.



Mette Marit. Fina, fina Mette. Hon lyckades vara en av de finast klädda under alla de dagar hon befann sig i Sverige. Och den här klänningen är inget undantag. Så jäkla snygg.
(För övrigt är talet som Haakon höll under deras bröllop ett annat favorittal som jag hört i kungliga sammanhang. Näst efter Prins Daniels tal till Victoria.)



Mary gör sällan någon besviken. Älskar i synnerhet överdelen på denna klänning.



Jag gillar verkligen att Märtha Louise alltid går sin egen väg vad gäller val av kläder. Här ser hon ut som en liten karamell.



Margrethe stack ut från mängden med sin gröna klänning. Och jag gillar att hon verkligen vågar. Det är sällan som hon mesar i klänningsvalet.



Mycket kan man säga, men vi har i alla fall en snygg statsministerhustru. Här har hon dessutom fått till en snygg outfit också. Katsching!

Batterierna till fjärrkontrollen till tv:n är slut, vilket innebär en smärre katastrof. Nu måste jag springa fram till tv:n varje gång jag vill byta kanal eller ändra ljudet. Att zappa är numera en omöjlighet, och jag måste bestämma mig för vilket program jag vill titta på, och sedan hålla mig till det. För att springa fram och tillbaka är way to jobbigt.

Jag tycker om Mark Levengood. Han är alltid så glad, låter som Mumintrollet, och så var han så fin på kronprinsessans bröllop. Ebba hade kunnat lära sig lite av honom.

I dag har det varit riktigt jobbigt. Kanske har det att göra med att jag blev så kärleksbombad igår med det kungliga bröllopet, och att det därför satte sina spår att komma hem till en tom lägenhet. Att det fick mig att känna mig lite extra ensam. Det som har lockat mest i dag var att ligga under täcket och gråta tills det inte fanns några tårar kvar. Men det gjorde jag inte, och det är jag glad över. Det är mycket bättre att aktivera sig och göra saker, för då hinner man inte tänka lika mycket på saknaden.

Men nu är i alla fall första helgen utan dig avklarad. Och jag vet att du har det bra i Kina, jag har ju till och med fått bilder skickade till mig. Bilder som fick alla känslor att svämma över, visst, men samtidigt blev jag otroligt glad över att se dem. Det kändes tryggt. För då fick jag se att du har det bra och att ni har kul.

Nu bor lilla Colfax hos mig igen. Hon åker hem på fredag förmiddag, så det är några dagar. Skönt med lite sällskap, även om hon är väldigt uppmärksamhetskrävande. Förhoppningsvis väcker hon mig inte mitt i natten genom att stå och skrika så högt hon kan, som senast hon var här. Om jag ger henne tillräckligt med räkor kanske hon är snäll.

Söndagskvällen tillbringade jag hos Shadi. Hon bjöd in till middag, men det var dock inte en omgång av vår Halv åtta hos mig. Den fortsätter när semestrarna är över. Mycket trevligt initiativ och avslut på helgen, och några av tjejerna fortsatte till Big Ben efteråt för att se lite stand up. Själv var jag inte på humör, och åkte hem istället.



Kvällens värdinna i mitten.



I köket.



Marielle.



Maten var väldigt god.

Något som jag tyckte var roligt igår under bröllopssändningen var inslaget med vad som hände hemma hos Lars Ohly i samma stund. Alla partiledarna var ju inbjudna till bröllopet, men Ohly var den enda som tackade nej. Anledningen är att han är emot monarkin och kungahuset. Och till skillnad från många av de andra partiledarna som har samma åsikter men ändå valde att gå, stod han för vad han tycker och stannade hemma. Starkt gjort. Även om han missade ett fantastiskt bröllop. Men han är åtminstone ingen hycklare i det avseendet.

