Helena

Under veckan som gått har Pridefestivalen pågått i Hufvudstaden, och i dag var det dags för den stora höjdpunkten - paraden. Jag och pojkvännen stod självklart på första parkett på Hornsgatan, för att ta del av all glädje och kärlek.

Igår styrde jag och Alex kosan mot Mosebacke för öl med kusiner och deras vänner. Det blev till och med lite salsa på dansgolvet. Trevligt värre.

På Vi i Huvudsta centrum säljer de just nu förpackningar innehållande fyra laktirspuckglassar för endast 10:- styck. Hur galet billigt är inte det?! Självfallet gick jag förbi där efter jobbet i dag, för ett sådant erbjudande kan man ju inte bara strunta i. Resultatet ser ni nedan. Åtta lakritspuckar till samma pris som en endaste Tip Top. Not bad. Not bad at all.

Det finns en del tv- serier som jag gärna skulle vilja ha i min dvd- samling. Dessa är, utan inbördes ordning:

90210 Beverly Hills
Gossip Girl
The OC
Solsidan
Sex and the City
Friends
True Blood
Two and a half men
How I met your mother
Black books
Grey's Anatomy
Heroes
Skärgårdsdoktorn

Jag tittar på Beverly Hills anno 90- talet. Vilken jäkla moralkaka. Men jag älskar det!

Den här veckan har försvunnit väldigt fort. Men jag är inte den som klagar, ju fortare helgen kommer desto trevligare. Och för tillfället innebär den här helgen att det bara är en vecka kvar till mer semester. Men först tänker jag passa på att ta tillvara på de två lediga dagarna som ligger framför mig nu.

Nog för att det är välkommet med lite regn efter all torka, men jag är inte överdrivet exalterad över denna plötsliga sjöutsikt. Jag måste snart införskaffa en liten eka, så att jag kan ta mig över pölen.

Det finns två saker som jag vill väldigt mycket just nu. Klippa mig och skriva en bok. Det första kan väl lätt fixas om jag bara tar mig tid. Att skriva en bok är dock lite knepigare. Jag får fnula lite på det där.

Få saker kan göra mig så upprörd som när mina grannar inte respekterar tiderna i tvättstugan. I kväll träffade jag på en av mina grannar där nere när jag kom ner för att ladda de första maskinerna. Jag sa att det var ok att hon använde torkrummet och torktumlaren ett tag till, då jag ändå inte hade användning för dem innan mina maskiner var klara. När jag kom ner en timme senare hängde hennes saker fortfarande på tork, men jag flyttade lite på dem och hängde upp mina kläder bredvid. När jag nu kom ner i tvättstugan igen, hade hon varit där, och efterlämnat en lapp. Och hur kan man vara irriterad på någon som gör det? Mycket snyggt gjort. Tack, granne!

Igår sändes det sista avsnittet av Ugly Betty. I fyra år har jag följt serien, och det känns lite tomt nu när det är definitivt över. För även om den tappat lite på sistone, så har jag inte slutat tycka om den. Den skiljer sig så pass mycket från allt annat som gått på tv att det har varit värt att fortsätta titta.

Det var ett värdigt slut på sagan om Betty la fea, och alla trådar knöts ihop på ett fint sätt. Det fanns inte någonting som lämnade tittarna med sura miner över ouppklarade intriger, och det är jag glad över. Jag avskyr när en serie går i graven utan att man får klarhet i allt man har suttit och undrat över. Men Ugly Bettys sista avsnitt skänkte idel leenden och varma känslor. Tråkigt att det är slut nu, men det är lika bra att sätta punkt när serien fortfarande håller hög kvalitet.

En av de bästa sakerna med att vara tillbaka på jobbet är frukosten.

Det glädjer mig att de som bestämmer i Katalonien i Spanien äntligen har tagit sina förnuft till fånga, och nu röstat igenom ett förbud mot tjurfäktning i regionen. Det är inte en dag för tidigt. Tjurfäktning är förlegat och barbariskt, och jag förvånas över att det finns så många människor som inte anser detta vara djurplågeri. Det övergår mitt förstånd hur man kan tycka att det är ett nöje att se tjurar långsamt plågas till döds på dessa arenor. Och att det sedan finns små barn som arbetar som matadorer, det är rena vansinnet.

På ett sätt kan jag förstå människor som sätter sig emot detta förbud. Tjurfäktning är en tradition i Spanien, och människor vill ogärna ändra på sådant som är kulturellt betingat. Men när man inte ser tjurfäktning för vad det egentligen är, då blir jag mörkrädd. Skulle någon få för sig att sticka spjut i spanska hundar för nöjes skull, så skulle förmodligen befolkningen rasa. Men att sticka spjut i tjurar av samma anledning, det har man gjort i alla tider och därför anses det vara ok. Det äcklar mig. Det är en, av det spanska folket, accepterad form av djurplågeri. Ingenting annat. (Självfallet är inte alla spanjorer för tjurfäktning, men jag drar alla över en kam här då det är lagligt i landet.)

Denna lag kommer dock inte att börja gälla förrän 2012, och många tjurar kommer att få sätta livet till innan dess. Och lagen gäller inte i hela Spanien. Men ju fler regioner som förbjuder denna vidriga nöjesform, desto större press läggs förhoppningsvis på resterande regioner att också de införa ett förbud. Och alla steg framåt är bra och välkomna, oavsett hur stora eller små de än må vara. För tjurfäktning måste utrotas.

Dagens efter jobbet- aktivitet var fika med Helene och Linnea. Det blev en hederlig gammal Wayne's, vilket ju aldrig är fel. Det avhandlades en hel radda med viktiga skvallerämnen innan det var dags att bryta upp. Mycket trevlig kväll.

Första arbetsdagen är avklarad, och som ni ser överlevde jag. Det var dock inte helt smärtfritt, och jag var farligt nära att träffa John Blund på förmiddagen. Att gå upp i ottan är ingenting för mig. Jag är inte ett dugg taggad att göra om det i morgon bitti, men jag har inte så mycket val. Nu: Sängen, om jag överhuvudtaget ska vakna när alarmet ringer.

Paj hör sommaren till. Den här gången blev det blåbärspaj.

Jag älskar mitt nya halsband.

Jag har lite nytt i garderoben, som jag tänkte dela med mig av.



Jag är väldigt svag för prickigt, i synnerhet om det är vita prickar på svart bakgrund. Alex, däremot, tycker inte alls om prickigt. Det struntade jag i, och pröjsade gladeligen 199 riksdaler för den. Som tur är kan han sträcka sig åt att "den är ok" (som om jag skulle bry mig...).



