När något dåligt vänds till något bra
Det verkar ha blivit väldigt hastigt och lustigt påkommet att Lars Winnerbäck ska spela på Debaser Medis i morgon, för biljetterna släpptes i dag klockan 10. Och fy bubblan vad arg jag har varit i dag.
När klockan slog 10 gick jag in på Ticnet för att boka två biljetter till mig och min karl. Eftersom jag hängde på låset hade jag tur och lyckades få två biljetter. Klickade mig vidare till betalning, och knappade in mitt kortnummer och cvc- kod. Sedan var det dags att verifiera med mitt lilla lösenord, eller vad man kan kalla det, och efter att ha tuggat i någon minut kom ett felmeddelande upp att något hade gått fel och att jag skulle kontakta kundtjänst.
Eeehh... Febrilt började jag leta under fliken "Mitt konto" efter en bekräftelse på att bokningen trots allt gått igenom. Men nej. Det fanns ingenting. Försökte då göra en ny bokning, bara för att upptäcka att konserten nu var slutsåld. Arg som ett bi ringde jag kundtjänst och fick sitta i telefonkö i tjugofem hemska minuter. När en tjej väl svarade blev det något vajsing på linjen så hon hörde inte mig, och la på. Bara att ringa ännu en gång och vänta i ytterligare trettio minuter...
Tjejen på kundtjänst kunde meddela att de hade problem med vissa betalningar, och att de jobbade på att få det löst. Mina biljetter fanns dock inte längre kvar, utan hade gått till någon annan. Den ilskan jag kände mot Ticnet just då vill jag inte ens försöka beskriva i ord, men jag är väldigt stolt över att jag inte lät det gå ut över den stackars kundtjänsttjejen som ändå inte kunde göra något åt saken. Bad dock henne be någon ansvarig ringa upp så att jag kunde få förklarat exakt vad som hänt med mina biljetter och en fet ursäkt.
Någon timme senare ringde den här tjejen upp och undrade hur många biljetter jag hade försökt boka. Tydligen skulle de försöka fixa fram dessa biljetter till mig, även om hon inte kunde lova något.
Ytterligare någon timme efter det gjorde jag ett nytt försök att boka, och plötsligt satt jag där med två biljetter till Lars Winnerbäck i min hand. Inte långt efter ringde en kvinna från Ticnet och sa att de hade lyckats fixa fram två biljetter till mig. Dessa behövde jag ju dock inte eftersom jag hade löst det på egen hand.
Även om jag fortfarande är irriterad över att de första biljetterna jag bokade "stals" från mig, så är jag ändå sjukt imponerad över Ticnets service. Att de faktiskt kämpade för att få loss biljetter, och så fort det fanns biljetter tillgängliga öronmärkte de dessa till mig innan de släppte dem till någon annan. Det glädjer mig att det faktiskt finns människor som är serviceinriktade i den här världen, som annars är rätt kall och kylig. Mycket bra!
Och vad har jag lärt mig? Att vara trevlig och tillmötesgående, det tar dig längre än om du skäller och skriker. För ingen vill hjälpa någon som är otrevlig.
Michael Kors
Vi besökte outletbutiken Century 21 när vi var i New York, och även om jag inte hittade så jättemycket av intresse där så kom jag ändå hem med bland annat en plånbok. Jag är ju inte så mycket för designerprylar, mest för att det är så vansinnigt dyrt och jag shoppar hellre mycket och billigt än få saker och dyrt. Men för en gångs skull struntade jag i det där tänket, och fyndade en snygg pluska från Michael Kors.
Pris i vanlig butik:158 dollar = ca 1150 kronor.
Pris på outlet: 79, 97 dollar = ca 580 kronor.
Sparade pengar: 78, 03 dollar = 570 kronor.
Halva priset tyckte jag väl att den kunde få vara värd. Och nu har jag ingen koll, men jag kan tänka mig att den skulle kosta ännu mer än 1150 kronor om jag köpte den i Sverige. Så jag är helt klart nöjd. 
Gäspa mig igenom dagen
Den här bilden. Det ser ut som om jag snyltar mig in i Jedwards Eurovisionnummer med de där vattenstrålarna som sprutar i bakgrunden. Oh, I wish.
Fy satan i helvete, vilken jädra skitnatt jag har haft. Ok, jag har haft värre nätter, men det var långt ifrån en fridfull natt. Kattskrället har skrikit och härjat och pockat på uppmärksamhet nästan oavbrutet, och så fort jag lyckades somna om var hon där och skrek igen. Till slut kastade jag ut henne från sovrummet och stängde dörren (så skönt att kunna göra det). Tråkigt nog är inte dörren ljudisolerad överhuvudtaget, och hon gjorde flera försök att krafsa sig igenom den, men man slapp åtminstone ha henne skrikandes precis i örat.
Utvilad är med andra ord det sista jag är i dag, vilket inte är helt optimalt med tanke på att jag behövde sömn efter gårdagens zombieliknande tillstånd. Men en liten köpekaffe har i alla fall fått mig att kunna stå, gå och sitta upprätt.
Colfax
Nu är lilla Colfax på besök igen. Hon stannar till på lördag, så vi har några dagar tillsammans. Ska bli intressant att se om det blir annorlunda jämfört med när jag har passat henne förut. Då bodde vi ju fortfarande i min etta, och det gick inte att gömma sig när hon skrek efter klappar och gos hela tiden.
Det började dock inte så bra, då hon anlände precis när mina grannar mitt emot kom ut genom dörren. De fick för sex veckor sedan fyra små kattungar, som jag såg för första gången i dag, och dessa små sötnosar tittade ut genom dörren och började nyfiket undersöka trapphuset. När så den minsta och fegaste av kattungarna klev över vår tröskel för att se sig om i vår hall ilsknade Colfax till och fräste mot den lilla stackaren som blev så rädd att den sprang tillbaka hem till sig.
Åh, jag är helt kär i de små kattungarna. Så otroligt söta. Är det ofint att bjuda in sig själv till grannarna (som man bara träffat typ tre gånger) bara för att kunna gosa med dem? Kattungarna, alltså.
Cirkus
Igår kom cirkusen till stan. De parkerade sig på Huvudstafältet, och jag kunde inte motstå att ta en liten promenad dit på lunchen. Tillsammans med miljoner dagisbarn hängde jag vid hagarna och tittade på djuren. Det var nära att jag kidnappade en frieserhäst eller två, men jag hade ingen plats att parkera dem tills det att jobbet slutade för dagen och då lät jag bli. Ångrar mig lite i dag.
Bara mig själv att skylla
Men så trevligt att jag har sovit sisådär tre timmar för lite, och att jag är så trött att jag för mitt liv inte kan förstå hur jag ska klara av ytterligare åtta timmar på jobbet. Jag har dessutom belönats med de största påsarna under ögonen som världen någonsin har skådat, och om någon i dag misstar mig för en panda så blir jag inte förvånad. Så mörka är de där jäkla ångestringarna. Köpte en kaffe, och förhoppningsvis kan det hjälpa mot tröttheten. Men jag kommer ändå att se ut som skit. Härligt!
Är man konstig om man sitter med solglasögon på sig inomhus hela dagen?
Lilla Stjärna
Det här är en berättelse om två flickor. Den ena, Theres, hittas övergiven i skogen och växer upp i en källare utan att omvärlden känner till hennes existens. Från det att hon är ett spädbarn har hon förmågan att sjunga alldeles rent och härma all musik hon hör, och när hon tar ton förtrollar hon sin omgivning. Den andra flickan, Teresa, är allt som Theres inte är. Fulare, tjockare och hon besitter ingen talang värd att nämna.
Vissa hemska omständigheter leder till att dessa två flickor möts fjorton år senare, och de formar en stark vänskap. Om än en udda och konstig sådan. Det finns dock bara ett sätt som det kan sluta på, och det är blodigt kaos.
John Ajvide Lindqvist skriver inte som andra, och man vet aldrig vad man kan vänta sig av hans böcker. Lilla Stjärna är både skruvad och blodig, vilket är John Ajvide Lindqvists signum, och jag fascineras över hur han får alla hemskheter att framstå som nästan normala.
Det är en fängslande berättelse om utanförskap och uppgörelsen med vuxenvärldens svek, och jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Bortsett från när jag ofrivilligt glömde den hemma hos en vän dagarna innan vi åkte till New York. Inte kul att behöva göra en paus i läsandet när det var så vansinnigt spännande.
Gillar man spännande och skruvade böcker är detta en bok jag rekommenderar. Men jag måste samtidigt erkänna att jag blev lite besviken på att det, när sista sidan är läst, fortfarande hänger en del lösa trådar i luften. Det finns frågor som jag vill ha svar på, saker som inte känns helt utredda, och det stör mig. Men på det stora hela är boken mycket bra.
Hyllning
Som ni ser valde jag bort Vårruset och gick till Hötorget för att hylla Loreen. Med facit i hand är jag mycket nöjd med det valet, även om det faktiskt hade varit trevligt att promenera de där fem kilometerna och snackat skit med kollegor och vänner. Löpsedeln tänkte jag ska få en hederslpats på mitt kontor, så att jag varje gång jag känner mig lite nere kan titta på den och minnas den extrema glädjen och euforin som tog mig i besittning när Loreen vann Eurovision Song Contest 2012.
Dilemma
Så jäkla typiskt. I dag är det täntk att jag ska springa Vårruset. Nåja, promenera är väl närmare sanningen. Men så igår kväll kom uppgiften att Loreen ska uppträda på Hötorget samtidigt som Vårruset startar. Vad göra?
Jag väger fördelar mot nackdelar och försöker komma fram till hur jag ska göra. Mensvärk och byxor som slutar mitt på vaden gör inte att jag vill promenera fem kilometer i den kyla som faktiskt råder. Jag fryser när jag har jeans och jacka på mig. Det är å andra sidan en trevlig runda, och jag skulle ha sällskap av både kollegor och Helene, som också ska promenera. Den där picknickkorgen efteråt är ju också något att se fram emot. Men när artontusen kvinnor ska ta sig hem samtidigt- då finns det ingenting att skratta åt.