Något som jag verkligen blev besviken på igår (och fortfarande retar mig på) är klänningen som Ebba von Sydow hade på sig under bröllopet. Den bröt mot nästan alla regler, och var inte ens särskilt fin. Jag förstår inte hur hon kunde ha den på sig i kyrkan när klädkoden var aftontoilette. Det är innebär uppklätt till tänderna, och med tanke på att det var ett kungligt bröllop är det lika bra att fläska på med glittret när man ändå håller på.

Att ha en klänning som inte ens täcker knäna, och inte uppnår ett enda av de kriterier som krävs för att vara rätt ute, är inte ok. Inte på ett kungligt bröllop. Att Ebba sedan skyller på att det inte fanns tid till att byta om är bara strunt. Hon hade kunnat ha en fin klänning på sig i sändningen innan hon gick till kyrkan. Jag trodde att hon skulle lyckas riktigt bra, men där gick jag visst bet.

Jag äter lite för mycket Läkerol. Men har jag väl tagit en kan jag inte sluta. Det är inte bra att jag kan köpa tre askar för tjugo kronor i kiosken vid tunnelbanan.

Den här helgen har svischat förbi, och kanske beror det på att jag har haft fullt upp nästan hela tiden (och då pratar ja gitne bara om gårdagens bröllop). I fredags var jag hemma hos Linnea för första gången (Helene var också där). Hon bjöd på gammal hederlig tacomiddag, och vi sörplade vin och skvallrade om ditten och datten. Sedan blev klockan sent och det var dags att åka hem. Linnea bor dessvärre på andra sidan stan, och det tog en timme och tjugo minuter att ta sig från dörr till dörr. Men det var det värt, för kvällen var väldigt trevlig.

Nu kanske du tror att du har kommit till en renodlad bröllopsblogg. Det är helt fel. Det är bara det att jag har längtat så efter det här bröllopet, och det finns så mycket att skriva om det.
Jag gör faktiskt andra saker också, än att slaviskt följa kungliga bröllop. I dag har jag till exempel städat...

Det bästa igår var Daniels tal till Victoria. Det var otroligt rörande och vackert, och tårarna sprutade ur mina ögon. Att det är äkta, och väldigt stark, kärlek mellan dessa två råder det ingen tvekan om. Det fullkomligt lyser om dem.

Han berättade om en gång när Victoria skulle åka till Kina och vara borta en hel månad. Det påverkade mig extra mycket, med tanke på att mannen jag älskar nu befinner sig just i Kina, och är borta lika länge. Det svider i hjärtat, och jag saknar honom så otroligt mycket. Helst av allt skulle jag vilja ligga bredvid honom och känna hans hjärta slå. Men det går inte. Inte förrän om flera veckor.

Men om Daniel klarade av att vara utan Victoria i en månad, så borde jag klara av att vara utan Alex. För störst av allt är kärleken.

Så har tårkanalerna fått jobba lite igen. Jag trodde att det var slut på det nu när bröllopshysterin är över, men icke. Jag missade konserten i Konserthuset för brudparet i fredags, och upptäckte att den gick i repris i dag. Självfallet ville jag se den, och det kunde tydligen bara sluta på ett sätt.

När barnkören kom in på scenen och sjöng för brudparet, gjrode jag som Silvia och lät tårarna rinna. Det är något speciellt med barn som sjunger, och i synnerhet när det är kärlek och bröllop inblandat.

Den är nu längesen som den första kyssbilden på detta par kablades ut över världen. Då var det få som trodde, eller ens tänkte tanken, att de skulle få se samma par pussas på trappan till Storkyrkan några år senare. Jag är glad att de följde sina hjärtan och inte lyssnade på olyckskorpar och idioter.

Den kanske bäst bevarade hemligheten kring gårdagens bröllop var, som brukligt är, klänningen. Det har spekulerats, och jag tror att det var många som blev förvånade när Victoria klev ur bilen utanför kyrkan.

Jag tycker att det var en väldigt fin klänning, klassisk och enkel men ändå elegant och lite annorlunda jämfört med hur de senaste årens kungliga brudklänningar har sett ut. Den var fin på henne, och jag gillar i synnerhet ryggen. Dock tycker jag att den var lite tråkig. Hon borde ha vågat ännu lite mer.

