Bebisen är här
I fredags 8 april kl 05:37 valde den här lilla prinsen att äntligen titta ut.
Världens finaste lilla bebis (säger jag självfallet helt objektivt). Det blev en långdragen förlossning. Från det att vattnet gick till att han var ute tog det 33 timmar och 40 minuter, men det var så värt det när han väl kom ut.
Jag ska väl försöka knåpa ihop någon form av förlossningsberättelse, men det är svårt att hinna med när han hela tiden kräver uppmärksamhet. Är det inte mata är det trösta. Hela gårdagen var en skrikfest, och det känns som ett under att han nu faktiskt kan ligga stilla bredvid mig i soffan och sova. Så jag måste ta tillvara på den här stunden så gott det går. Typ gå på toa och städa lite...
Var är bebisen?
Det är DEN dagen i dag. Dagen som jag har väntat på så länge. Dagen som jag har längtat efter. Dagen som jag har varit rädd för. Dagen då allting kommer att förändras. Ingenting kommer någonsin att vara sig likt.
Hittills har dagen bjudit på exakt samma saker som de senaste två veckorna. Det vill säga inte särskilt mycket alls, och speciellt inga värkar eller något vatten som forsar ut över möbler och golv. Har till och med tagit mig en ofrivillig powernap i soffan på en och en halv timme. Den gjorde mer skada än nytta, och jag blev alldeles mosig i huvudet efteråt. Kompenserade genom att göra en halv kladdkakssmet som jag tryckte i mig. Stackars bebisen fick sig väl en rejäl sockerchock, för efter det blev det livat i magen.
Någon bebis blir det nog inte i dag. Men det är ok. Jag fortsätter hänga här i mitt soffhörn.
