Att vinna är det enda som räknas
Fredagkvällen tillbringades i kära gamla Gubbis, hemma hos Helene och Andreas. Det var sällskapsspel som var på tapeten, och jag önskar att jag kunde säga att jag vann allt som gick att vinna, men så var inte fallet. I dag har jag gått runt med en påse över huvudet för att jag har skämts så mycket över mitt nederlag, för vi vet ju alla att det är vinsten som är viktigast.
Dessvärre fick jag inte så många bra bilder från kvällen, så ni får hålla till godo med dessa.
Vi köpte med oss mat från Thaistället i centrum. Jag hade sett fram emot det hela dagen, så jag var glad. Gott var det också, och helt klart värt 69 kronor. 
Första spelet ut var Party Alias. Jag och Alex var på lag, och trots att det var lite motigt ibland lyckades vi i sista sekund ta oss förbi Linnea och Johan och hamna på andra plats av tre deltagande lag. Det var ett mycket roligt spel, även om det var betydligt svårare än vad jag hade förväntat mig. Klurigt att försöka beskriva ord eller kändisar på tid.
Cathrine var på g och tävlingsinriktad. 
Andreas visste inte vem Alexandra Dahlström var. Det visste inte heller min Alex. 
Johan vann Vem vill bli miljonär, där huvudmålet verkade vara att inte låta Andreas vinna.
Dessutom är en "böjd, gul frukt" inte en ostbåge. Bara så ni vet.