Inte helt oväntat hade hon kamédiademet i håret, precis som Silvia när hon gifte sig. Det hade jag faktiskt hoppats att hon skulle skippa, för jag tyckte att det var rätt fult på Silvia. Men jag blev faktiskt lite positivt överraskad över att jag tyckte att det funkade rätt bra på Victoria. Tillsammans med drottning Sofias slöja (som både Silvia och flera av Hagasessorna hade på sina bröllop) bidrog det till den romantiska känslan.

Brudbuketten var vacker. Det enda jag kan klaga på där, är att det hade varit fint med lite färg i allt det vita.

Inte helt oväntat var Victoria vansinnigt vacker igår. Den tjejen blir bara snyggare med åren.

(Och Daniel var självfallet också vansinnigt stilig igår.)

Jag firade det kungliga bröllopet hemma hos Marielle. En del av mig ville verkligen åka in till stan, medan en annan del av mig inte ville missa en sekund av vad som hände, och då är det tv:n som gäller. Det senare alternativet vann, och det var inte fy skam det heller.

Vi lagade trerätters (egentligen lunch och middag, men de satt ändå ihop) och drack bubbel. Och det var vansinngit trevligt.



Vi hade klätt upp oss i finklänning.



Jag hade på mig en gammal trasa som jag köpt för säkert tio år sedan, men aldrig haft på mig. Anledningen: den är för genomskinlig. Detta löste jag nu genom att ha både pantalonger och tublinne under.



Till lunch/ förrätt åt vi smörgås med ägg, majonnäs, kräftstjärtar, löjrom och gurka. Den lade ribban för resten av kvällen, och med detta menar jag på hur vansinnigt mätt man var hela tiden.



Huvudrätt blev en köttbit, färskpotatis, sallad och bearnaise/chili- sås. Mycket gott.



Efterrätten var den som följde den officiella bröllopsefterrätten bäst. Vaniljglass, jordgubbar och vit choklad. Somrigt så det förslår.



Den kalssiska bröllopsdrycken är champagne, och vi satsade på två olika flaskor fejkskumpa. Först ut var rosévarianten, som var lite somrigare...



... och till middagen satsade vi på den vita varianten. Bubbel is the shit!

Igår fick man åka gratis med tunnelbanan. Det var som en present till det svenska folket för att kronprinsessan gifte sig. Detta var jag självfallet inte sen att utnyttja. Hade jag kunnat, hade jag åkt runt i tunnelbanan hela dagen (nåja...), men nu blev det en enkel resa på en station. Restid: en minut. Jag gillar att åka gratis i kollektivtrafiken, och jag har under mina dagar plankat några gånger när jag inte haft något färdbevis. Den här gången gjorde jag ju dock inte något förbjudet, och egentligen så fick jag inte någon nytta alls av SL:s present, då jag faktiskt hade ett giltigt busskort i jackfickan. Så egentligen var SL:s present ganska så värdelös.

En sak som hade kunnat platsa som nummer 11 på min lista är att jag är vansinnigt förtjust i allt vad kungafamiljen heter. Ja, egentligen inte bara den svenska kungafamiljen, utan även de i övriga länder också, och då i synnerhet Norge och Danmark. Att säga att jag väntat på gårdagen är en underdrift. Ett svenskt kronprinsessbröllop, det blir inte mycket bättre i ett sådant här sammanhang.

Och för övrigt. Vill någon vänlig själ ge mig en sådan klänning som Victoria bär på bilden ovan, så är jag inte sen att tacka nej. Gudomligt vacker.

Jag tittar på sändningarna om kronprinsessans bröllop. Och jag har redan börjat smågråta litegrann, trots att det fortfarande är några timmar kvar innan vigseln. Det är fan inte ok.

