Helena

Femma på Mest Aktiva- listan. How the hell did that happen?

I Gamla Stan ligger syskoncaféerna Kaffekoppen och Chokladkoppen. Kaffekoppen ligger nere i ett källarvalv och Chokladkoppen är gayfiket precis bredvid. De ligger perfekt placerade vid Stortorget, vilket i och för sig leder till mycket folk under sommarhalvåret. Å andra sidna är det mysigt att kunna sitta på uteserveringen i denna miljö.
Jag kan varmt rekommendera deras ostsmörgåsar. En mycket trevlig kulinarisk upplevelse. Likaså den varma chokladen som serveras i stora koppar.

Jag är, som bekant, ett fan av Lasse Lindh. När jag ser den här videon blir jag avundsjuk. Jag vill också vara sådär kär. Jag vill också att någon ska vara sådär kär i mig. När allt blir underbart bara den här personen finns vid ens sida. När ska detta drabba mig igen?

Första avsnittet av SVT:s nya serie Sthlm är precis slut. Det kommer att sändas som sex stycken fristående delar, och jag måste säga att den här första delen var riktigt bra. Jag är ju som bekant väldigt svag för både Erik Johansson och Eva Röse, som båda var med i detta avsnitt, och att de två äntligen fick pussas var som chokladsåsen på glassen. De borde vara ett par på riktigt, så snygga som de är ihop.

Även om Erik Johansson inte kommer att vara med i fler avsnitt (vilket är på tok för synd, för han är min stora favorit och har så varit i många, många år), ska jag försöka följa den här serien. Och hoppas att nästkommande avsnitt är precis lika bra som det första.

The Knife delar mig. Många låtar älskar jag, andra låtar förstår jag mig inte alls på. Heartbeats hör till den första kategorin. Gillar även José Gonzales version av denna låt, men eftersom detta inlägg handlar om The Knife är det deras version som jag visar.

Det blev två stycken klänningar inhandlade på GinaTricot idag. Egentligen borde jag inte shoppa mer klänningar, och om jag ska vara riktigt hård mot mig själv borde jag inte shoppa överhuvudtaget. Jag har inte plats i garderoben för nya plagg.
Men jag gillade verkligen dagens klänningfynd. En svart sak och en svart med blommor. Hur kan man motstå detta mönster? Jag är kär.

Somnade på soffan igår (helt väntat), och när jag skulle lägga mig i sängen var katten klarvaken. Hon hoppade på mig och skrek så in i helvete. Jag lyckades inte lista ut vad det var hon ville. Sen ställde hon sig på bakbenen med framtassarna på väggen, och drog med tassarna, som om hon försökte klättra. Det rispade i väggen, men som tur var syntes det ingenting på tapeten. Jag sa till henne att hon inte fick göra så. Då hoppade hon ner från sängen och började rispa på ett annat ställe.
Jävla katt. Klart att jag fick svårt att somna då, när det fanns en risk att hon skulle riva upp mina tapeter. Inte förrän hon låg bekvämt tillrätta i soffan kunde jag sluta mina ögon.

Kom hem från stallet för ett tag sedan, och slängde av mig ridkläderna för att ställa mig i duschen. Med facit i hand borde jag inte ha lagt dem på golvet. När jag kom ut från duschen hade katten spytt på dem. Inte fräscht alls. Men jag kan inte vara arg på henne, även om jag hade föredragit att hon hade spytt på golvet.
Så nu harj ag torskat kattspya. Ska nog smita ner i tvättstugan och se om det finns någon ledig tid idag. Ser helst att de där fläckarna försvinner så fort som möjligt...

Hon är rätt lättskrämd, lilla Colfax. Jag öppnade dörren till min franska balkong, tänkte att det kan vara trevligt att släppa in lite frisk luft. Först var hon jättenyfiken, men sedan sprang hon och gömde sig under mitt överkast på sängen. Det har hon aldrig gjort förut. Det kanske blev lite för läskigt för hene...

Katten låg och väntade hela kvällen på att jag skulle gå och lägga mig. När jag väl gjorde det kom hon springande och skulle bli klappad. Hon är extremt sällskapssjuk.
Imorse när jag vaknade var hon där direkt. Klappar man henne inte skriker hon. Hon ska hela tiden vara där man själv är. Nu ligger hon i soffan bredvid mig. Tror att jag ska köpa med mig något gott hem åt henne. Ibland får man faktiskt smöra för de små liven.

Att han betyder mycket för mig vet han om. Och ibland vill jag verkligen göra ett försök. Satsa. För jag gillar ju honom. Ibland känner jag mer för honom och ibland känner jag mindre. I lördags kände jag mer än vad jag brukar göra, det var annorlunda. Jag ville hålla om honom. Varför är det så?

Vi fungerar bra ihop, jag trivs i hans sällskap. Vi har lika tråkig humor, och vi gillar att tracka varandra. Det händer i omgångar att jag utvecklar ett behov av honom. Jag måste träffa honom. Jag saknar honom. Men det går alltid över.