Kavajen är någon månad gammal, men ännu oanvänd. Kjolen är desto nyare, inhandlad i lördags. Blusen är gammal, den får bara vara med på bild för att få till den rätta business woman- känslan. Me likey.



Jag anser inte att jag passar i tighta shorts, men dessa i en lösare modell funkar utmärkt. De kanske inte ens kan kallas för shorts, utan snarare byxkjol. Det töntigaste plagget jag kunde tänka mig för några år sedan, men just den här modellen var lätt värd 149 spänn.



En kjol är alltid ett trevligt tillskott i garderoben, och inte ett plagg som är alltför vanligt förekommande heller. Denna blir perfekt för höstens partykvällar.

Sista kvällen på semestern är kanske inte värd att fira. Vad som däremot kan göras är att lyxa till det lite, och få ett fint avslut på ledigheten. Därför gick vi ut och åt på grekisk restaurang - Sonjas Grek på Söder. På söndagar kostar alla varmrätter endast 100:-, vilket ju är hur billigt som helst. Därför var det perfekt att gå just dit. Och vips så kändes den här söndagen inte lika hemsk.



Jag åt biffteki med tzatziki.



Alex åt lax med krossad potatis.

Jag har ju helt missat att visa vad min pojkvän hade köpt till mig när han var i Kina. Två par skor. Har bara använt de gröna hittills, och de får högsta betyg. De gråa ska bara snöras innan jag kan ta med dem ut i världen, men de borde få samma höga betyg. Snyggt och bekvämt. I like a lot. Bra gjort, älskling!

Fick även en bukett med rosor, men de fick aldrig fastna på bild innan de lämnade jordelivet.

Dagens lunch var en riktig höjdare. Galiamelon, jordgubbar och glass.

Nu är det slut på det roliga. I morgon är det återigen dags att gå upp tidigt och släpa sig iväg till jobbet. Min semestervecka har försvunnit fort, även om jag har lyckats få ut mesta möjliga av den. Det har varit full rulle nästan varje dag, och jag kan sätta många bockar på listan över saker jag ville göra under semestern.

Men även om jag har lite jobbångest just nu, så jobbar jag ju bara två veckor innan det är dags för nästa semestersläng. Då har jag ytterligare två veckor ledigt. Det är vansinnigt skönt att veta att det finns mer ledighet att vänta, om jag bara biter ihop ett litet tag. Och det ska jag väl klara av.

Så här ser det ut i min säng just nu. Själv har jag varit vaken i över en och en halv timme, men pojkvännen ligger fortfarande och snusar gott. Dags att tvinga upp honom?

Gårdagskvällen bjöd på regn, som ju är perfekt bioväder. Filmen vi såg var Inception. En invecklad historia om hur man kan böja och bända på folks drömmar och plantera egna idéer hos andra människor när de drömmer, och få dem att tro att de har kommit på de idéerna helt själva.

Det är en lång radda med kända skådespelare som har slutit upp för att göra den här filmen, däribland Leonardo Di Caprio, Cillian Murphy, Ellen Page, Marion Cotillard och en av mina favoriter- Joseph Gordon- Levitt. Det är nästan värt att se filmen bara därför, men tack och lov är också manuset väldigt bra, så man behäver inte vara rädd att bli besviken.

Filmen är riktigt häftig, och det gäller att ha huvudet med sig, så att man inte villar bort sig i de olika drömmarna. För det är inte alltid helt enkelt att veta vad som är dröm och vad som är verklighet. Jag är helt säker på att detta kommer att vara en av de bästa filmerna som gick upp på bioduken 2010, och det är dumt att vänta tills den kommer ut på dvd. Har du möjlighet att se den på bio - gör det. För den var riktigt, riktigt bra.

Ända sedan jag såg den här klänningen på bild första gången har jag hållit ögonen öppna efter den varje gång jag har besökt ett H&M. Igår var jag och Alex inne i stan och kikade på lite kläder, och just den här skapelsen dök upp framför mig. Det fanns bara en kvar i butiken, och den var dessutom i helt fel storlek. Vad göra? Jo, springa runt till alla andra miljoner H&M- butiker som finns inne i stan. Och det gav utdelning. På Drottninggatan fanns det flera exemplar kvar. Tyvärr var det inte kärlek när klänningen väl var på. En liten lätt förälskelse, men inte mycket met än så, och det är jag inte villig att betala 499:- för. Men nu vet jag, och behöver inte undra eller bli sur över att jag inte fick tag på klänningen.

Men håll med om att den är helt underbar.

När min pojkvän lagade mat för ett par dagar sedan såg han till att jag fick en afrikansk smiley- gurka på min tallrik. Han har ju fantasi i alla fall...

Igår var det gratiskonsert som gällde, och i dag var det dags för gratismiddag hemma hos mina föräldrar. De bjöd på grillad oxfilé, vilket aldrig är fel. Till efterrätt blev det paj med vaniljvisp, också det mycket gott. Dock åt man tills man nästan sprack sönder, och jag måste säga att jag är förvånad över hur mycket min kära pojkvän lyckades trycka i sig. Men är det gott så är det, och det är lika bra att passa på för man vet aldrig  när tillfälle ges igen.



Karlarna samtalade vid grillen.



Salladsfatet.



Bröd.



Bland det godaste man kan äta en sommardag.



Paj är alltid gott.

Igår spelade Kent på Långholmen här i Stockholm. Jag är ju som bekant ett gammalt fan, men hade inte köpt några biljetter den här gången. Jag såg dem så sent som i slutet av förra året, och av den nysläppta skivan har jag knappt hört något alls. Jag har ju dessutom knappt lyssnat igenom de senaste två skivorna innan den heller, och enligt egen erfarenhet och enligt de recensioner som jag har sett, så är det mestadels nytt material som framförs under pågående sommarturné. Det var den största orsaken till varför jag nu struntade i att köpa biljett. Och det kan jag vara väldigt glad över.

Då regnmolnen lyste med sin frånvaro igår kväll, tog vi oss ut till Långholmen, jag och Alex. Tanken var att sitta utanför och lyssna på konserten. Det blev bättre än så. Efter att ha tagit oss runt hela konsertområdet, kom vi fram uppe på ett berg, med utsikt över hela konsertområdet. Det var fullt med folk där uppe, men de flesta satt ner, så det var inget problem att se hela scenen. Vi hade förmodligen bättre uppsikt över vad som hände än vad många i den betalande publiken hade. Så istället för att betala 400 kronor för att få vara på det inhägnade området, betalade vi noll kronor och hade en väldigt trevlig konsertkväll ändå.