När jag kom hem fick jag en trevlig överraskning. Ett mail från min pojkvän. De verkar ha det bra, bortsett från blåsor på tårna och lite regn och åska. Jag hade hunnit måla upp lite väl många olika scenarion på vilka hemskheter som skulle kunna hända dem, så det var skönt att bara få en bekräftelse på att allt är bra i Kina.

Det är bra här hemma i Sverige också. Försöker att inte tänka på hur länge han är borta, då blir jag bara deppig. Och tyvärr, hur glad jag än blev av hans mail, fick jag även en liten tår i ögat. Det blev så påtagligt att han inte är här, och att han inte kommer att vara det på länge. Men mest blev jag glad.

I dag bjöd min kollega Charlotta på glass. Den smakade precis som Solero. Som en liten bit av himlen.

I dag tog jag tag i den där jäkla träningen som jag av någon dum anledning lagt på is. Jag har inte varit särskilt motiverad den senaste tiden, och den största anledningen har varit att jag har deppat över att Alex skulle åka bort. Nu är han borta i en månad, och då kan jag inte deppa över det. Lika bra att ta tag i problemet.

Så. En timme på löpbandet tog mig sju kilometer framåt. Det får jag väl vara nöjd med, tycker jag. Planen är nu att försöka hinna med ytterligare ett pass i helgen, gärna två, men det är nog för mycket att hoppas på.

En dag utan min älskling i samma världsdel är nu avklarad. Det har gått bra. Jag har överlevt. Han messade tidigare, och berättade att de var på klubb ocg drack billig öl. Så nu kommer jag inte att drömma att de blir knivmördade i någon gränd när de är på väg hem till sitt hostel. Nej, nej. Jag kommer att sova lugnt hela natten.

1. Jag föddes en månad för tidigt, och vägde bara 1700 gram. En liten skit, men det tar jag igen nu.

2. Under en period var nagelfilar bland det värsta jag visste. Jag klarade inte av när folk inom en radie av 500 meter ifrån mig filade naglarna, och att själv försöka sig på det (eller ens hålla i en nagelfil) var inte att tänka på. Jag känner fortfarande stort obehag inför detta, men har lärt mig att leva med det.

3. Jag var en slav under Sunset Brach. Det är inte många avsnitt av den serien som jag inte har sett, och om jag inte hann hem till det att det började fick mamma spela in det åt mig så att jag kunde se det i efterhand. Detta var förstås innan nedladdningsåldern (ni märker hur gammal jag är...).

4. Jag har aldrig rökt en cigarett eller snusat. Inte ens provat.

5. Mitt drömyrke var tidigare författare (när jag insåg att det aldrig skulle bli någon flygvärdinna av mig). Äh, who am I kidding? Jag drömmer fortfarande om att bli författare, jag ska bara komma på rätt historia att berätta först.

6. Som barn mådde jag riktigt illa varje gång jag såg ett rapsfält (vi åkte förbi några sådana varje sommar på väg till farmor och farfars lantställe, eller på semester runt om i landet). Det hade med den gula färgen att göra, jag tyckte att den var hemsk.

7. När jag tar på mig byxor, strumpor, skor eller annat som man "stoppar ner benen i", börjar jag alltid med vänster ben/ fot först. Detsamma gäller när jag tar på mig kläder på överkroppen. Vänster först, annars känns allting helt upp och nedvänt, och det känns som att något väldigt, väldigt dåligt skulle kunna inträffa.

8. Jag kan inte titta under vatten. Varken i klorbassäng, badkar, insjö eller hav.

9. Jag kommer ihåg vilken skjorta min nuvarande chef hade på sig under den första av mina arbetsintervjuer.

10. Jag är pinsamt dålig på att krydda när jag lagar mat. Jag glömmer liksom bort att man kan göra det, trots att jag har försökt samla på mig en del kryddor att ha på kryddhyllan. Inte ens salt och peppar kommer jag ihåg, vilket är lite konstigt med tanke på att jag vanligtvis saltar min mat väldigt ofta.