Väger jag de båda aktiviteterna mot varandra vinner Loreen definitivt kampen om vad som är roligast. Inte ens picknickkorgen kan göra att Vårruset står som segrare. Men det dåliga samvetet säger att jag borde satsa på det sistnämnda. Tänker jag efter är det enbart det dåliga samvetet som får mig att vilja gå Vårruset. Å andra sidan har jag ingen som vill följa med mig till Hötorget, och det förtar ju lite det roliga med Loreen.
Åh, jag blir galen! Vad ska jag göra?
Årets Första Grillning i bilder
Jag har ju helt glömt att visa bilder från Årets Första Grillning. Det var i fredags denna händelse ägde rum, och platsen var hemma hos Marielle och David.
Vi försökte oss också på några klassiska hoppbilder, men de blev lagom misslyckade.
Vi försökte oss också på några klassiska hoppbilder, men de blev lagom misslyckade.
Påsfascisten
Vi har städat och fejat här hemma hela kvällen. Det är nästan så att man kan tro att hela kungafamiljen ska komma på besök. Jag tröttnade som vanligt efter fem minuter (fem minuter innan vi ens började, vill säga) men har man lovat att städa så har man.
Jag har dock än en gång blivit utsatt för den hemska påsfascisten som bor här hemma. Vi har en "påspåse" som vi samlar massa plastpåsar i. Påspåsen innehåller en salig blandning av påsar från diverse klädbutiker och teknikbutiker, men också lite finare kassar som jag absolut inte vill göra mig av med.
Men lika mycket som jag älskar mina fina påsar avskyr Alex dem. Och i kväll tvingade han mig att göra en rejäl utrensning med orden "Du får behålla max sexton stycken". WHAT?! Inte ok. Det är som om jag skulle säga till honom att han endast får behålla sexton av sina barn. Ja. Typ.
Det som ska slängas. Ganska bra jobbat av mig, får jag väl säga.
Jag ställer mig dock lite frågande till Alex anklagelser om att det är jag som sparar på alla påsar. Hittade nämligen den här lilla påsen. Och jag kan av hela mitt hjärta lova att det INTE är jag som har sparat en trasig McDonald´s påse.
Jag har dock än en gång blivit utsatt för den hemska påsfascisten som bor här hemma. Vi har en "påspåse" som vi samlar massa plastpåsar i. Påspåsen innehåller en salig blandning av påsar från diverse klädbutiker och teknikbutiker, men också lite finare kassar som jag absolut inte vill göra mig av med.
Men lika mycket som jag älskar mina fina påsar avskyr Alex dem. Och i kväll tvingade han mig att göra en rejäl utrensning med orden "Du får behålla max sexton stycken". WHAT?! Inte ok. Det är som om jag skulle säga till honom att han endast får behålla sexton av sina barn. Ja. Typ.
Det som ska slängas. Ganska bra jobbat av mig, får jag väl säga.
Jag ställer mig dock lite frågande till Alex anklagelser om att det är jag som sparar på alla påsar. Hittade nämligen den här lilla påsen. Och jag kan av hela mitt hjärta lova att det INTE är jag som har sparat en trasig McDonald´s påse.
Kycklingsallad
Efter att ha velat fram och tillbaka inne på Hemköp bestämde vi oss för att göra kycklingsallad till middag. Så vansinnigt enkelt att göra att det nästan inte kan falla under kategorin "laga mat". Och så himla gott! Perfekt sommarmat.
New York- shopping
Högst upp på shoppinglistan när vi var i New York stod ett par nya Converse. Det blev två par.
Här i Sverige kostar ett par 700 spänn, i USA fick man två par för samma pengar. Helt galet att det kan vara sån skillnad, men det är bara att vara tacksam när man väl är där. Enda kruxet är väl att jag från och med nu aldrig kommer att kunna köpa Converse i Sverige igen. Fast å andra sidan kanske det betyder att jag får åka till USA lite oftare?
Vera Vinter
I lördags hörde jag den här låten på radio, och jag blev fast direkt. Satan, så bra den är! Jag är ju som bekant ett fan av musikaliska tjejer med vackra röster och låtar som berör. Elin Sigvardsson, Annika Norlin, Melissa Horn... Vera Vinter får definitivt plats på min favoritlista från och med nu. Jag vill höra mer!
Lägesrapport Måndag
Jag har haft världens härligaste helg, men fy bubblan vad den försvann fort. Och försvinna ska tydligen också det fina vädret göra, om man lyssnar på meteorologerna. Så jag undrar nu vart jag kan skicka mitt klagobrev?
Eftersom mitt missnöje över meteorologernas förutspådda väderomslag inte är så kul att skriva om listar jag istället här några andra viktiga punkter som är aktuella just nu.
- I dag ska jag möta upp min karl på stan efter jobbet. Han har nämligen bjudit in mig som smakråd då han ska inhandla ett par nya solglajjer. Jag känner mig mycket hedrad, även om jag misstänker att det är ett projekt som kommer att dra ut på tiden.
- För den musikintresserade kan jag meddela att Jonathan Johansson spelar på Gröna Lunds lilla scen i kväll. Klockan 20 är tiden, för den som är intresserad. Jag kommer dock inte att vara där, då jag förmodligen fortfarande irrar omkring inne på Åhléns solglasögonavdelning.
- Av någon underlig anledning signade jag upp mig för att springa Vårruset med jobbet i morgon. Jag tänker naturligtvis inte springa, men promenera fem kilometer ska jag väl klara av. Inte för att jag känner mig särskilt sugen på hela jippot överhuvudtaget, men med tanke på att jag har fått en sponsortröja kanske jag inte kan dra mig ur. Den efterföljande picknickkorgen kanske kan få mig på andra tankar?
- Läste att Loreen planeras att hyllas i Stockholm antingen i morgon eller på onsdag. Jag kanske ska hålla en tumme för att det blir i morgon, för då kanske jag kan använda det som ursäkt att slippa Vårruset...?
- På onsdag blir jag med katt i några dagar. Jag ser så mycket fram emot att få återse lilla Colfax!
- Något som har gäckat mig under ett par veckors tid är Den stora bikinifrågan. Jag har ett distinkt minne av att jag köpte en ny bikini förra året. Minns så väl hur jag stod i Åhléns provhytt och vred mig fram och tillbaka och provade miljoner olika bikinis. Jag är övertygad om att det även ledde till ett köp, men jag kan för mitt liv inte minnas vilken bikini jag i sådana fall skulle ha köpt. Nu har jag förvisso inte fått arslet ur vagnen och verkligen letat igenom alla lådor efter den påstådda nya bikinin, men efter att ha tittat lite snabbt kan jag inte hitta den. Jag undrar nu: Köpte jag verkligen en ny bikini, och i sådana fall hur ser den ut och var är den?
- I dag har Ingeborg och Borghild namnsdag. Så tråkigt att jag redan har så många fina flicknamn på min lista över namn att ge min framtida dotter (som jag hoppas att jag får). Annars hade kanske Borghild seglat upp som favorit.
- När jag ändå tog mig en titt i almanackan såg jag att det är annandag pingst i dag. Hade det varit för tio år sedan hade vi varit lediga i dag, men nu är den ledigheten flyttad till Nationaldagen istället. Surt. Och jäkligt snålt att man inte kan få vara ledig båda dagarna. Men nu en fråga. Varför firar man pingst egentligen? Fick man verkligen lära sig det i skolan?
Jag vill också ha en T- rex
Det är lite skillnad på leksaksaffärer här hemma och leksaksaffärer i New York. Det blev vi varse när vi av en slump gick in på Toys'r'Us vid Times Square.
Förutom ett gigantiskt pariserhjul som alla barn fick åka fanns det en tyrannosaurus rex i sin fulla storlek. Dessutom rörde den på sig och med jämna mellanrum stötte den ur sig ett ilsket vrål.
I Legosektionen hade de byggt upp bland annat Empire State Building. Komplett med King Kong.
Även en miniatyr av Frihetsgudinnan fanns att se.
Karamellkungen?
I taket stoppade Stålmannen lastbilar.
Förutom ett gigantiskt pariserhjul som alla barn fick åka fanns det en tyrannosaurus rex i sin fulla storlek. Dessutom rörde den på sig och med jämna mellanrum stötte den ur sig ett ilsket vrål.
I Legosektionen hade de byggt upp bland annat Empire State Building. Komplett med King Kong.
Även en miniatyr av Frihetsgudinnan fanns att se.
Karamellkungen?
I taket stoppade Stålmannen lastbilar.
Forever til' the end of time
Jag kan inte sluta lyssna på den här låten i dag. Jag får fortfarande små glädjetårar i ögonen när jag tänker på att Loreen tog hem hela skiten. Vem kunde tro det när hon var med i Idol 2004? Fantastiskt. Och så skönt att just det här finalframträdandet satt som det skulle, efter tapp av text, lite lam dans och snöflingor i halsen.
Din dröm är min
Jag har sett Kent live rätt många gånger nu. Gemensam nämnare för alla dessa konserter har dock varit att det har varit på större scener, de allra flesta utomhuskonserter på sommaren. Att de nu gör en liten turné på några små scener i Sverige, Danmark och Norge var därför något som inte fick missas. Är fortfarande förvånad över att jag faktiskt lyckades få tag på biljetter, ståplats dessutom, med tanke på det enorma tryck det var när de släpptes.
Att se Kent på Cirkus var rätt annorlunda jämfört med hur det brukar vara. Det blev så vansinnigt intimt och hela Cirkus kokade. Det var sådan nerv och sådan glöd att just den här konserten lätt seglar upp på topp 5 av de Kent- konserter jag har sett. Vilket börjar bli en trevlig liten samling.