I augusti spelar Lars Winnerbäck på Långholmen. Undrar om man ska försöka sig på samma rövare då...

Jag har legat och hostat i trekvart, och kan inte somna om. Har tagit ännu mer hostmedicin, men den vill inte riktigt verka ännu. Det är ett helvete, och roligare har man ju haft. Och synd om Alex är det också, som måste stå ut med denna värdelösa skit. Hade jag bott i en tvåa hade jag åtminstone kunnat hosta i ett annat rum, för nu får han ju inte en chans att undkomma eländet.

Förutom presenter tog Alex med sig någonting annat hem till mig från Kina. En elak förkylning, som innefattar hosta, halsont och snorande. Det börjar bli rätt så tröttsamt att hosta så att lungorna stundtals nästan går sönder. Det suger ut all min energi, och jag känner mig seg och orkeslös. Att vara sjuk under semestern är det sista jag vill, och även om jag märker att hostmedicinen hjälper så går det inte fort nog. Jag vill bli frisk nu!

Dagens kanske bästa beslut var att köpa hem muffins från Muffinsfabriken i Midsommarkransen. Inte en torr smula så långt smaklökarna kan känna efter, de är alldeles fluffiga och underbara. Åk dit omgående om du är sugen på riktigt goda muffins!

Utflyktandet fortsatte i dag, med en tur till Tyresö Slott tillsammans med Alex föräldrar.

Igår var det dags att ge sig iväg på utflykt, och den här gången styrde vi kosan mot Grinda. Det var härligt att komma ut i skärgården över dagen. Vi låg på klipporna och solade, men tyvärr blev det inget badande. När vi tänkte hoppa ner i vattnet hade solen försvunnit bakom moln, och att bada då kändes lite väl kyligt.

Alex stod för matlagandet i dag, och tack vare den superbilliga lövbiffen vi köpte för några dagar sedan, blev det en festmåltid även denna gång. Ris och tomat- och avokadosalsa blev dagens tillbehör, och det var banne mig inte fy skam. Mycket godare än vad bilden visar.

Vi var hurtiga även i dag, jag och min Alex. Vi promenerade hem till min mormor, där vi åt medköpta bullar och drack kaffe ur fina koppar och pärondryck som vi snabbkylde i frysen. En perfekt tisdagsaktivitet. Trevligt att träffa min fina mormor igen, det var längesen.

Jag har upptäckt att min pojkvän är en "sån där". En sån som överdoserar med flingor, och snålar med yoghurten.

Efter att vi hade ätit glass ägnade vi några timmar åt att promenera runt på Söder.



"Tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen".



Vi tog oss uppför trapporna till Fåfängan.



Alex hoppade högt.



Sedan tog vi oss upp till vackra Fjällgatan.



Där uppe har man den kanske finaste utsikten över Stockholm.



Ännu mer trappor...



Alex kikade in på söderkåkarnas innergårdar.



Jag har en stark pojkvän (som också är lite galen, som synes).



Röda plank och vackra blommor finns det gott om på Söder.



Vi tog även en sväng förbi Katarinahissen.

I dag besökte jag och Alex glasscafét där Kristofer sommarjobbar. Stackarn hade inte så mycket att göra, utan satt inne i värmen och läste. Så vi såg till att bli bjudna på glass i utbyte mot lite sällskap.



Strutar på rad.



I min bägare fick jag hasselnöt, hallon och passionsfrukt. Den sistnämnda var himmelskt god.



Pojkvän njöt av solen.

Egenhändigt gjord Tip Top. Typ.

Jag är inte jätteförtjust i att shotta i vanliga fall. Och när dagens shot dessutom består av hostmedicin, och intas första dagen på semestern, blir det inte roligare någonstans... Så kan det gå när man glömmer bort att meddela pojkvännen att man hellre äter grus än tar flytande medicin, alternativt sprutar in medicinen rätt i blodet om den valmöjligheten hade funnits, än att svälja denna äckliga sörja.

Igår lyxade vi till det med middagen, och istället för den vanliga gröten med jordgubbar som jag har ätit under en månads tid, blev det lövbiff med klyftpotatis och bearnaisesås. Nu är pojkvännen hemma. Nu är det nya tider. But I don't mind.

Jag funderar på att göra som Alex - dra till Kina i en månad, och tappa 6 kilo. Beach 2011, here I come!

Igår gjorde jag och pojkvännen ett besök på Skansen, ett av mina favoritställen i Stockholm. Det är ett måste på sommaren.



Det bästa sättet att ta sig ut till Djurgården är att åka Djurgårdsfärjan. Har man ett SL- kort kostar det dessutom gratis. Perfekt.



Alex hittade cyklar utanför den mekaniska verkstaden.



Vad jag gömde mig för var lite oklart. Men något läskigt måste ju ha funnits där, det var trots allt en mekanisk verkstad...



Het pojkvän med leksaker.



Nej, det var inte snö som låg utanför glashyttan. Det var krossat glas.



Jag föreslog att vi skulle skaffa oss en sån här kärra, som Alex kan köra runt mig på. Det förslaget var inte så uppskattat.



Oops...



Vi gjorde ett besök i bageriet...



... där vi köpte varsin nybakad bulle.



Inne i Konsumbutiken kunde man köpa knäckebröd i gammeldags förpackningar.



Det blev ingen ponnyridning för min del, så jag red på håriga får i lekparken istället.



Och när dalahästen uppenbarade sig, passade jag på att ta mig en tur på. Innan andra ungar ville rida...



Även grisarna hade en trevlig dag.



Kor som betar vid fäboden, något av det somrigaste som finns.



Kaninerna på Lill- Skansen är en favorit.



Älgkalvarna var födda i maj, men hade redan hunnit växa till sig en hel del.



Björnarna bjöd på show. Den här hade en fisk, som han satt och sög på.



Syskon bråkar ibland, även om de är björnar.



Det är viktigt med stretching.



Alex bjuckade på glass, som smakade lite som himlen.



Babianungarna var extremt söta.



Vi gömde oss i regnskogen, och hittade apor som sprang i träden över våra huvuden.



Sedan tog vi Djurgårdsfärjan tillbaka till Slussen. En alldeles perfekt start på semestern.

Det blev inget besök på McDonald's i fredags efter besöket på Snaps. Det blev tunnelbanan hem, och väl där lagade min pojkvän fyllemat de luxe. Nu var vi i och för sig inte särskilt alkoholpåverkade, men hungern fanns där ändå. Och att då inte äta en slemmig hamburgare kändes extremt priviligerat. Tack baby för att du fixar!