På lunchen i dag passade jag på att lapa lite sol uppe på klipporna. Härligt värre. Jag funderade ett tag på att flytta ut hela mitt skrivbord dit, men kom på att det inte finns någonstans att plugga in datorn. Och jag tror inte att det skulle bli populärt om jag började dra långa sladdar hela vägen från kontoret. Så tills det att jag hittar en smart lösning på problemet får jag nöja mig med att sitta där på lunchen.

Fyllemackan "Arne" - namnet talar för sig självt...

Efter dagens slit på jobbet mötte jag upp min kära mor inne i stan. Hon bjöd mig på restaurang, och det är man ju inte sen att tacka nej till. Och då min kära mamma ville gå till ett ställe där de serverade kött, är det inte konstigt att jag beställde in...



Just det. Biff med pommes frites och bearnaisesås. Inga nymodigheter här, inte.

Jag ska försöka jobba på fort i dag, så att den här arbetsdagen går så fort som möjligt. För i kväll ska jag ut och äta med mamma, och det är betydligt roligare än att sitta instängd på kontoret.

Jag är vansinnigt dålig på att visa bilder från Rom. Jag tror att det är för att det finns så många bilder, och då blir det jobbigt att sålla... Men här kommer några från den regniga lördagen, när vi besökte Vatikanen och Peterskyrkan. Kön till museet och Sixtinska kapellet var dock alldeles för lång för att vi skulle orka stå där i regnet i minst två och en halv timme. Håll till godo.



Lite regnigt, men å andra sidan folktomt. Bra att vara ute i god tid.



Dags att besöka påven. Eller i alla fall hans fina kyrka.



På väg mot toppen.



I kupolen fanns det fina konstverk på väggarna.



Ju högre upp man kom i kupolen, desto mer lutade taket. Tur att man inte är en långis.



Alla de miljontals (nåja) trappstegen betalade sig med en fantastisk utsikt högst uppe i kupolen.



Påvens alldeles egna Playboygrotta?



Hot boyfriend blickar ut över staden.



Högt upp.



Kyrkan var gigantisk.



Hopp!

Jag glömde berätta att vi var och grillade hemma hos Griller i lördags. Eller, ja, hans riktiga namn är Fredrik. Då såg det ut lite så här. Tyvärr hade jag ont i magen och i huvudet, och mådde allmänt dåligt, så för min del var det bara en halvlyckad kväll. Men de andra hade trevligt hela tiden.



Efter maten samlades vi i vardagsrummet.



Nej, jag var inte på topp.



Rickard gömde sig.



Kristoffer viftade och viftade. Oklart varför, men han brukar vara duktig på sådant.

Livet som gräsänka kanske inte blir så jäkla dåligt ändå. I kväll är det jag och Mia och en chokladkaka som gäller. Jag hade kunnat haft det betydligt sämre.

Min pojkvän hade lämnat en lapp på mitt nattygsbord för mig att hitta när jag kom hem efter jobbet. Den bästa hej då- present jag kunnat tänka mig, och den fick mitt hjärta att slå ett extra slag.

Om man inte ska träffas på en hel månad kan det vara trevligt att slå på stort vad gäller den sista måltiden man äter tillsammans. Lite fancy har ju aldrig skadat. Vad det blev? Vitlöksbaguetter med tomat och mozzarella. Vi hade glömt att köpa oxfilé, rysk kaviar och dyr champagne.

Nu sitter mannen som bor i mitt hjärta på ett flygplan till andra sidan jorden. Kina. Det känns som att det lika gärna skulle kunna vara en annan planet. Så långt bort. Det jobbiga är egentligen inte att han är borta, det jobbiga är att han är borta i en hel månad. Det känns som en livstid, men jag måste få in i huvudet att en månad går rätt fort ändå.

Jag längtar till det att solen tittar fram igen, och man kan sitta vid vattnet med den man tycker bäst om i hela världen.