Kent visade att de nya låtarna funkar alldeles utmärkt live, och då i synnerhet Petroleum och min favorit från nya skivan- 999. Den sistnämnda stod för öppningsnumret, och det kändes som att den var specialskriven för det ändamålet. Annars var även övriga låtlistan glädjande. Kevlarsjäl var längesen jag hörde live, och den är ju en av mina gamla favoriter. Celsius var kul att höra, och även om Musik Non Stop börjar kännas lite trött så var det en trevlig version de spelade. Kärleken Väntar tycker jag dock att de borde skippa, den är så uttjatad att jag inte kan bli glad när de inledande ackorden spelas.
747 är lika självklar som äggen på påskbordet, och Mannen i den vita hatten är den perfekta avslutningslåten. Vinternoll2 gick in som andra låt. Även den är en av mina favoriter, så det var kul. Bäst drag blev det dock under Ingenting. Mest oväntat var dock att istället för att spela Utan dina andetag, som de gjort i Köpenhamn och Oslo, spelade de gamla Halka. Jag kan inte erinra mig om att jag någonsin hört den live, så det var ett kul inslag! I synnerhet som att det är en Kent- låt som jag fortfarande brukar gå runt och nynna på.
För en Kent- nörd som mig var det en magisk kväll, och jag är så oerhört glad över att faktiskt ha fått se dem spela på en så liten scen. Det kan dessutom ha varit årets konsert, även om jag givetvis inte kan uttala mig om det innan 2012 är över. Men potentialen finns där, och alla andra artister har fått någonting att försöka leva upp till. Så sjukt bra.
Euphoria
Jag är halvt i chockstillstånd. Var ju på konsert igår, och var inte hemma förrän runt kl 22:30. Kände inte att jag ville se Eurovision då, eftersom jag missat halva programmet, utan jag såg reprisen i dag istället. Är mäkta förvånad över att jag lyckats avskärma mig så mycket från omvärlden att jag inte hade den blekaste aning om vad som väntade när jag slog på tv:n i morse.
Och herre jäklar i helvete! Redan i början av omröstningen kunde jag känna vartåt det barkade. Loreen fick poäng efter poäng och jag tror knappt hon lämnade ledningen mer än ett par få gånger precis i början. Vis av hur det har varit tidigare år vågade jag ändå inte hoppas förrän hälften av rösterna var utdelade, men det gick ju hela vägen den här gången! Poäng av alla länder utom Italien (vad hände där?) och näst mest poäng i Eurovisionhistorien.
Det är helt galet! Satt och grät av lycka här hemma i soffan. Är så lycklig över att Europa förstod sig på Loreen och hennes fantastiska nummer. Jag har tyckt om nästan utelsutande av Sveriges vinnarlåtar genom åren, men det är någonting speciellt med Euphoria. Den får mig inte bara att vilja dansa och sjunga med, den berör mig ända in i själen. Den är bra på riktigt.
Eurovision Song Contest 2013- i Stockholm. Jag måste få tag på en biljett. Är det någon gång jag ska se Eurovision live så är det nu. För det är inte säkert att chansen kommer igen.
Svaret är så enkelt
Vad händer om man lägger choklad i solen? Den smälter. Vad händer om man lägger choklad i byxfickan? Den smälter. Vad händer om man håller choklad i en knuten näve? Den smälter.
Vad händer om man lägger choklad på sin laptop medans man surfar runt på internet? Den smälter. Kunde jag inte ha tänkt på det innan jag la den förbannade chokladbiten där?
Vad jag gjorde åt saken? Slickade upp det, så klart.
Prästkragar
Igår invigde jag ett av mina klänningsfynd från New York. Det var så himla varmt ute att det inte gick att ha något annat än klänning på sig utan att drunkna i sin egen svett (inte riktigt så jag vill lämna jordelivet).
Jag tycker om att den känns så somrig även fast den är svart. Fast det bästa med klänningen är att den kostade 23 dollar, vilket är ungefär ynka 180 svenska riksdaler.
Muta?
Jag undrar om det finns någon baktanke med att min arbetsgivare bjuckar på glass nu när det är dags för den där medarbetarenkäten där man ska besvara frågor om hur man trivs på sin arbetsplats...
Men om det är en muta kan de glömma att det funkar på mig! Jag fyllde nämligen i den där enkäten i förmiddags, innan det var tal om någon glass! HAHA, känn er blåsta för glassen snodde jag åt mig ändå!
Jag är inte impulsiv
Jag är inte någon impulsiv människa. Jag tycker om att bläddra i kalendern och planera in saker. Då har man koll, och livet blir så mycket enklare. Och framför allt- jag slipper stressa upp mig över saker, vilket annars är vad jag är absolut bäst på. Alex är precis tvärtom. Han är vansinnigt impulsiv och behöver i stort sett inte någon framförhållning överhuvudtaget innan han hoppar på något. Så ni må tro att det där kan leda till konflikter...
För någon timme sedan ringde han mig och frågade om vi skulle grilla i dag. Jag förstod inte vad han menade, så han upprepade sig, "Ska vi grilla?". Han fortsatte sedan med att han pratat med David, och de hade kommit fram till att i dag är alldeles utmärkt för lite grillning och umgänge. Något som vi i början av veckan kommit fram till att det inte funkade alls, då Alex inte kunde, och att vi ska ta det nästa helg istället.
Så. Efter att jag ringt Marielle och säkerställt att hon också kan, så ska vi i kväll ut till Sollentuna. Jag har fortfarande inte riktigt ställt in mig på de ändrade planerna, men det kommer garanterat bli trevligt ändå.
Men först ska jag ta en sväng förbi Topshop.
Vega
Igår hade Kent premiär i Köpenhamn för sin klubbturné. Så här såg låtlistan ut (snodde bilden från Facebook, jag var ju inte där själv). Det ser riktigt lovande ut inför lördag!
Euphoria!
Alltså. Inte en enda dag sedan den svenska Melodifestivalfinalen har jag varit nervös över huruvida Loreen skulle ta sig vidare från sin semifinal eller inte. Euphoria är en av de absolut bästa låtarna i Eurovision någonsin. Att det europeiska folket har en synnerligen dålig musiksmak har ju ställt till det tidigare för våra svenska bidrag, men den här gången fanns det inte på världskartan att vi skulle floppa.
Ändå satt jag här i soffan med ett rusande hjärta under hela programmet. Lägg där till stirrande blick, oregelbunden andning och lätt handsvett. Fy fan i helvete vilken vånda.
Nervositet är inte detsamma som tvivel, men det var ändå så vansinnigt skönt när de ropade upp Sverige som nästa land att ta sig vidare. Dags att börja andas normalt igen. Och känna glädjen! Vi är i final i Eurovision Song Contest 2012!
Nu vill jag bara vara tydlig med reglerna inför lördag (och jag kan inte betona detta nog):
På lördag ska jag på Kent- konsert, och missar således finalen. Jag har dock planerat att se hela kalaset på SVT Play det första jag gör på söndag morgon, och jag vill således INTE att någon dummerjöns avslöjar för mig hur det gick.
Alltså. Inga telefonsamtal, inga sms, inga mail, inga Facebook- kommentarer på min wall, inga kommentarer på min Instagram, inga handskrivna lappar som smugglas in i mitt hem, ingen som står och skriker nedanför min balkong eller något av mina fönster, ingen som försöker få min pojkvän att tala om hur det gick, ingen som flyger ett flygplan med en banderoll utanför mitt hus, ingen som ropar i megafon, ingen som klär ut sig till blombud och skriker ut resultatet när jag öppnar dörren... Ingenting. Am I making myself clear?
Efter lunchtid får ni dock gärna diskutera med mig hej vilt! Gärna som det där blombudet...
New York- shopping
Frågan var inte OM jag skulle köpa denna superfräsiga mössa. Frågan var vad den kostade (även om pris är helt oviktigt när det kommer till sådana här fantastiska kreationer). Sedan kom jag på att det eventuellt kunde bli lite problematiskt att trycka ner den i resväskan, och även om jag självfallet hade kunnat köpa en egen biljett på flyget hem till den så misstänkte jag att planet redan var fullbokat till sista plats. Tanken på att boka en privatjet till mössan slog mig, men sedan besinnade jag mig då jag kom att tänka på att det inte kändes som något särskilt miljövänligt alternativ. Så mössan fick stanna i butiken.
Sallad
Beach 2012 kan jag ju glömma. Men nu när sommaren är här och jag är åter från de feta maträtternas hemland är det dags att än en gång sätta på sig nyttighetshatten. Så denna vecka består mina luncher av lax med sallad, gurka, balsamvinäger och fetaost. Och det är så gott! Går och längtar hela förmiddagarna efter att jag äntligen ska gå på lunchrast, så att jag kan svulla i mig dessa godsaker. Tror dock att det kan vara bra att komma på lite andra salladsvarianter så att jag inte tröttnar på denna.
Svalor
Go' möra! Redan torsdag och solen kastar sina strålar på oss ännu en dag. Awesome! Ja, det hade ju förstås varit ännu bättre om man hade fått njuta av solen genom att ligga på en grönskande äng någonstans, men jag antar att det bara är att hålla till godo med den genom fönstret. Och hålla en tumme för att den stannar hela sommaren så att man får sällskap av den när det är dags för semester i augusti. Men sådan tur brukar jag å andra sidan inte ha, så man ska väl inte hoppas på mirakel...
Ja, ja. Nu till det viktiga. Jag har ju på mig en ny klänning i dag! Ett av de fyra klänningsfynden från Nevv Jååårk. Eftersom det inte är så enkelt att fota sig själv i helfigur med mobilkameran visar jag här en bild på vad jag ser när jag tittar ner på min blåklädda kropp. Är den inte fantastisk, så säg! Inte kroppen kanske, men klänningen! Och ser ni att den inte är svart???!!! Mer färgglad än så här har jag väl nästan aldrig varit.