För den som inte ser, så är det omelett med paprika. Till detta serverades skinka, gurka, sallad och philadelphiaost med vitlök/ örtsmak.

I torsdags kom Alex hem från Kina, men även kusin Gabrielle kom hem på semester. Hon har ju som bekant flyttat till Australien, och man får inte chansen att träffa henne så ofta. Men i fredags ändrade vi på det, och jag och Alex mötte upp henne och hennes syskon för en öl i kvällssolen på Snaps.



Gabrielle och Kristofer.



Det var öl som gällde för min del.



Jag körde på zebrarandig klänning, och Alex körde på allmän snygghet.



Therese hade en kompis som dök upp lite senare.

Det är bra när kollegorna åker på semester och man får överta deras överblivna godis.

Jag har inte varit så närvarande här på bloggen de senaste dagarna, och jag tänkte att jag skulle förklara varför. Min karl har kommit hem efter sin månadslånga vistelse på andra sidan jorden, och jag har tillbringat all min tid med honom. Så om ni har saknat mig är det honom ni får skälla på.

Vi har discoglass på jobbet! Alldeles blå och party. Sweet!

Så här i efterhand vet jag att det inte var jättesmart att ta på sig en svart glansig blus i morse. Den blev väldigt varm när jag satt ute i solen på lunchen. Försökte känna lite på den, men det var nästan som att ta på en brännhet spisplatta. Bra där.

Det kan vara bra att ha en god relation till sin rakhyvel, för om man inte passar sig så kan blodvite uppstå.

Det är nu mindre än ett dygn kvar tills jag får återförenas med min baby. Det känns helt galet. Den här månaden har försvunnit snabbare än vad jag någonsin hade kunnat drömma om, i synnerhet den senaste veckan. Nu behöver jag inte längre räkna dagar. Jag kan börja räkna timmar.

Jag måste säga att jag är vansinnigt imponerad över att tunnelbaneföraren faktiskt lyckades köra fel i morse (nej, det var inte jag som satte mig på fel tåg, inte den här gången). Jag undrar hur mycket hjärnsläpp som krävs för att man ska lyckas med en sådan sak, som jag trodde var i stort sett omöjlig. Mycket begåvat.

I dag är det inte bara kronprinsessan Victoria som fyller år. Det gör även min kusin. Hela 23 år gammal blir han, lillskiten har blivit stor. Så världens största grattis önskar jag dig, Kristofer! Nu börjar det snart gå utför, så njut så länge ungdomen varar.

Har man bloggtorka kan man ju slänga in en liten låt för att lätta upp stämningen. Sedan är detta kanske inte den låt som får en att vilja dansa runt som en galning, men den är förbaskat bra.

Det här är inget annat än ren och skär magi.

Det är inte bara torka ute i naturen till följd av det varma vädret. Hos mig råder det extrem bloggtorka, och det känns som att min blogg mer och mer börjar likna det där fula, äckliga bruna gräset som växer utanför mitt fönster. Me not like.

Nämen... Är det inte? Jo! Det är yours truly som är med på bild i senaste Lidl Nytt. Och jag tror banne mig att det är min bild också. Den är i alla fall misstänkt lik... Mitt hetaste tips är att den har blivit norpad från Facebook av en kollega som figurerar på bilden. Aber es ist ok. Jag är ju med i det informationsblad som skickas ut till alla företagets anställda i landet. Ännu ett steg mot att bli rich and famous?

Värmen får mig att vilja gömma mig under en sten. Min hjärna går in i någon form av pausläge, och vill inte riktigt samarbeta med mig. Dock har dagen gått extemt fort, och det välkomnar jag.

Här kommer några av de viktigaste sakerna jag har låtit hjärnan arbeta med i dag.

Hur kan jag vara så korkad att jag handlar massa mat, och får släpa hem tunga matkassar i den här värmen? Då verkar det ju ännu mer som att någon har punkterat mitt huvud med en synål, och låtit all mjölk rinna ut. Fy fan, vad svettigt det var. Nästa gång får jag ragga upp någon som kan köra mig.

What's up with människor som tuggar tuggummi med öppen mun? I synnerhet när det är massa andra människor i närheten. Jag vet att jag i alla fall inte vill se rätt in i käften på er, och höra det där äckliga smaskandet. Håll det för er själva. Tugga med stängd mun. Tack.

Kan det inte bara komma ett riktigt jäkla oväder i natt, med både regn och åska? Det är så vansinnigt kvavt ute, och en rejäl urladdning skulle förmodligen hjälpa ganska bra mot detta. Jag är trött på att inte kunna andas utan att få svettlökar under armarna.

Hur jobbigt det än är att laga mat, så blir det banne mig inte roligare bara för att man gör det kl 21:30 en måndagkväll. Nästa gång det är dags för att fixa matlådor till hela veckan får jag välja en annan tidpunkt.

Jag måste verkligen införskaffa mig ett par snygga gladiatorsandaler innan vi åker till Turkiet. Egentligen borde detta ske betydligt tidigare, men det beror lite på hur pengaflödet ser ut de närmsta veckorna.

Jag hatar Lidl:s jättestora plastpåsar. Är man inte över 180 cm lång, släpar de i marken när de är fulla. Och det är fan inte kul att få sina varor kantstötta eller till och med trasiga bara för att påsarna är designade av ett jäkla mongo. Det känns lite diskriminerande att korta människor inte kan bära påsjävlarna på ett korrekt sätt. Jag funderar starkt på att starta en Facebookgrupp om detta, men det skulle förmodligen ses som lite olämpligt.

Jag skippar VM- finalen i fotboll, och väljer istället att se Stolthet och fördom, som går på en annan kanal. Det är inte första gången jag ser versionen med Keira Knightley, och den är riktigt bra. Men inte på långa vägar lika bra som BBC- versionen med Jennifer Ehle och Colin Firth. Den slår tamejtusan det mesta. Gotta love it.

Den kommande veckan bjuder på flera efterlängtade saker, som gör att det spritter av glädje i mitt hjärta.

Kusin Gabrielle kommer hem på torsdag. Hon är ju, som bekant, bosatt i Australien sedan flera år tillbaka, och nu är det dags för henne att åter besöka Svea. Som jag har längtat! Släktmiddagarna nuförtiden känns inte helt kompletta, då hon inte är med. Men nu får vi några veckor med henne, och jag ska passa på att försöka umgås med henne så mycket som möjligt, för man vet ju inte när man ses igen.