I dag har inte varit någon bra dag. Jag har haft konstant ont i magen och varit illamående. Det är inte svårt att lsita ut att detta beror på delvis stress, men även att Alex åker i morgon. En månad blir han borta, och jag hatar det. Det är det sämsta med att det precis har blivit sommar. Min pojkvän försvinner till andra sidan jorden i en månad. Fick jag välja hade det sett annoelunda ut.

Swedbank har en egen webtv- serie, som jag tycker är fantastiskt rolig. Ännu roligare är det att killen som spelar Måns är samma skådespelare som spelar John i de nya Lidl- reklamfilmerna (anledningen till att jag tycker att det är roligt är för att det är där jag arbetar). I alla fall. De här små filmerna om Måns och hans lajvande är vansinnigt underhållande.

Nu är det dags för dagens andra långfilm, Stepford Wives. Det är mycket enklare att välja att fly in i någon annans liv, än att vara ledsen över att pojkvännen ska åka till andra sidan jorden om två dagar.

Jag tittar på Bring It On: In To Win It. Alex är inte särskilt road.

Efter konserten hamnade vi till slut på Studio 54 vid Medborgarplatsen. Jag hade inte varit där tidigare, och jag har väl inte direkt några planer på att gå dit igen. Men det var en trevlig kväll. Martin och Rickard kom förbi lite senare, och det blev en hel del dansande. Det bästa var dock att vi slapp betala inträde. Så hundra kronor sparades in igår. Mycket, mycket bra.

Igår spelade Carola i Kungsträdgården, och självklart var jag där. Helene var inte heller sen på att hänga med, då även hon är ett fan av Carola. Alex, däremot, ger inte mycket för den musiken, men snäll som han är följde han med som sällskap. Eller så var det kanske det faktum att vi skulle dricka öl också som lockade...

Vi hann med varsitt glas på Victoria innan Carola gick upp på scen. Egentligen hade jag kanske behövt fler än ett glas för att tycka att det var bra. För en bra konsert var det inte. Visst har hon en bra pipa, men hon körde helt fel låtar. Jag kan tänka mig att de flesta som var där ville höra hennes stora hitlåtar. Tyvärr lade hon mest fokus på gospel och andra låtar som man aldrig har hört förut. Ett ynka medley, med Fångad av eb stormvind, Främling och Mitt i ett äventyr, samt Evighet var de enda klassiska Carolalåtarna. Och då var det där medleyt jävligt kort. Gospellåtarna, däremot, drog hon ut på till förbannelse, de ville aldrig ta slut.

Carola har gjort några låtar som är helt fantastiska. Och hon har gjort en himla massa skit. Men bortser man från musiken, blir jag vansinngit provocerad av henne som person. Det är inte bara den där lilla divaattityden som jag stör mig på, utan allra värst är det där pratat om Jesus och att han älskar alla. Hon kan inte låta bli att predika om sådant, och det blir jag riktigt irriterad på. Ok om hon tror på det där, men hon behöver inte om och om igen säga till sin publik att Jesus älskar alla, och hans kärlek ska spridas över världen. Bespara mig sådant, tack.

Men visst, Carola är alltid Carola. Och jag hade faktiskt inte sett henne live förut. Eller, jo. En gång, när hon sjöng en låt på Stadion under något fotbollsmästerskap. Men det räknas knappt.

Bästa låt igår: Evighet.

Fråga som är väldigt relevant i sammanhanget: Hur mycket har Carola botoxat sig?

!

I dag fyller min fantastiska farfar 87 år. Hurra hurra för Kalle i dag!

Så vill jag passa på att säga att jag tycker väldigt mycket om dig. Bättre farfar kunde jag inte ha. (Och om du läser det här kan du hälsa farmor att detsamma gäller för henne. Ni är grymma!)

Kram!

För några dagar sedan var jag och Alex sugna på hembakat, färskt bröd. Så vi bestämde oss för att göra slag i saken, och ställa oss och baka. Och jag vet inte om man kan skylla på att klockan var rätt mycket, men vi uppfattade inte förrän det var för sent att brödreceptet som vi hittat på internet i själva verket var ett recept på kakor.