Färg och kaffe ska leda mig genom den här dagen.
Onsdagsmiddag
När man inte orkar laga riktigt mat finns det en hel del genvägar man kan ta till för att ändå bli mätt. Alex favorit är yoghurt och flingor. Smörgåsar står också högt i kurs. Jag brukar dock inte nappa på något av de förslagen, med undantag för en macka någon gång då och då.
I dag är en sån där dag. Alex är fortfarande på jobbet, trots den sena timmen, och då känns det än mer onödigt att ställa sig och slava vid spisen. Så i dag bjöd jag mig själv på keso, hallon och blandade nötter. Enkelt och galet gott.
The Statue of Liberty
För mig stod Frihetsgudinnan med på listan över saker att se när vi var i New York. Ingen av oss hade dock lust att stå i de förmodat långa köerna för att komma fram till henne, så istället för att åka ut till Liberty Island tog vi gratisfärjan som gick från Battery Park till Staten Island. Den passerar Frihetsgudinnan på avstånd, men ändå tillräckligt nära för att man ska se henne.
Jag kände mig lite som Fabrizio i Titanic när vi åkte förbi. "I can see the Statue of Liberty already. Very small of course". Men även om det bara var på håll så kändes det bra att åtminstone ha sett henne live. Tråkigt nog var det dåligt väder med regn i luften den dagen, vilket kanske inte gjorde henne helt rättvisa. Det kan jag dock leva med.
Det var för övrigt en rejäl bonus att få se Manhattans finanskvarter från vattnet. Det är ännu en mäktig vy som känns igen från tv- serier och filmer, och det gav lite guldkant på dagen. Även om Manhattan självklart gör sig bättre i solljus än i gråa moln. Och jag gör mig uppenbarligen också bättre i solljus än i duggregn. Jag ser lätt inklippt ut här nere på bilden, men jag tycker väl att min duggregnsrisiga uppenbarelse är bevis nog på att jag faktiskt var där...
Eurovision Semifinal 1
Gårdagens semifinal bjöd på både högt och lågt, precis som det ska vara i Eurovision. Som vanligt ställer jag mig lite frågande till flertalet bidrag (Montenegros flottiga Euro Neuro- nisse till exempel. Vad VAR det för något? På riktigt?), men det fanns även några som faktiskt föll mig i smaken. Här har ni några av mina favoriter.
Cyperns låt sätter sig, och det är sådana låtar som går långt i den här tävlingen (bortsett från konstiga skitbidrag som går vidare bara för att grannländerna röstar på dem). Att till och med Alex kände igen låten (han kom ut i vardagsrumemt med en förvånad min och kläckte ur sig "Va, är det här en Eurovision- låt?") är ett bra betyg för den genomslagskraft den har haft. Nu ska det bara slipas lite på sången, men oavsett surhet eller inte så kommer den här att vara en livsfarlig konkurrent till Loreen.
Jag gillar Jedward. De är charmiga och deras energi smittar av sig (även om den ofta ligger på gränsen till outhärdligt irriterande, och ibland även tippar över). Den här låten är i mitt tycke svagare än deras bidrag förra året, men å andra sidan är Waterline lite "rundare" i formerna där Lipstick var mer "taggig". Den följer en mjukare melodislinga, och det gillar jag.
Grekland brukar hamna på min favoritlista, och det gör de även i år. Den här låten är dock avsevärt svagare än Elena Paparizous segerhit My number one, och jag har svårt att se att den skulle kunna kamma hem hela tävlingen. I synnerhet som att den förmodligen kommer att tappa många röster till Cyperns bidrag, som inte bara ligger inom samma genre utan även är mycket bättre.
Och så till en låt som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Rysslands bidrag är så vansinnigt dåligt att jag helst skulle vilja sitta med skämskudden framför ansiktet i tre minuter. Men tyvärr så är det en svängig låt (om man bortser från den hemska sången) och jag har vid upprepade tillfällen de senaste veckorna kommit på mig själv med att gå runt och nynna på refrängen. Och de små tanterna är ju så himla söta, och eftersom de är just gamla och söta skulle jag så gärna unna dem lite framgång. Även fast jag vet att man inte kan tänka så. Eurovision Song Contest är blodigt allvar, och den enda anledningen till att man ska få framgång där är för att man har en bra låt och ett bra framträdande. Men jag är glad att tanterna fick gå vidare till finalen....
Cyperns låt sätter sig, och det är sådana låtar som går långt i den här tävlingen (bortsett från konstiga skitbidrag som går vidare bara för att grannländerna röstar på dem). Att till och med Alex kände igen låten (han kom ut i vardagsrumemt med en förvånad min och kläckte ur sig "Va, är det här en Eurovision- låt?") är ett bra betyg för den genomslagskraft den har haft. Nu ska det bara slipas lite på sången, men oavsett surhet eller inte så kommer den här att vara en livsfarlig konkurrent till Loreen.
Jag gillar Jedward. De är charmiga och deras energi smittar av sig (även om den ofta ligger på gränsen till outhärdligt irriterande, och ibland även tippar över). Den här låten är i mitt tycke svagare än deras bidrag förra året, men å andra sidan är Waterline lite "rundare" i formerna där Lipstick var mer "taggig". Den följer en mjukare melodislinga, och det gillar jag.
Grekland brukar hamna på min favoritlista, och det gör de även i år. Den här låten är dock avsevärt svagare än Elena Paparizous segerhit My number one, och jag har svårt att se att den skulle kunna kamma hem hela tävlingen. I synnerhet som att den förmodligen kommer att tappa många röster till Cyperns bidrag, som inte bara ligger inom samma genre utan även är mycket bättre.
Och så till en låt som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Rysslands bidrag är så vansinnigt dåligt att jag helst skulle vilja sitta med skämskudden framför ansiktet i tre minuter. Men tyvärr så är det en svängig låt (om man bortser från den hemska sången) och jag har vid upprepade tillfällen de senaste veckorna kommit på mig själv med att gå runt och nynna på refrängen. Och de små tanterna är ju så himla söta, och eftersom de är just gamla och söta skulle jag så gärna unna dem lite framgång. Även fast jag vet att man inte kan tänka så. Eurovision Song Contest är blodigt allvar, och den enda anledningen till att man ska få framgång där är för att man har en bra låt och ett bra framträdande. Men jag är glad att tanterna fick gå vidare till finalen....
Eurovisionsnacks
Istället för choklad eller något annat som jag mer än gärna skulle ha goffat i mig, valde jag för en gångs skull ett lite nyttigare alternativ som snacks till Eurovision- semifinalen. Äppelklyftor med kanel som värmts i ugn tills de blivit mjuka, keso och olika nötter. Smarrigt och kul med något annat än det gamla vanliga.
Eurovision Song Contest 2012- Semifinal 1
Tio minuter kvar! Jag är vansinnigt taggad, även om Sverige äntrar tävlingen först på torsdag. Men jag är övertygad om att kvällens semifinal kommer att bjuda på en hel del intressanta bidrag, och det är en bra uppvärmning inför festen på torsdag.
Jag återkommer med mina åsikter. För åsikter kommer jag garanterat att ha. Det brukar vara så i Eurovision.
Shoppingfynd från NY
Det blev trots allt lite shopping i New York, och här får ni en liten smygtitt på en av sakerna jag fick med mig hem.
New York- shoppingen gav dessutom mersmak, så efter jobbet tänker jag dra in till stan och kika lite i ett par affärer. Kanske kan jag göra något mer fynd? Nu när jag är inne i ett bra flow, menar jag. Det är ju längesen sist, så då kan det vara bra att ta tillfället i akt.
The New Yorker
Det där med att hitta hotell i New York var banne mig inte lätt. Eftersom vare sig Alex eller jag hade varit där tidigare hade vi inte koll på var det var "bäst" att bo rent geografiskt. Manahttan var ett självklart val, men sen då? Långt upp, långt ner, till höger eller till vänster?
Resultatet blev The New Yorker som låg mitt på Manhattan. Hotellet låg i korsningen 8th Avenue och 34th Street/ 35th Street (det var en så stor byggnad att den tog upp ett helt litet kvarter), vilket visade sig vara precis bredvid Madison Square Garden. Lite längre bort på 8th Avenue låg både Macy's och Empire State Building, så hotellet visade sig till vår lycka vara en fullträff.
Trots att vi bodde på tjugonionde våningen nåddes vi av ljudet från gatan, även om det inte var någonting som direkt störde. Någon frukost hade vi inte betalat för, då det kändes onödigt med tanke på att New York kryllar av ställen som serverar bra frukostar. Ännu ett bra beslut.
Resultatet blev The New Yorker som låg mitt på Manhattan. Hotellet låg i korsningen 8th Avenue och 34th Street/ 35th Street (det var en så stor byggnad att den tog upp ett helt litet kvarter), vilket visade sig vara precis bredvid Madison Square Garden. Lite längre bort på 8th Avenue låg både Macy's och Empire State Building, så hotellet visade sig till vår lycka vara en fullträff.
Trots att vi bodde på tjugonionde våningen nåddes vi av ljudet från gatan, även om det inte var någonting som direkt störde. Någon frukost hade vi inte betalat för, då det kändes onödigt med tanke på att New York kryllar av ställen som serverar bra frukostar. Ännu ett bra beslut.
En tråkig måndagkväll
Fy satan, vilken måndag. Trött som en gnu hela dagen. Det var verkligen inte roligt att behöva jobba åtta timmar när allt jag ville var att gå hem och sova några timmar för att få ordning på dygnsrytmen. Att få sitta ute i solen hade också varit trevligt, men det får man inte när man jobbar på kontor.
Efter jobbet har jag stressat med massa hushållssysslor. Först tog jag en sväng förbi Liljeholmen och handlade mat. Jag brukar känna någon konstig tillfredsställelse med den sysslan (det är trots allt trevlgit att strosa runt och fundera på vad man ska äta i veckan och vad som måste inhandlas) men i dag var det mest jobbigt och tråkigt.