På torsdag är det även dags för min fina pojkvän att komma hem efter en månad i kinesland. Tiden har gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas på, även om det samtidigt känns som en evighet sedan jag fick känna på hans lena hud och drunkna i hans armar. Tanken på att snart få krypa ihop i hans famn och bara vara får mig att må otroligt bra inombords. Snart, baby.

Jag jobbar hela veckan, men sedan jäklar- då har jag en veckas härlig semester. Den är extremt efterlängtad, och jag ska göra mitt bästa för att njuta så mycket som det bara går. Har redan en lista på saker som jag vill göra, och förhoppningsvis kan jag när veckan är slut bocka av de flesta av dem.

Skandalen är ett faktum. Jag rensar lite i mina lådor, och hittade ett kuvert innehållandes två oanvända värdecheckar från H&M. Jippie, kan man tycka, om det nu inte vore för att de gick ut 2008-06-04. Förtydligande: De gick ut för två fucking jävla år sedan!!! Hur kan jag vara så korkad att lägga dem på ett ställe där jag aldrig tittar? 100 spänn ner i soporna. Detta. Får. Aldrig. Hända. Igen.

Nog för att jag längtat efter lite värme, men just nu är jag i det närmaste döende. Det är 31 grader i skuggan utanför mitt fönster, och nästan lika varmt inomhus. Min lösning är att stanna inomhus nu mitt på dagen när solen härjar som värst. Det går dock inte att värja sig från värmen, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att överleva dagen. Gömma sig nere i källarförrådet?

Leighton Meester (eller är det kanske Blair Waldorf man ska fråga), ge mig din top!

Suede har återförenats. Ett av 90- talets viktigaste band. De ska ge sig ut på turné, och den 1 december kommer de till Cirkus i Stockholm. Hur häftigt är inte det?! Men. Jag står i valet och kvalet om jag faktiskt ska gå. Jag har aldrig sett Suede live, jag har bara sett Brett Anderson solo, och detta två gånger. Tyvärr är biljetterna lite väl dyra för min smak. 425 riksdaler får man pynta för en biljett. Jag har heller inte någon att gå med, och gå själv känns inte alltför upphetsande.

Jag skulle gärna se Suede, för det trodde jag aldrig att jag skulle kunna få göra. Men jag tänker inte lägga de pengarna.

I dag har jag fått absolut ingenting gjort. Från det att jag vaknade kl 12, till nu, har jag i stort sett bara suttit framför datorn. Mer har det inte funnits ork till. Dels är jag trött efter gårdagens partajande, men sedan är det ju så vansinnigt varmt ute att man blir utmattad bara av att andas. 34 grader i solen är inte att leka med. Förhoppningsvis ligger energinivåerna lite högre i morgon, så att jag inte slösar bort ännu en dag på ingenting.

Converse och jordgubbar. Lägg till lite bubbel, sol och den snygga pojkvännen, så har man en helt fantastisk dag.

Polis kanske skulle kunna vara ett yrke för mig? Fånga väskryckare och hjälpa gamla pensionärer över gatan. I would be awesome!

Fredagskvällen blev en succé. I will show you.



De utlovade tacosen i casa Lundgren- Lindberg blev utbytta mot kycklingenchiladas. Men det fanns ingen anledning att klaga, då detta var vansinnigt smaskigt.



Helene råkade ha sina flaskorl ite för länge i frysen... Vi fick sedan kontakt med andevärlden, när vi fick se hur hennes flaska flyttade sig längs med bordet av sig självt. Spooky.



Vi parkerade oss framför datorn och skvallrade på om gammalt och nytt.



Häng på tunnelbaneperrongen. Helene var busig och plankade.



Väl inne i stan var målet inställt på Golden Hits. Döm av vår förvåning när vi upptäckte att det inte var någon kö alls, trots att klockan närmade sig 23:00. Anledningarna är säkerligen flera, och stavas: ingen show på sommaren så dek an släppa in folk direkt, det är sommar och färre människor går ut och klubbar inomhus. Tur för oss. Nu kanske det blir lite fler kvällar på Golden under de närmaste månaderna...



Vi vågade oss på att sjunga karaoke. Låtvalet var självklart. Carola - Tommy tycker om mig. Hur det lät vet jag inte, för man hörde ingenting annat än musiken när man stod där framme. Men jag skiter i om det lät bra, för nu kan jag bocka av en sak på min lista över saker som jag ska göra innan jag fyller 30. Sjunga karaoke på Golden Hits (det är lite skrämmande då de flesta som håller i mikrofonen där är riktigt duktiga).

Igår mötte jag upp min gamla vän Alex efter jobbet. Vi tog oss ut till Djurgården för en liten minipicknick i solen. Det såg ut så här.



Det var en vacker sommarkväll.



Vi åt varsin smörgås...



... och massa jordgubbar, och naturgodis.



Jordgubbar är ett av mina bästa under sommaren. Man kan aldrig äta för många.



Humöret var på topp.



Alex och jag firar 9 år som vänner i år. Om vi räknade rätt.



När kvällen började bli senare, promenerade vi till T- Centralen.

Så har man varit på bild i tidningen då (ja, det är jag som står där bak till höger). Och jag fick aldrig en chans att lämna mina synpunkter på den här bilden innan den publicerades (för då förstår nog alla att den aldrig hade fått se solens ljus), så jag tänker kommentera den nu. För det här är min blogg. Här bestämmer jag.

1. Ja. Jag var precis så blek som jag ser ut att vara. Det vill säga vit.
2. Nej, jag posar inte för kameran. Ja, jag ser ut som värsta fjanten.
3. Som synes, så bränner solen på rätt bra, vilket resulterar i rynkade ansikten och kisande ögon. Man kan omöjligen se snygg ut då.
4. Nej, jag var inte medveten om att bilden togs. Då hade jag flyttat mig längre åt sidan, och ut ur bild.

Men va fasiken. Jag är med i tidningen. Kan jag numera kalla mig för kändis och springa förbi krogkön till Golden Hits i kväll?

Att mina Converse är trasiga vet jag sedan länge. Men nu verkar det hela ha tagits till en än högre nivå, och bespottarna som hånar mig för mina fallfärdiga skor får nu vatten på sin kvarn. Som ni kan se finns det inte myckket liv kvar i mina älskade Converse, och det krävs inte mycket för att de ska falla isär fullständigt. Det är nog dags för mig att inse att de borde få gå i pension, och lämna plats åt något yngre och snyggare.