Jag tror att jag har blivit lite beroende av Läkerol. Jag hoppas verkligen att man måste äta väldigt, väldigt många paket innan den där laxerande effekten som de varnar om sätter in.

Jag har hittat ett nytt band som verkligen faller mig i smaken. De påminner lite om Bad Cash Quartet, som är ett gammalt favoritband.

Lägga till The Drums på Spotify - check.

Det är någonting med Grey's Anatomy som fångar mig. Varenda säsongsfinal av den serien får mig att börja gråta. Värst var det den gången när Izzie och George möttes i hissen, den ena på väg mot livet efter detta, och den andra på väg tillbaka till den värld vi lever i.

Avsnittet som sändes på tv i dag var det näst sista, men med tanke på att det var så förbaskat spännande var jag tvungen att leta upp det sista avsnittet för säsongen på nätet. Att vänta i en hel vecka var uteslutet. Som tur var blev jag inte besviken. There were tears. A lot of them.

Jag har av olika anledningar (de flesta dåliga) inte tränat på tre veckor. Jag tror att det är tre veckor, även om jag knappt minns när jag var på gymmet senast. Och det märktes att det var längesen. Fy fasiken, vad det sved i musklerna. Men tjugofem minuters powerwalk på löpbandet och en halvtimmes core gör gott för själen.

Alex passade på att spontanbjuda hem Martin i dag. Vilket gav mig lite lätt panik, då lägenheten såg ut som ett enda stort hej-kom-och-hjälp-mig. Jag hatar att ha människor över när lägenheten är stökig. Som tur var är Martin inte så knusslig, och jag tror (hoppas) inte att han brydde sig så mycket. Men för att vara på den säkra sidan städade jag lite medans killarna satt i soffan med varsin drink i handen.

Dagen som inte började så bra, fick till sist ett fint slut. En liten social sammankomst, det var nog precis vad jag behövde.

Det blev inte något storslaget Nationaldagsfirande för min del. Sova länge, laga frukost tillsammans med pojkvännen, ta en promenad i solen, åka till stallet och rida en timme, ha myskväll hemma med pojkvännen. Kvällen avslutas med romantisk film - Alien vs Predator. Hög mysfaktor.

Hur. Kan. Man. Låta. Detta. Hända? Hur?! Hur?!

Dagen har bjudit på både det ena och det andra. Bland annat en mycket trevlig, om än lite för kort, promenad i solen. Jag och pojkvän promenerade bland villorna och drömde oss bort till en framtid där vi bor i en alldeles egen villa.

Note to self: Ta med vatten nästa gång. Det är fan ingen barnlek att promenera i solen.

Uteserveringar hör sommaren till, och trots att det var lite kyligt igår kväll tog vi oss till Snaps uteservering, jag och Alex. Vi drack öl, spanade på människor (Ipren- mannen gick förbi, och rev av en rockig dänga på sin lilla banjo. Nu var det visserligen inte den riktiga Ipren- mannen, utan en svensexa, men ändå.), och diskuterade viktiga ämnen. Vansinnigt trevligt. Trots att den varma sommarnatten uteblev, och vi frös litegrann. Eller. Jag frös litegrann. Jag tror inte Alex gjorde det.





Ja, Alex spexar till det lite på sista bilden.

Dagens frukost tillagade vi tillsammans, jag och Alex. Nothing fancy, bara ett hopplock av vad som fanns hemma.

Jag borde lyssna lite mer på min pojkvän när han säger att jag inte ska vistas ute i solen om jag inte har smort in mig. För det blir ju aldrig bra. Just nu fjällar jag så mycket över bröstet att det är på tok för lätt att missta mig för en orm som ömsar skinn. Not so hot.

Jag bjuckar på en gammal favoritlåt. Den kryper sig fortfarande in under huden på mig när jag hör den.