Väl hemma var det bara att dra ihop de senaste veckornas tvätt, för här skulle det tvättas. Det är inte en favoritsyssla, men det kan ju vara trevligt om man slipper gå runt med smutsiga kläder. Tyvärr innebär det även att hela kvällen består av ett jädra spring upp och ner till tvättstugan. Och det gillar vi inte.
Sedan svängde jag ihop middag. Alex fick burritorester från igår, och eftersom det är hans absoluta favoriträtt tror jag att han blev rätt nöjd. Själv åt jag tonfisksallad. Alla onyttigheter från New York är nu långt borta, och det är dags att försöka vara lite hälsosam igen.
Fixade även lunch till resten av veckan. Fyra dagar framåt blir det lax med sallad och fetaost för min del. Och eftersom det är så gott gör det inget att jag äter det fyra dagar i rad. Då slipper jag ju bry mig om att jag måste fixa lunch senare i veckan.
Nu väntar tvätt av håret. Och någon måste bädda med nya lakan i sängen. Det lär väl bli jag med tanke på att Alex sitter fastklistrad vid datorn... Men sen. Sen får jag äntligen sova.
Efter jobbet har jag stressat med massa hushållssysslor. Först tog jag en sväng förbi Liljeholmen och handlade mat. Jag brukar känna någon konstig tillfredsställelse med den sysslan (det är trots allt trevlgit att strosa runt och fundera på vad man ska äta i veckan och vad som måste inhandlas) men i dag var det mest jobbigt och tråkigt.
Väl hemma var det bara att dra ihop de senaste veckornas tvätt, för här skulle det tvättas. Det är inte en favoritsyssla, men det kan ju vara trevligt om man slipper gå runt med smutsiga kläder. Tyvärr innebär det även att hela kvällen består av ett jädra spring upp och ner till tvättstugan. Och det gillar vi inte.
Sedan svängde jag ihop middag. Alex fick burritorester från igår, och eftersom det är hans absoluta favoriträtt tror jag att han blev rätt nöjd. Själv åt jag tonfisksallad. Alla onyttigheter från New York är nu långt borta, och det är dags att försöka vara lite hälsosam igen.
Fixade även lunch till resten av veckan. Fyra dagar framåt blir det lax med sallad och fetaost för min del. Och eftersom det är så gott gör det inget att jag äter det fyra dagar i rad. Då slipper jag ju bry mig om att jag måste fixa lunch senare i veckan.
Nu väntar tvätt av håret. Och någon måste bädda med nya lakan i sängen. Det lär väl bli jag med tanke på att Alex sitter fastklistrad vid datorn... Men sen. Sen får jag äntligen sova.
Diablo 3 har kommit in i vårt hem
Så där. Då var Alex kittad för att äntligen få spela Diablo 3. Spelet släpptes ju när vi var utomlands, och när han skulle köpa det igår (på väg hem från flygplatsen) var det slut så han fick vänta till i dag. Jag tror inte att jag kommer att se honom mer i kväll.
Big Miracle
På planet TILL New York såg jag filmen Big Miracle. Eftersom jag gillar valar hade jag tänkt se den i alla fall, så då var det ju tur att jag kunde fördriva en och en halv timme med den på planet.
Big Miracle baseras på en verklig händelse, vilket gjorde den än mer angelägen för mig att se (jag gillar ju sånt). Uppe i Alaska blir tre valar fångade i en vik när de inte hinner ut på öppet hav innan isen lägger sig. De försöker förtvivlat hålla ett litet hål i isen öppet så att de kan andas, men så kan de bara hålla på en begränsad tid. Valarnas öde fångar hela nationens intresse, och man börjar ett, vad som verkar vara tröstlöst, arbete för att försöka befria valarna från deras ofrivilliga fängelse.
Det här är inte en film som vinner några Oscars, men det är trots allt en mysig familjefilm. Jag kan erkänna att jag till och med fällde en liten tår, men det kan ha berott på alla känslor som rusade i kroppen med tanke på att vi var på väg till New York. Dock kan man inte bortse från den där tåren, så någonstans blev jag ändå berörd. Men hallå! Filmen handlar om instängda valar som riskerar att dö! Då är det ok med en liten tår.
Betyg: 3 av 5. Men det får vara en svag 3:a.
Sverige 0 - Finland 1
Att flyga långdistans är verkligen the shit. För även om jag lider av en släng flygrädsla, så är det trots allt starten och turbulens som är det jobbiga- allt annat tycker jag till och med kan vara behagligt. Om man flyger långt och har en egen liten tv- skärm där man kan se filmer och serier, vill säga. Kortare flygturer utan tv kan vi stryka från listan över saker som jag finner nöje i.
I Finland har man fattat grejen. Vi flög med Finnair, och på flyget som tog oss över Atlanten fanns den så hett eftertraktade lilla tv- skärmen. Jag lyckades klämma rätt många filmer och serieavsnitt under timmarna i luften, och recension på dessa har ni att vänta. Men finländarna har även hajat grejen med att ha bekväma stolar på flygplatsen.
Jag ställer nu frågan till den som är ansvarig för detta område på Sveriges största flygplats: VARFÖR har vi inte sådana här fantastiska stolar på Arlanda???
I Finland har man fattat grejen. Vi flög med Finnair, och på flyget som tog oss över Atlanten fanns den så hett eftertraktade lilla tv- skärmen. Jag lyckades klämma rätt många filmer och serieavsnitt under timmarna i luften, och recension på dessa har ni att vänta. Men finländarna har även hajat grejen med att ha bekväma stolar på flygplatsen.
Jag ställer nu frågan till den som är ansvarig för detta område på Sveriges största flygplats: VARFÖR har vi inte sådana här fantastiska stolar på Arlanda???
Hej Sverige!
Nu har den här lilla globetrottern återigen landat på svensk mark. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag faktiskt varit hemma i Svea sedan 13:25, men det har liksom inte funnits tid till något bloggande förrän nu.
För er som undrar kan jag meddela att jag har haft en fantastiskt bra resa! New York besvarade mina drömmar och levde upp till mina fantasier, och jag är vansinnigt nöjd. Det känns dock helt sjukt att klockan inte ens är 19 just nu. Jag har i stort sett varit vaken i lite över ett dygn, med endast ett par korta sovpauser (det där med att sova på flygplan är inte riktigt min grej, och det resulterar alltid i nackont), och det känns som att ddet borde var dags at sova snart. Men solen skiner för fullt och jag är av någon superunderlig anledning inte alls särskilt trött. Sova har jag verkligen ingen lust att göra än.
Det var det hele för den här gången. Tack och adjö.
Sovdags
Dags att gå och lägga sig. Skjutsen till Arlanda kommer klockan 05:00 i morgon bitti, så det blir inte många timmars sömn. Jag är nästan färdigpackad, har några småsaker kvar som jag tänkte lägga ner i väskan innan vi åker i morgon. Har skrivit en liten lista så jag inte glömmer. Men det lär bli stressigt oavsett, för det är så det brukar bli när vi har en tid att passa. En av oss vill nämligen vara ute i väldigt god tid medans den andra tycker att vi kommer när vi kommer. Det leder alltid till sura miner.
What to bring to America?
I morgon bär det av till New York!!! Jag är resfebrig så det stänker om det, och har lite svårt att fokusera på det viktiga. Det vill säga packningen. Det blir liksom inte bra, jag vet inte vad jag ska ta med mig. Alla kläder känns helt fel och jag har insett att jag behöver en hel del nytt i garderoben.
Bilden ovan visar våra väskor. Till vänster ser ni min stora, fina röda väska som rymmer allt jag önskar ta med mig. Ja, jag brukar åtminstone lyckas fylla upp den med massa onödigheter när jag åker på solsemester i en vecka. Till höger ser ni Alex pyttelilla kabinväska, som inte rymmer ett skit. Perfekt för en weekend- men i minsta laget för en längre resa. Det tycker dock inte min pojkvän, som har släpat den på en tredagars weekend till Paris så väl som en vecka i Turkiet och en månad i Kina. Reslängden styr inte hans väskstorlek.
Men nu är det så att vi ska till The United States of America, och dit får man släpa hela 23 kilo i incheckat bagage och 8 kilo handbagage. Då är Alex väska plötsligt väääldigt pluttig. I alla fall för mig, som hade tänkt shoppa massa. Jag tar självklart med mig en bag också, som jag förhoppningsvis kommer att fylla med nyinköpta saker, men det där att Alex har en så liten väska begränsar ju pengaslöseriet. Får nog ta mig ett snack med honom.
Nur in Deutschland...?
Min chef var i Tyskland tidigare i veckan, och han fick med sig en ett reklamblad därifrån. Ska man vara helt korrekt var det ett reklamblad där någon känd person (som jag aldrig hört talas om) och hans fru posar med massa sexpack öl och sedan så har de fått svara på några frågor. Det är när jag ser sådant här som jag inser hur långt efter de är i andra länder när det gäller vissa saker... För det här kan väl knappast vara räknas som särskilt PK? Missade fota rubriken, som på svenska lyder "Blond och sexig"...
Kändisspaning
Se vem som kom och satte sig snett emot mig på tunnelbanan när jag var på väg hem igår. För ett otränat öga kanske det är svårt att se, men i sådana fall kan jag upplysa om att det var Kevin Borg som vann Idol för några år sedan. Jag gjorde en fuling och smygfotade- något jag inte är direkt stolt över men så får det vara.
Inte längre nummer ett...
Det är bara att inse fakta. Jag är inte längre Alex favorit. Han har skaffat sig nya älsklingar som han vårdar ömt och inte kan sluta tafsa på.