För den som undrar kan jag meddela att jag fortfarande äter keso och grönsaker till frukost. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Det känns så nära nu. Så nära, så nära, fast jag vet att det är åtta dagar kvar. Av någon anledning så känns det som att du är på väg redan nu. Men jag vet att det bara är lögn. Att du har suttit på ett flygplan i dag innebär inte att det flygplanet tog dig till Stockholm. Jag får gott vänta de där åtta dagarna. Sedan blir det fyrverkeri.

Efter att ha slukat massa kriminalromaner kände jag att det var dags att bryta av med något lagom lättsmält på bokfronten. Den bok som fick äran att göra detta var Sofi Fahrmans debutroman Elsas Mode. En klassisk chic lit, och dessutom en bra sådan.

Elsa är 21 år, och har bott i staden som aldrig sover - New York - några månader. Nu tvingas hon att flytta hem till tråkiga Borås igen, och hon förstår inte hur hon ska klara av den trista tillvaron i hemstaden. Som tur är öppnar sig ett erbjudande, och hon flyttar omgående upp till Hufvudstaden. Det Elsa brinner för mest av allt i hela världen är mode, och hon beslutar sig för att starta en modeblogg och bli Sveriges största modebloggerska.

Det känns som att Sofi Fahrman har lånat en hel del från sitt eget liv, även om det mesta förmodligen är uppdiktat och hittepå. Och det spelar ingen roll vad som är hämtat ur verkligheten och vad som inte är det - resultatet är mycket bra. Även om jag tycker att huvudkaraktären ofta beter sig som en dum och omogen liten flicka, men å andra sidan är hon fortfarande väldigt ung. Och bara för att man har bott i New York i några månader och lyckats ta sig in på de hetaste klubbarna, blir man inte automatiskt smart och världsvan.

Vill man få en inblick i modevärlden, och i en ung kvinnas strävan efter kärlek, berömmelse och att lyckas, är detta en bok som förmodligen inte kommer att göra dig besviken. Jag läste ut den på en dag, och rekommenderar den varmt.

Jag har en ny favorit. Tänk, det trodde jag inte när jag första gången hörde honom sjunga Mr Cool...

Så. Nu tycker jag att vi firar att den här lill- lördagen snart är över med lite ost och kex.

Jag är inte helt nöjd med värmen inne på mitt kontor. Man kan ställa in själv hur varmt man vill ha det, men det spelar ingen roll om jag har den på det högsta som går, jag sitter ändå och tycker att det är för kallt eller för varmt. Nu är jag inne i en period där jag sitter invirad i en sjal, för att värma mig. Inte ok någonstans, och det är förmodligen inte kylanläggningen det är fel på...

En sak som man märker om man hänger med mig är att jag hickar väldigt ofta. Ibland inte mer än några få "hickar" åt gången, ibland kan jag inte sluta. Och jag kan, inte utan att tycka att jag är ett litet freak, meddela att jag i dag hickade hela fyra gånger innan lunchtid. Galet.

Det absolut bästa tipset för vad som hjälper mot hickandet är ett gammalt släktrecept, om jag inte minns helt fel. Man håller ett glas med vatten, som man snurar fem varv framför sig, samtidigt som man håller andan. Sedan dricker man fem klunkar, fortfarande utan att andas. Det hjälper nästan jämt. Har jag inget vattenglas i närheten brukar jag testa med att enbart hålla andan. Det funkar mindre bra.

Har du kanske något superbraigt tips som du vill dela med dig av? Jag kan nämligen behöva lite hjälp på den kreativa sidan, när inget av mina tips hjälper... För det är fan inte kul att hicka så mycket som jag gör.

Nu kanske ni inte håller med mig, men jag vete fasen om jag tycker att det här är en anständig längd att ha på kjolen när man arbetar på kontor. I synnerhet inte som att modellen är gjort för att sitta lite högre upp vid midjan. Synd att jag insåg det när jag drog på mig min nya kjol i morse.

1. Jag tycker att det skulle vara trevligt om det kunde regna lite i natt. Ett riktigt jäkla skyfall. Och det säger jag inte bara för att jag är bitter över att fortfarande ha ett par veckor kvar innan min semester börjar. Jag unnar de osm är lediga nu det fina väder som har varit. Men det är lite väl torrt ute i markena, och det skulle vara trevligt om de kunde vattnas lite, så att det blir mer grönt och fint ute. För det är ingen hit att picknicka i torrt, brunt gräs.

2. Jag är extermt sugen på nybakade kanelbullar, och jag antar att det är lite fult att skylla detta sug på en pojkvän som befinner sig på andra sidan jorden och inte kan försvara sig mot ett sådant påhopp. Men han sådde tanken på det i mig när jag pratade med honom i helgen. Man kan inte bara prata om att äta massa bullar när man kommer hem till Sverige igen, och sedan komma undan med det. Mitt bullsug är hans fel.

3. Fotbolls- VM. Vanligtvis är jag ganska engagerad i fotbolls- mästerskap, men den här gången har jag inte sett en enda match. Jag lyckades omgående klura ut varför- Sverige är inte med. Då tappar jag genast intresset, för hur kul är det egentligen att titta på massa andra länder och inse att vi var alldeles för dåliga i år. Som tur är påverkas inte tv- tablån på Kanal 5 och TV 3 av allt fotbollshalabaloo, så jag kan titta på de serier jag vill utan att bli irriterad.

Jag är ju som bekant rätt insnöad på kriminalromaner skrivna av svenska författare. Nu har jag fått en ny favoritförfattare i form av Carin Gerhardsen. Det har utkommit två böcker i hennes serie om Hammarby- polisen, och den tredje kommer i år.

I böckerna får man följa kommissarie Conny Sjöberg och hans kollegor när de utreder olika mordfall som inträffar i Stockholm. I den första boken, Pepparkakshuset, härjar en seriemördare, som tar livet av massa människor vars gemensamma nämnare är att de gick i samma lekskoleklass för en herrans massa år sedan.
I Mamma, pappa, barn får man följa två olika mordutredningar. I den ena är det en sextonårig flicka som blir mördad på en finlandsfärja, och i den andra är det en mamma som hittas död, och hennes son, som än så länge bara är ett spädbarn, hittas svårt nedkyld inne i ett buskage. Kvinnans identitet är okänd, vilket ställer till det för polisen.

Om man är ute efter lite spännande sommarläsning fyller de här böckerna den funktionen med råge. Författaren binder ihop sina historier snyggt, och på oväntade sätt. Jag hade stora svårigheter att lägga ifrån mig böckerna, och nu går jag runt och surar lite över att nästa bok inte finns ute ännu. Jag är extremt nyfiken på hur livet kommer att utveckla sig för poliserna på Hammarby polisstation.