Det är Paris Hilton's British BFF- maraton på tv. Mycket farligt för min del, då jag har alldeles för lätt att fastna framför sådana tv- serier. Det är som att någon har limmat fast min rumpa i soffan, och gjort det helt omöjligt för mig att resa på mig. Jag gjorde mitt bästa för att försöka motverka detta problem, genom att googla fram vinnaren. Men trots att jag nu vet precis vem som får åka hem i varje avsnitt, sitter jag kvar med blicken fäst på tv- rutan. Snälla, slå mig.

Igår lagade jag och pojkvän (mest pojkvän) en vansinnigt god fredagsmiddag. Fläskfilé med champinjoner och vitlök, och till det diverse grönsaker. Mycket gott.

Sommaröl är tydligen öl med smak av fläder. Lite mesigare i smaken, man skulle kunna säga urvattnad, men av flädern märktes inte så mycket. Så ska man dricka öl kan man lika gärna köpa något där tanken faktiskt är att det ska smaka öl och inget annat. För den här sommarvarianten var inte någon klockren hit.

Idag var det invigning av jobbets nybyggda takterrass. Det bjussades på både dryck och diverse snacks, däribland nötter i olika former, salta pinnar, chips, frukt såsom melon och vindruvor, och glass. Jag stannade tillräckigt länge för att hinna dricka en halv öl (procenthalt 3,5, så ni behöver inte oroa er över att jag höll på att trilla ner från taket) och trycka i mig en jordgubbsglasstrut. De fyrtio minuterna resulterade även i lite härlig röd färg, men det försöker jag att ignorera.

En meny i min smak.

Jag har inte någon matlåda till i morgon. Vilket suger ganska så rejält. Jag kanske borde se till att bli bjuden på mat? Som på mässan. Då bjuckades det på maten som kan ses på bilden ovan. Inte värsta gourmetmåltiden, kanske, men fullt dugligt. Det tackar vi Pierre på Volvo för. Vem kan jag tacka i morgon?

Efter jobbet i dag mötte jag upp min karl i Liljeholmen. Efter en snabb fika tog vi oss ett varv i gallerian, och tro't eller ej, men både han och jag kom därifrån med påsar. I hans fanns ett par byxor, som blir perfekta i sommar. I mina påsar fanns en bok, ett linne och en klänning som blir perfekt att ha på väg till stranden när vi är i Turkiet lite senare i sommar.

Jag har ju lovat mig själv att dra ner på onödigt shoppande. Och jag har faktiskt varit rätt duktig på det. Få nya kläder har tagit sig in i min garderob det senaste året. Men med tanke på att kläderna jag köpte i dag inte ens kostade 120 spänn, tycker jag att det är ok. Sedan är det heller inte onödiga saker...

Du kanske undrar vad som pågår på den här bilden? Reklamfilmsinspelning i butiken i Fruängen. Oh yes, jag var där, och jag stod framför kameran. Den första filmen börjar rulla på tv om ett par veckor. Håll ögonen öppna.

För första gången på länge sover inte jag och Alex i samma säng. Inte ens i samma lägenhet. I natt sover han hemma hos sig och jag hemma hos mig. Det känns konstigt och ovant. Och snart väntar en hel månads ensamsovande. Tur att jag har tre kuddar i sängen som jag kan krama om det skulle bli alltför ensamt och eländigt.

Jag har fått konkurrens om min karl.

Att besöka Colosseum har länge varit en stor dröm för mig. Vissa saker ska man bara göra innan man dör, och det var en av de sakerna som stod på min lista. Nu kan jag bocka av den. And it feels freakin' awesome!

En av mina favoriter i årets Eurovisionstävling var Rumänien. Och det säger jag inte bara för att min pojkvän föddes i Rumänien, och jag vill hålla mig på god kant med hela hans familj. Nej, nej. Det ÄR en skitbra låt.

Peggy Lejonhjärta, kom tillbaka! Jag väntar ju på er!