På tallriken
Vårt kylskåp gapar tomt så när som på några körsbärstomater, en öppnad yoghurtförpackning, leverpastej, spenat, sparris, och ytterligare några få saker som inte gör någon god måltid även om man så blandar allting. Och eftersom vi åker till The U to the nited States of freakin' America i övermorgon känns det som en bra idé om vi inte köper på oss mer mat som bara kommer att bli dålig och måste slängas. Så jag kom med den briljanta idén att köpa hem mat från den lilla thaien tvärs över gatan. Det kan ha varit dagens näst bästa beslut.
För att klargöra. Jag. Älskar. Den. Där. Thaien. Så jääädra gott.
Otippat
När Mio citerar Ebba Grön på prylarna de säljer är det kanske ok att bli lite konfunderad...? I synnerhet som att låten heter Ung och kåt.
Onsdagsmys
Igår kväll var det kompishäng i Sollentuna för hela slanten. Vi köpte med oss god pasta och sedan serverades det glass till dessert. Mycket gott men efteråt kändes det som att jag hade tryckt i mig ett mindre troll, och sådan mättnad slår ju lite på piggheten. Jag blev med andra ord lite trött.
Måste även, innan detta inlägg är slut, inflika att vi spelade Qube (ett frågespel) och jag tog hem segern. Mycket viktig information som jag vill dela med mig av.
Mums!
Gösta i påse 2.0.
Måste även, innan detta inlägg är slut, inflika att vi spelade Qube (ett frågespel) och jag tog hem segern. Mycket viktig information som jag vill dela med mig av.
Mums!
Gösta i påse 2.0.
När det inte går som man tänkt sig
Dåligt med i dag:
- Jag var uppenbarligen vansinnigt stressad i morse, för vid lunchtid upptäckte jag att jag satt på mig trosorna ut och in. Igen.
- Jag glömde en påse hos Marielle och David. Den innehöll dels matlådor och ett paraply men även min livsviktiga bok som är så himla bra och spännande. Hur ska jag överleva?
Välkommen onsdag!
De nya persiennerna visade sin styrka innan det ens gått ett dygn. Som vanligt stängde jag av snoozefunktionen på mobilen i morse och somnade om, men istället för att sedan automatiskt vakna efter fem minuter och kliva upp vaknade jag efter tjugo minuter, och då med lite lätt panik i kroppen. Vanligtvis gör solen det omöjligt att somna om "på riktigt" men med de nya persiennerna är det uppenbarligen en annan femma. Min stackars kropp måste ha trott att det fortfarande var mitt i natten (nåja) och därmed trilalt dit rejält på sömnen igen. Aja, upp kom jag till slut, och tjugo minuter för sent traskade jag in på jobbet med en köpekaffe i min hand.
Kvällen bjuder på kompishäng hos Marielle och David. Tanken är att vi ska grilla, men väderprognosen ser dyster ut. Så det får kanske bli hämtmiddag inomhus istället, men det är lika trevligt det. Ska bli skönt att bara umgås och snacka lite skit.
The Winner Takes It All
Och så här vinner man kriget mot solen. Ja, egentligen får man ju inte tala högt om att man utkämpar ett sådant krig, men det är tamejtusan inte kul att vakna av att det är alldeles ljust i rummet för att solen skiner en rätt i ögonen, och det är inte kul att inte kunna sitta i soffan utan att behöva ha solglajjerna på.
Men sedan en timme tillbaka sitter det nya fina persienner i alla fönster i vårt palats. Ja, bortsett från det lilla fönstret i förrådet vill säga, men där inne finns det ingen anledning att sitta och glo ändå. Allt jag har att säga till solen är nu: Bring. It. On.
Alex och Helena vs Solen: 1-0.
Andrasorteringen
För några månader sedan gjorde jag ett jäkla klipp. De sålde ut ett parti av Frödinge kladdkakor på Hemköp i Huvudsta. Att det var andrasorteringen gjorde inte det minsta när priset bara var femton ynka kronor. Så jag köpte två! Och efter att nu ha ätit en av kladdkakorna (inte själv förstås, utan hela min familj och Alex familj var med och delade) kan jag meddela att den smakade precis som den skulle. Den såg inte heller deformerad ut, som man hade kunnat förvänta sig, och jag undrar fortfarande varför den stackarn hamnade i andrasorteringen.
Jag gör med andra ord som Jan Banan och Slobodan... Hehe.
Hello Tuesday
Det känns helt fantastiskt att faktiskt ha sovit hela åtta timmar i natt. Mycket välbehövligt, även om jag helst hade sovit ytterligare ett par timmar. Men åtta timmar är åtminstone mer än de sex- sju timmar som jag vanligtvis får, och därmed får jag anse mig vara relativt nöjd ändå. Drömde dock konstiga saker, som att min mamma var gravid och jag skulle få ett sladd- syskon. Knasigt.
Lite köpekaffe på det, och jag hoppas på att jag ska kunna hålla ögonen öppna hela dagen. 'Cause I know I need it. Har insett att jag har väldigt mycket som måste fixas innan jag sticker på semester, och ska jag hinna med allt måste jag speeda upp lite. Stress, stress, stress.
Tunga ögonlock
Jag är så vansinnigt trött att jag knappt vet vad jag heter. Lite konstigt med tanke på att jag ändå har en natt med bra sömn i ryggen. Men av någon anledning har tröttheten slagit till i alla fall, och i eftermiddags kunde jag knappt hålla ögonen öppna på jobbet. Inte blev det bättre av att behöva handla på vägen hem och sedan laga mat samtidigt som det skulle springas upp och ner till tvättstugan. Och mer än så har jag inte hunnit med.
Så för en gångs skull tänker jag krypa ner under täcket redan nu. Då blir det minst trekvarts extra sömn, och en kaffe på det i morgon bitti borde väl förhoppningsvis göra susen. Och funkar inte det ligger jag pyrt till.
Marabou Cookies
Sent om sider har jag nu testat Marabous kakor. Passade på när Willys sålde 2 för 45 förra veckan. De är rysligt dyra de där kakorna, speciellt som att man bara får åtta stycken per förpackning, så det kändes trevligt att lyxa till'et lite. Något gott skulle man ju bjuda föräldrar och svärföräldrar på under söndagens fika. Att merparten av mjölkchokladkakorna försvann innan dess behöver vi inte prata högt om.
Så. Nu till domen. Det där med att förpackningarna fullkomligt skriker "Ät mig, jag är så jädra goood!!!" kan vi bortse ifrån, för vi vet redna att det är insidan som räknas. Mjölkchokladkakorna var riktigt smarriga, även om jag gärna hade sett ännu mer choklad i dem. Daimkakorna var däremot inte alls lika goda, och jag vet redan nu att jag inte kommer att handla dem igen. Ska det va ska det va mjölkchoklad. Men det är typiskt mig. Jag känner ingen som är lika konservativ som jag är. Det är därför jag även föredrar den vanliga mjölkchokladen när det kommer till att välja chokladkaka. Marabou Black tar jag om det är ett speciellt tillfälle, men annars är det Marabou Mjölkchoklad som gäller för hela slanten. Tråkig är mitt mellannamn.
Det gäller att ställa de rätta frågorna
Måndag 7 Maj 2012
Måndag den 7 maj. Ingen bra dag men jag försöker sysselsätta mig med mycket arbete och andra saker som distraherar. Tänkte till exempel äta lunch med mina kollegor uppe på takterrassen i dag. Det har inte hänt sedan förra sommaren, så det är väl på tiden. Och så länge det är lika varmt ute som det ser ut att vara genom fönstret så är jag nöjd.
En bra sak är att vi åker till New York på lördag. Fem arbetsdagar och sedan är det en veckas semester i det förlovade landet i väst. Har fortfarande inte fått arslet ur vagnen och köpt vare sig adapter eller kameraväska, men jag har ju några dagar på mig. Kanske borde skriva en riktig lista på saker som måste fixas och saker som ska tas med, så att jag inte glömmer något.
The Tourist
En film med både Johnny Depp och Angelina Jolie måste ju vara bra, tänkte jag när jag första gången hörde talas om The Tourist. Sedan fick den lite kyliga recensioner, vilket inte fick mig att vilja springa till biografen. Och sedan har filmen fallit i glömska tills nu.
Nu har jag sett The Tourist. Och den var inget mästerverk, men inte heller så dålig som recensenterna uppmålade den. Jag tyckte den var bra. Spännande och inte så förutsägbar som många filmer av samma typ kan vara. Mot slutet var det däremot lätt att gissa sig till hur det hela skulle sluta, men då var det bara upplösningen kvar så det var inte någon extrem katastrof. Och resan fram till dess var underhållande. Och Johnny Depp är alltid Johnny Depp- honom gillar jag oavsett vad han gör för film.
Vegetariskt till middag
Dagens middag: Zucchinitagliatelle med svampsås.
Min karl är en köttälskare av stora mått, men i dag gick han med på ett vegetariskt alternativ till middag. Det var första gången jag försökte mig på denna rätt, och det blev riktigt gott. Dessutom var det enkelt att tillaga den, och alla rätter som uppfyller det kravet får ett plus i min bok.
Zucchinitagliatelle med svampsås
2 zucchinis
200- 300 champinjoner
2 schalottenlökar
salt och svartpeppar
400 gram krossade tomater
2 dl matlagningsgrädde
100 gram cocktailtomater
pinjenötter
Hyvla zucchinin på längden så att det blir långa strimlor som ser ut som tagliatelle. Denna ska sedan kokas, inte länge utan bara så att den blir varm.
Skiva champinjonerna och finhacka löken. Stek i några minuter så att de får lite färg. Häll över de krossade tomaterna och matlagningsgrädden. Låt puttra i 10 minuter och smaka sedan av med salt och peppar. Dela tomaterna och lägg i såsen. Låt det puttra i ytterligare några minuter.
Fördela zucchinitagliatellen på tallrikar och häll på såsen. Strössla över ett gäng pinjenötter. Servera med spenat, ruccola eller sallad av annan sort.