I don't know what it is that makes me love you so
I only know I never want to let you go
'Cause you started something, oh can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
It happens to be true
I only want to be with you

I dag hade jag en trevlig kväll i Hennings sällskap. Den innehöll skvaller om gamla klasskamrater (vi gick i gymnasiet tillsammans), skvaller om sådant som pågår i livet just nu, sol, många skratt och - kanske viktigast av allt - glass från Ben & Jerry- glassaffären i Gamla Stan. Det är en av de bästa sakerna som har hänt Stockholm på väldigt länge.



Det är som om man har placerat en liten bit av himlen i Gamla Stan.



Henning gjorde misstaget att köpa en bägare.



Själv försåg jag mig med en hembakad våffla med Baked Alaska och någon mintglass med chokladbitar.



Glassen åt vi sittandes på bryggan mellan Gamla Stan och Slussen. Där kunde vi njuta av den härliga kvällssolen.



Sedan fick vi sällskap av några ungdomar i tjugoårsåldern, som parkerade sin båt precis där vi satt. Detta var mycket underhållande, då de två tjejerna som var med uppenbarligen inte kunde särskilt mycket om båtliv och förmodligen (men nu gissar jag bara, och går efter hur jag själv uppfattade dem) var lite allmänt blåsta och inte var till så mycket hjälp som pojkarna på båten kanske hade önskat. Men roligt för oss var det.



Ja. Henning är så lång. Ingen av oss böjer sig eller sträcker på sig. Han är en jätte.

Det ska ju som bekant komma en amerikansk remake på filmen Låt den rätte komma in, och nu är trailern för denna släppt. Det verkar som att det är en hel del som har blivit tokplankat från den svenska originalversionen, men å andra sidan gör det kanske inte så mycket. Nu tror jag ju i och för sig inte att den amerikanska versionen har ens någon chans att överträffa den svenska, men förhoppningsvis är det en välgjord film med den rätta känslan. Oavsett vad den får för recensioner kommer jag att vilja se den. För jag hoppas så innerligt att den är bra.

Jag fortsätter jordgubbsätandet. Den här gången ingår dock varken gröt eller glass, nu är det naturella som gäller. Och det är precis lika gott. Bästa snackset när man tittar på tv en söndagkväll.

Den här helgen har gått alldeles för fort. Två dagar ledigt är alldeles för kort tid. Och semestern ligger fortfarande på tok för långt fram i tiden för att man kan börja tänka på den som "snart". Jag måste försöka hitta lite pepp inför de jobbveckorna som återstår. Annars blir det jobbigt.

Det är helt galet varmt ute, och har så varit i några dagar. Just nu är det 28 grader i skuggan utanför mitt fönster, och jag vågar nästan inte tänka på hur varmt det är i solen. Att promenera till tunnelbanan (en annan station än vad jag vanligtvis åker ifrån) var ett litet helvete, och att ta samma väg hem var ännu värre, då jag hade kassar att släpa på.

Men även om det kan bli lite jobbigt när det är så extremt varmt, är jag väldigt glad över hettan. Det känns som att det var så längesedan vi hade en riktigt fin svensk sommar, och jag hoppas att det är i år det vänder. Men med min tur håller väl värmen i sig lagom till det att jag har semester. Då brukar det ju vara halvroligt väder här hemma...

Trots dagens fina väder valde jag att åka till Skärholmens Centrum i dag, och spana lite i affärer. Egentligen borde jag inte shoppa, men jag är så trött på allt jag har i mina garderober. Det är dags att uppdatera där. Kände dock inte för att åka in till stan, och då ligger ju Skärholmen nära till hands. Att åka hem var dock lite knixigare. Tror ni inte att jag lyckades gå vilse i den där gallerian, och hittade inte rätt utgång till torget. Hamnade fel hela tiden. Det tog flertalet försök innan jag lyckades, och då var jag inte på mitt gladaste solskenshumör direkt.

Men nu är jag hemma igen, och allting känns mycket bättre. Förhoppningsvis kommer jag inte att lida efter denna traumatiska upplevelse mer än någon halvtimme till. En sak är dock säker. Jag väntar nog med att åka tillbaka till Skärholmen tills dess att Alex är hemma igen. Han hittar bättre där än vad jag gör.

Klockan är inte ens halv tio på morgonen, och jag har redan varit uppe i över en timme, trots att det är söndag. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt, med tanke på att jag gick och la mig vid halv ett igår, så jag har fått mina sömntimmar.

Duktig har jag varit så här på morgonkvisten också. Har diskat och städat lite i köket. Tänkte fortsätta att plocka lite mer i övriga lägenheten så snart jag har skrivit klart det här inlägget. Sedan blir det till att äta lite frukost, magen börjar hojta om att gröt med jordgubbar inte skulle sitta helt fel. Och man ska ju lyssna på magens önskemål ibland.

Den här låten lyssnade jag mycket på för tio år sedan. Det var år 2000 och jag gick ut 9:an den sommaren. Graduation blev som ett litet soundtrack för mig och mina vänner, som en påminnelse om var vi befann oss i livet. När jag lyssnar på låten i dag översköljs jag av minnen, och jag tycker fortfarande att låten är bra. Den gör mig glad.

Älska The Pipettes!

I dag kan ha varit den bästa dagen sedan Alex åkte. Han tog sig till ett internetcafé, och ringde upp mig på Skype. Sedan hade vi ett videosamtal i nästan en och en halv timme. Jag fick både prata med och se min pojkvän. Det kändes nästan som att jag kunde ta på honom. Och det var fantastiskt. Han var precis lika fin som när jag senast såg honom den 15 juni.

Efter det blev allting mycket, mycket bättre. Humöret är på topp, och jag sitter med ett flin i ansiktet som jag inte kan få bort även om jag skulle vilja. Det här kan jag leva på ett tag.

Jag skulle egentligen ha träffat min vän Alex i kväll. Nu blir det tyvärr inte så. Vet inte vad jag ska hitta på istället i kväll. Vet inte om jag orkar bege mig ut egentligen. Funderar på bio, men är nog inte helt sugen på det. Jag får klura vidare på om jag vill ge mig ut någonstans, eller om jag helst stannar hemma och tar det lugnt.

Mitt lilla Twilight- maraton igår slog väl ut - jag höll mig vaken under båda filmerna, och var inte ens i närheten av att somna. Men hur lyder då min dom, då det var första ågngen jag såg dem?