Det var dans, dans, dans
Igår hade vi Helene och Linnea över på middag. Alex fick vara med och äta, men sedan drog han sig undan in till sin dator och lät oss tjejer sitta och tjattra själva. Sent om sider tog vi oss in till Söder och Ett ställe. Där blev det dans till stängning. Jag kommer inte ens ihåg när jag var ute och dansade loss senast, så det var mycket trevligt och lyckat. I synnerhet som att Ett ställe har ett dansgolv där de spelar en blandning av schlager, gamla hits, svenska klassiker, 90- tal och Håkan Hellström. Allt som jag älskar.
Kvällen avslutades med Linnea inne på McDonald's, där vi kom i bråk med en jävel som trängde sig före hela kön. Tråkigt nog fick han beställa ändå efter som kassabiträdet var så slött och inte orkade ta bort beställningen som han redan slagit in. Men puckot som trängde sig fick höra både det ena och det andra från oss i kön, och jag hoppas att han skämdes.
Helene och min fina pojkvän.
Linnea.
Jag bjöd på kycklinggratäng. Det blev ju så bra tidigare i veckan och eftersom Helene är nybliven lchf- are passade det ju bra.
Ett ställe.
Kvällen avslutades med Linnea inne på McDonald's, där vi kom i bråk med en jävel som trängde sig före hela kön. Tråkigt nog fick han beställa ändå efter som kassabiträdet var så slött och inte orkade ta bort beställningen som han redan slagit in. Men puckot som trängde sig fick höra både det ena och det andra från oss i kön, och jag hoppas att han skämdes.
Helene och min fina pojkvän.
Linnea.
Jag bjöd på kycklinggratäng. Det blev ju så bra tidigare i veckan och eftersom Helene är nybliven lchf- are passade det ju bra.
Ett ställe.
Mötet
I dag har varit en stor dag. En sådan där dag som det kommer att skrivas om i historieböckerna i framtiden. För i dag är dagen då mina och Alex föräldrar träffades för första gången. En enkel fika på nautral mark- det vill säga min och Alex nya, gemensamma lägenhet. Jag kan erkänna att jag var lite nervös innan, men det gick över förväntningarna och alla verkade ha trevligt. Det blev med andra ord lyckat, och nu sitter jag här i vår underbart sköna soffa och känner mig lite väl sockerchockad. Men nöjd.
Vi bjöd på kladdkaka med grädde och kakor.
Alex mamma hade bakat smördegsknyten. 
Mammor.
Min pappa.
Alex pappa och bror.
Liten lista
Jag snor här helt fräckt en lista som jag har sett att andra har bloggat om.
Vem är i rummet med dig?
Ingen, så vitt jag kan se. Nu när vi bor i ett palats händer det att vi inte ser varandra förrän det är dags att sova. Så stort bor vi.
Vem fick du ditt senaste sms av?
Helene. Hur det löd? "Okej, hoppas han kryar på sig! Hälsa! Yes, she is on the boat! :) Ses imorn!! Kramuts"
Med andra ord en liten avstämning om morgondagens dejt. Som inte kommer att utspelas på en båt. Om vi inte går till Patricia förstås. Det var längesen, kanske kan vara något?
Vem tänker du på nu?
Jag tänker på Alex ungefär varannan sekund och oroar mig för om han har tråkigt där borta i andra änden av palatset.
Vem pratade du senast i telefon med?
Här hade jag kunnat ljuga och svara en tysk från huvudkontoret i Neckarsulm. Varför ljuga, undrar ni? Jo, för att jag ska kunna briljera med att jag faktiskt pratade tyska med honom och att det gick galant! Visserligen gissade jag mig till hälften av allt han sa, men vips hade han sagt hej då och så var det lilla problemet ur världen. Ska jag tala sanning var det Alex jag pratade med senast när jag satt på tåget hem.
Vem önskar du var med dig nu?
Tycker att det är rätt skönt att ligga här ensam på den nya soffan och njuta av fredagskvällen. Men det skulle väl vara lite sällskap av pojkvännen i såna fall. Fast han mår vansinnigt dåligt av lukten från impregneringssprayen vi använde på soffan för några dagar sedan (den har inte försvunnit helt än) så det är kanske en dålig idé om han skulle joina mig...
Vem är din favoritsläkting?
Åh, jag har inte någon särskild favorit. Jag tycker hemskt mycket om dem alla. Mycket diplomatiskt svar.
Var åkte du senast bil?
Det var i i tisdags när vi åkte och hämtade soffan på Mio.
Vad är det bästa med våren?
Eftersom det är omöjligt att välja bara en sak svarar jag värmen, solen, fågelkvittret, när man får byta ut vinterkläderna mot tunnare varianter och man slipper ha pantalonger under byxorna, alla blommor som skjuter upp ur marken, när gruset sopas bort från vägar och trottoarer, när uteserveringarna öppnar, ljuset, alla dofter som hör våren till.
Vad åt du senast?
Jag skäms för att säga det. Glass med smak av jordgubb och choklad.
Vad är det för färg på dina byxor?
När jag var ung var det modernt med Adidasbyxor. Ja, vi pratar med andra ord nittiotal. Det dumma med Adidasbyxor är att de är rätt fula, ooch det bra med Adidasbyxor är att de är så vansinnigt sköna. Och det är en antik kvarleva från mitt nittiotal som just nu kläder mina ben. De är dock rätt slitna och ett av hålan är perfekt placerat mitt på rumpan, men det skiter jag i. Att de dessutom är för stora och hela tiden riskerar att åka av helt bryr jag mig heller inte om. För de är som sagt galet sköna. Och till frågan- svarta med vita ränder längs sidorna.
Vilken är din favoritfärg?
Jag brukar svara svart på den frågan, men då är det alltid något smarthuvud som gormar om att det inte är en riktig färg. Annars gillar jag blått, lila, rosa.
Vilken film såg du senast?
Paranormal Activity 2 för någon timme sedan. Den var inte bra.
Har du någonsin hånglat i skogen?
Eh... Jag antar att det är ett dåligt tecken att svara att jag inte vet. Men det borde jag ha gjort.
Har du någonsin smugit ut ur ditt hus?
Nej. Men när jag var yngre och fortfarande bodde hemma försökte jag smyga in i huset utan att märkas efter sena utekvällar på krogen. Jag tror dessvärre inte att jag var så diskret, speciellt inte den där gången när jag hulkade över toaletten innan jag till slut kunde somna.
Och det var det hele.
What are you all staring at?
Åh, Sheldon Cooper... Lika roligt varje gång!
Första fredagen i maj
Åh, en lättnadens sten har fallit fråm mina axlar. Hittade kvittot på New York- resan sparad på min dator, och när jag väl hade det gick det utmärkt att få resebyrån att skicka dokumenten till min mail istället för till Alex. Nu måste vi bara se till att vi har fyllt i alla dokument som måste fyllas i för att vi ska få komma in i landet. Ett jäkla krångel det där. Vi får fixa det i kväll. När det är avklarat kan jag slappna av på riktigt och lägga fokus på att fixa en adapter, en kameraväska och packa.
Annars är det rätt trevligt att det är fredag. Den här dagen bjuder dessutom på lite arbetsuppgifter som inte enbart innebär att sitta framför datorn, och då går dagen än fortare. I kväll är planen att vi ska till Grönan och se LMFAO spela. Det har dock flaggats för regn, och blir det så kan jag lika gärna skita i konserten. Men är det uppehåll är det ju trevligt på Grönan.
Tonfisksallad
Hej och välkommen till mitt lilla kök! I dag fick det bli tonfisksallad till middag. Lätt att göra, genererar inte så mycket disk, nyttigt och framför allt gott. Perfekt!
The Ghost Writer
Igår kväll såg jag The Ghost Writer.
Ewan McGregor spelar en spökskrivare som får i uppdrag att skriva den förre brittiska premiärministerns memoarer. Men efter att ha upptäckt en mörk hemlighet försätts hans eget liv i fara när han inser att någon är villig att göra allt för att denna hemlighet inte ska nå offentlighetens ljus.
Jag blev faktiskt lite besviken på den här filmen. Det är inget större fel på den egentligen, men jag hade förväntat mig mer. Lite mer av allt, faktiskt. Framför allt mer action. Vad gäller action- och spänningsdelen så var den extremt begränsad, även om det blev lite spännande framåt slutet. Ett slut som jag för övrigt bara tyckte halvbra om. Och sträckan fram till slutet var ganska lång och till och med lite tråkig. Kom på mig själv med att stundtals fippla med mobilen. Nej, det här var inte vad jag hade väntat mig och jag blev inte positivt överraskad.
Betyg: 3 av 5. Och då är det en svag 3:a.
Motgångar
Men ja, vi kan väl göra den här dagen lite bättre?
Lördag nästa vecka åker vi till New York. Alla dokument finns på Alex mail. För några veckor sedan bytte han lösenord på mailen, då han hade fått virus. Nu kommer han inte ihåg lösenordet, och kommer således inte in på sin mail. Han tror att han kan ha sparat dokumenten på sin dator. Men hans dator har gårr sönder, så det går inte att kolla upp.
Snälla, skjut mig.
Men. Det finns en lösning. Eftersom vi inte har bokningsnumret måste den som är huvudbokare av resan (av sekretesskäl)gå till en Ticket- butik och visa upp legitimation, därefter kan vi få dokumenten skickade till oss. Problemet är att vi inte har någon aning om vem som är huvudbokare, så vi måste båda släpa oss till den där jäkla butiken.
Jag. Orkar. Inte. Helvetes. Jävla. Skit.
Lördag nästa vecka åker vi till New York. Alla dokument finns på Alex mail. För några veckor sedan bytte han lösenord på mailen, då han hade fått virus. Nu kommer han inte ihåg lösenordet, och kommer således inte in på sin mail. Han tror att han kan ha sparat dokumenten på sin dator. Men hans dator har gårr sönder, så det går inte att kolla upp.
Snälla, skjut mig.
Men. Det finns en lösning. Eftersom vi inte har bokningsnumret måste den som är huvudbokare av resan (av sekretesskäl)gå till en Ticket- butik och visa upp legitimation, därefter kan vi få dokumenten skickade till oss. Problemet är att vi inte har någon aning om vem som är huvudbokare, så vi måste båda släpa oss till den där jäkla butiken.
Jag. Orkar. Inte. Helvetes. Jävla. Skit.
Humörsvängningar
Jaha, säg den bra dag som inte går över till platt fall mot marken. Ok, jag ska kanske inte överdriva, men i dag är jag inte alls lika peppad på livet som jag var igår. Hade en dålig natt, sov oroligt och känner mig inte alls så utvilad som jag hade önskat. Har dessutom lite ont i huvudet, och jag kan inte annat göra än att hålla en tumme och hoppas att jag inte blir sjuk. Men när sambon är risig går det inte så bra att försöka undvika att bli smittad.
Tiden släpar sig dessutom förbi och om jag fick gå på känsla så skulle jag gissa att klockan var åtminstone två timmar mer än vad den är. Det kommer att bli en lång, lång dag. Tur att det redan är torsdag i alla fall.
Humörsvängningar
Jaha, säg den bra dag som inte går över till platt fall mot marken. Ok, jag ska kanske inte överdriva, men i dag är jag inte alls lika peppad på livet som jag var igår. Hade en dålig natt, sov oroligt och känner mig inte alls så utvilad som jag hade önskat. Har dessutom lite ont i huvudet, och jag kan inte annat göra än att hålla en tumme och hoppas att jag inte blir sjuk. Men när sambon är risig går det inte så bra att försöka undvika att bli smittad.
Tiden släpar sig dessutom förbi och om jag fick gå på känsla så skulle jag gissa att klockan var åtminstone två timmar mer än vad den är. Det kommer att bli en lång, lång dag. Tur att det redan är torsdag i alla fall.
The Woman In Black
Det blir mycket film här på bloggen nu, men jag är inne i ett filmstim.
Arthur Kipps är en ung advokat som kämpar för att få livet att fungera efter att hans fru dog i barnsäng. Han skickas iväg till en avlägsen by för att sälja ett hus som tillhört en nyligen avliden och mycket excentrisk kvinna. Byns invånare gör sitt bästa för att få Arthur att åka hem igen, och det är uppenbart att de döljer någonting för honom. Eftersom hans jobb hänger på huruvida han kommer att få huset sålt eller inte vägrar han att lämna byn, och snart upptäcker han att huset är hemsökt av spöket av en hämndlysten kvinna klädd i svart.
Jag älskar skräckfilmer, men jag märker att jag har blivit mesigare med åren. Numera är jag betydligt mer lättskrämd än vad jag var för tio år sedan, så därför passade jag på att se den här filmen när Alex var hemma och det var relativt ljust ute fortfarande. Och tur var väl det, för det här är en läskig film. Jag kunde stundtals inte titta direkt på datorskärmen utan satt och spelade Yatzy på mobilen samtidigt som jag sneglade på filmen. En gång skrek jag till och med högt, och det tror jag fasiken aldrig har hänt tidigare.
Själva storyn fastnade jag dock bara halvt för, och jag kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag tycker om slutet. Daniel Radcliffe gör sitt bästa för att komma bort från Harry Potter- stämpeln, och lyckas väl ändå helt ok med den biten. Men det är allt det läskiga som är klart bäst med The Woman In Black.
Pancake Wednesday
Dagens middag: LCHF- plättar med hallon.
Alltid ett vinnande koncept för någon som är så plätt- och pannkakstokig som jag. Alex är dock sjuk och hans vanligtvis extrema aptit har reducerats så kraftigt att han bara orkade tre plättar. De överblivna stackarna la jag i en matlåda, och har jag tur kanske de finns kvar när jag kommer hem från jobbet i morgon.
Anledningar att vara glad
Tänk att en dag som på förhand inte såg så rolig ut helt plötsligt förvandlades till en stor skrattfest!
- Det är galet fint väder ute. Dum som jag är så tog jag den lite för varma jackan i morse igen, men det gör inte så mycket.
- Det känns som måndag eftersom man var ledig igår, men det är redan onsdag! Halva onsdagen har dessutom redan passerat, så helgen närmar sig fort.
- Det är bara tio dagar kvar tills vi åker till New York. Helt galet! Får inte glömma att köpa kameraväska och adapter, det vore katastrof.
- Vår nya soffa kom tre veckor tidigare än beräknat, och det gör mig så glad! Nu kan lägenheten äntligen börja ta form och inredas så som vi vill ha det.
- Jag hängde på låset, och klockan 10 lyckades jag boka biljetter till Kents konsert på Cirkus den 26 maj. Eurovision får jag se dagen efter på SVT Play.
- Nu har även Alex fått sin semesteransökan godkänd, så nu finns det ingenting som stopapr oss från att åka till Australien över nyår! Shit, det känns alldeles overkligt. Måste boka flyg omgående.
Contagion
För några veckor sedan såg jag Contagion, vilket jag helt har glömt att dela med mig av.
Contagion är en film i tiden, med tanke på de senaste årens larm om både fågelinfluensa och svininfluensa. Här får vi följa en pandemi från början, från de första utbrotten och sedan hur smittan sprider sig och tar allt fler liv. Jakten på ett vaccin blir alltmer desperat och det tar inte lång tid innan samhället kollapsar och panik utbryter på gatorna.
Lider man redan en släng av bacillskräck ska man akta sig för att se den här filmen. Själv går jag efter devisen att lite skit rensar magen, men efter att ha sett Contagion kunde jag inte hålla i stången på tunnelbanan eller trycka på knappen på bussen på en vecka. Även om jag egentligen redan visste om det, så var det en liten ringklocka att på det här sättet få se hur sådana virus sprids och hur lätt det är att man exponeras för dem. Det går inte att värja sig.
Det är en intressant film om man ser till händelseförloppet av virusets spridning, men i övrigt är jag rätt glad över att jag aldrig såg den på bio. Det blev lite rörigt med alla olika historier som man fick följa, och jag fattade inte några direkta sympatier med någon (även om det självklart var tråkigt att somliga dog). Och att inte bry sig om vad som händer karaktärerna är inget bra betyg. Intressant men rörig och det lyfter aldrig, det blir min dom.
Betyg: 2 av 5.
The Notebook
I helgen såg jag för första gången The Notebook. En film som så många älskar, men som jag då självklart inte sett. Tänkte egentligen slänga upp trailern här, men efter att snabbt ha tittat på den insåg jag att den avslöjar hela filmen - från början till slut- så det vore med andra ord vansinnigt elakt om nu någon som vill se filmen skulle titta på det där klippet och få upplevelsen förstörd.
Det är 1940- tal. Noah och Allie kommer från skilda världar. Han är en fattig kille från landet och hon är en rik tjej från storstaden. Detta hindrar dem dock inte från att bli himlastormande kära i varandra när de möts en sommar. De får dock bara en sommar ihop, innan Allies föräldrar tycer att Noahs influerande börjar bli lite väl påtagligt. De vill se sin dotter tillsammans med någon med högre status och mer pengar, och därför tar de med sig Allie hem till storstaden igen.
Noah skriver brev till Allie. Varje dag postar han ett brev, men hon får dem aldrig och tror således att Noah inte längre bryr sig om henne. Hon går vidare i livet. Men allt hon vet är fel. Åren går, men Noah kan inte släppa Allie ur sina tankar, något som nästan tar kål på honom.
Jag blev lite besviken över att The Notebook inte var en sådan tårdrypare som jag hade hoppats på. Det blev aldrig särskilt sorgligt eftersom jag rätt omgående listade ut hur historien skulle utveckla sig. Ryan Gosling och Rachel McAdams är två skådespelare jag gillar, och de har en fin kemi filmen igenom. Förutsägbarheten drar självklart ner betyget, men det är trots det en bra film som jag skulle kunna tänka mig att se igen.
Det är 1940- tal. Noah och Allie kommer från skilda världar. Han är en fattig kille från landet och hon är en rik tjej från storstaden. Detta hindrar dem dock inte från att bli himlastormande kära i varandra när de möts en sommar. De får dock bara en sommar ihop, innan Allies föräldrar tycer att Noahs influerande börjar bli lite väl påtagligt. De vill se sin dotter tillsammans med någon med högre status och mer pengar, och därför tar de med sig Allie hem till storstaden igen.
Noah skriver brev till Allie. Varje dag postar han ett brev, men hon får dem aldrig och tror således att Noah inte längre bryr sig om henne. Hon går vidare i livet. Men allt hon vet är fel. Åren går, men Noah kan inte släppa Allie ur sina tankar, något som nästan tar kål på honom.
Jag blev lite besviken över att The Notebook inte var en sådan tårdrypare som jag hade hoppats på. Det blev aldrig särskilt sorgligt eftersom jag rätt omgående listade ut hur historien skulle utveckla sig. Ryan Gosling och Rachel McAdams är två skådespelare jag gillar, och de har en fin kemi filmen igenom. Förutsägbarheten drar självklart ner betyget, men det är trots det en bra film som jag skulle kunna tänka mig att se igen.
Vår nya familjemedlem
Ladies and gentlemen, vår nya soffa har anlänt! Tre veckor tidigare än beräknat, vilket nästan måste klassas som ett litet mirakel. Jag blev även tilldelad det ärofyllda uppdraget att impregnera hela skiten. Så nu sitter både jag och Alex instängda i lägenhetens minsta rum (om man bortser från förrådet) medans vardagsrummet vädras ur. För det luktar som en liten nagellacksfabrik där inne just nu, vilket förmodligen inte är så hälsosamt.