Mina förväntningar var ju inte så höga, då jag haft alldeles för mycket fördomar kring hela Twilight- fenomenet. Och efter att ha sett filmerna har min bild delvis förändrats. Båda filmerna var mycket bättre än vad jag trodde att de skulle vara, i synnerhet ettan. Tvåan gick lite mer på tomgång, och kändes som en transportsträcka inför nästkommande del, som går på bio just nu.

Jag har alltid tyckt att Kristen Stewart ser konstant drogad ut, men när jag såg henne i rörlig bild blev det bättre. Då såg hon faktiskt levande ut. Men hennes rollfigur är en dum liten flicka. Störst av allt är kärleken, och jag vet vad som händer när man drabbas av den, men hon beter sig extremt omoget i vissa situationer. Jaga kickar för att få se Edward. Det blev lite löjligt.

Vad gäller Robert Pattinson har jag aldrig förstått grejen. Alla tjejer som trånar efter honom, och tycker att han är Guds gåva till just dem. På alla bilder jag har sett av honom (och det är några stycken, då jag älskar att läsa om Hollywoodskvaller) har han nästan sett ut som en slusk. Det har inte varit något ögongodis för fem öre. Men efter att ha sett Twilight- filmerna kan jag nu halvt ge med mig. I rollen som Edward Cullen har han sin charm, men det beror enbart på det vita sminket, de brinnande ögonen och den dystra uppsynen.

Något som stör mig är hela den kyska stämningen som ligger som ett tjockt täcke över filmen. Om Edward hånglar för mycket med Bella kan inte kanske inte kontrollera sig, utan vill hellre suga hennes blod. Lägg ner, säger jag. Har för mig att författaren till böckerna är extremt kristen? Då förstår jag varför det itne finns några sexuella undertoner överhuvudtaget. Det känns som en moralpredikan, och jag blir så trött på sådan skit.

Vad gäller Taylor Lautners rollfigur, så gillar jag Jacob. Han är lite försynt, men otroligt snäll och gullig. But what's up with his hair innan han förvandlas till en varulv? Jag höll på att smälla av. Tur att killen fick ta sig ett besök till frisören i mitten av andra filmen. Mycket bättre.
Däremot är jag inte särskilt förtjust i varulvarna. Med en sådan budget som New Moon garanterat hade, förstår jag inte hur i helskotta man kunde misslyckas så brutalt med att göra snygga vargar i datorn. De är hemskt fula, och förstör helhetsintrycket mer än vad de hade kunnat göra om man varit lite mer noggrann.

Jag är, som sagt, inte helt omvänd och nu ett fanatiskt fan av filmerna. Men jag är väldigt positivt överraskad, och tycker ändå att de var bra. Kul också att det var så många skådespelare man kände igen från andra filmer och tv- serier. Det var oväntat. 
Nu har det varit mestadels negativa intryck som har listats i det här inlägget. Men. Det är faktiskt många bitar som inte räcker hela vägen fram för att vara en skitbra story. Och andra filmen var svagare. Dock är det bra underhållning för stunden. Vad gäller fortsättningen kommer jag garanterat att se den också, men inte på bio. Det får vänta tills det blir dags för ett dvd- släpp.

Och nej. Jag kommer inte att stå längst fram på nästa Twilight- event och skrika mig hes. För den där hysterin som råder kring detta fenomen förstår jag mig fortfarande inte på. På tok för överdrivet.

Jag kan inte få nog av bigaråer.

Ibland är det extra kul att arbeta på ett livsmedelsföretag. Igår hade Inköp än en gång lagt ut massa överblivna saker i sin lilla korg i trapphuset, som man fick plocka på sig. Det var inte jätteroliga saker som låg i den där korgen den här gången, men jag lyckades lägga beslag på några som jag faktiskt får användning för. I synnerhet solkrämen, för en sådan hade jag tänkt köpa själv igår, men nu slapp jag det.

Jag har ägnat lite tid åt att ligga och steka mig i solen. Det är galet varmt ute, och man får ju passa på när det är fint väder. Mina vinterbleka ben behöver få lite färg, men jag måste vara extremt försiktig så att jag inte bränner mig. Min hud är ju, som bekant, inte riktigt gjord för att vistas i solen, och med tanke på att jag ska åka till Turkiet senare i sommar kan det vara bra att värma upp den lite. Försiktigt, så att jag inte bränner sönder mig själv. Det skulle vara förargligt.

Jag är som sagt gräsänka, och vad passar väl då bättre än att titta på Twilight- filmerna? Jag har inte sett dem än, så det är väl på tiden. Jag är dock lite skeptisk, förmodligen för att alla småbrudar är som galna i filmerna och bara skriker när de går på fanevent eller ser skådisarna på stan. Men jag ska ge dem en ärlig chans, och jag hoppas verkligen att de är grymma. Jag återkommer med en recension.

De här skorna är ett av mina bästa reafynd någonsin, fast jag har glömt exakt vad jag betalade för dem. Köpte dem i början av året, men det är inte förrän i dag jag fick möjlighet att använda dem. I love them! Sköna var de också, även om jag hade lite ont i fötterna efter att ha sprungit runt på stan efter jobbet. Men det gör inget, för de är awesome!

Så här ser klänningen ut i närbild, och lite suddigare. Det är en favorit i garderoben. Tack fina Alex, det var en superfin present.

(Tänk att jag har hittat en pojkvän som förstår att vägen till mitt hjärta går via klänningar. Ja, inte som att han köper min kärlek, men som att det är ett enkelt sätt att få mig väldigt glad.)

Modebloggandet fortsätter (ni märker ju, jag är vansinnigt seriös med det här). Så här såg jag ut i dag. Och tydligen gick det hem, för jag fick höra av en gubbe att jag var vacker. Man tackar, man tackar.

Klänning: Present från snäll pojkvän.
Skor: Ett av mina bästa fynd ever.

I dag är ingen vanlig dag, och varför är det inte det? Jo, för det ska jag tala om för dig. Om exakt två veckor i dag kommer min Alex hem. Mer än halva tiden har gått, och nu kan man nästan börja räkna ner på riktigt, och känna att det faktiskt är nära. Två veckor. Lycka!

Bigaråätandet fortsatte i dag på jobbet. Men nu är det där kilot slut. Två dagar tog det, och det tycker jag faktiskt är rätt bra jobbat. Och det är anmärkningsvärt att jag inte tröttnade eller fick en ny hatfrukt. Bigaråer är fortfarande the shit!