Det är egentligen uppenbart att det inte är meningen att det ska bli han och jag - även om jag vacklar fram och tillbaka. Jag tror inte att jag skulle kunna älska honom på det sätt som man måste om man har en sådan relation. Det skulle inte vara rättvist mot någon av oss. I värsta fall skulle det bara driva oss ifrån varandra, hur mycket jag än bryr mig om honom.

Men kan vi verkligen fortsätta som vi gör nu? Vad händer om någon av oss träffar någon annan - på riktigt? Det har redan varit på väg åt det hållet, och även om jag blir glad (mest glad), så är det något som sticker till inom mig. Något som inte vill att det ska vara någon annan. Något som vill att det ska vara jag.

Lunchade med Ingela idag. Kyckling med grönsaker i röd curry, mycket gott. Men jag måste ändå klaga på att det blev kyckling. Det är ju det enda vi äter till lunch - oavsett om vi köper med oss mat upp till kontoret eller äter ute.

Det stora samtalsämnet vid lunchbordet var musik. Ingela och jag delar musiksmak i mångt och mycket, vilket kan vara väldigt givande då vi tipsar varandra om nya artister och låtar som vi hör. Idag gillar jag främst Ingelas sätt att beskriva en låt som hon verkligen gillar, men som hon inte vet vad den heter eller vem som sjunger.

"Den har en konstig text, och han svär och säger knäppa saker"

Jag tog den på första försöket efter den beskrivningen. Markus Krunegård - Jag är en vampyr. Hon ska få låna skivan Markusevangeliet av mig. Ska även ta med mig Håkans senaste imorgon, och Peggy Lejonhjärta.

Kom nästan inte ur sängen imorse. Förstår inte riktigt varför, för jag somnade ändå runt 23:30. Nu sitter jag här på jobbet och kan knappt hålla ögonen öppna. Dricker te för att inte knäppa av helt. Tror att jag får lägga mig tidigt ikväll. För det här funkar inte.

Dagens musiktips: Shout Out Louds, "Tonight I have to leave it".

Det har pratats en hel del om Pamela Anderson de senaste dagarna. Om att hon hoppade upp på en enhörning (fake, of course, då det inte finns sådana i verkligheten) på ett tivoli, och att det visade sig att hon varken hade bh eller trosor på sig under klänningen.
Detta visar bara hur media fungerar. Hon spelade in en promotionvideo för tv- kanalen E!, och var inte alls där som privatperson. Hon var där i business. Men tar man sig en titt på bilderna ser hon lite lätt sliten ut...

     

När jag kom ner till tvättstugan, efter att ha stått och sorterat tvätt i tjugo minuter, upptäckte jag att jag inte har tvättid förrän imorgon. Så mycket för mitt goda minne. Jag borde lära mig att skriva ner sådana viktiga saker i almanackan.

Jag har alltid gjort saker i sömnen, ända sedan jag var liten. Gått runt, flyttat saker eller pratat. Men när jag har blivit äldre har detta inträffat alltmer sällan. Senaste beviset jag har på att jag faktiskt promenerade runt, är när jag en natt i mitten av mina tonår drömde att jag tryckte in något i en väldigt liten öppning. Jag fick pressa något enormt för att den här saken skulle få plats. På morgonen när jag vaknade och tittade på mitt datorbord, upptäckte jag att en liten kudde jag hade satt inkilad mellan bordsskivan och skivan som tangentbordet till datorn stod på. När jag försökte ta ut kudden fick jag slita ett bra tag för att lyckas - den satt fast alldeles för hårt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att jag hade kämpat halva natten...

Att jag pratar i sömnen har, såvitt jag vet, inte hänt så ofta. Men när jag var i Australien pratade jag tydligen vid tre olika tillfällen. Alla gånger var språket engelska, vilket förbryllar mig lite. Anpassade jag mig så fort?
Jag sa:

1. How do I get out of here?

2. Superman - do you have him here?

3. So many people. Why are there so many people here?

Detta har jag fått höra från min kusin och hennes pojkvän, som sov i samma rum. Rätt komiskt, faktiskt.

Nu sov ju E över hos mig i lördags. Och enligt honom pratade jag en del då också. Dessvärre kommer han inte ihåg exakt vad jag sa. Något dumt, med all säkerhet.

Jag förstår inte varför jag har börjat prata i sömnen så ofta. Eller har jag alltid gjort det, bara att ingen har varit där och hört det, för att jag har sovit ensam? Men då borde J ha nämnt det, vi sov ju tillsammans varenda natt i ett halvårs tid, och en hel del nätter den övriga tiden som vi var tillsammans.
Min hetaste teori är att det är så många saker som gnager på mitt psyke just nu, vilket resulterar i att hjärnan arbetar extra mycket på nätterna. Men vad gör man åt det?

Den här bilden är helt fantastisk. Den lilla sälen är chanslös mot den hungriga vithajen. Titta på de där tänderna. Aj. Titta på hajens storlek. Kan tänka mig att den är ett antal meter, då sälar oftast inte är pyttesmå.
Det är såna här bilder som gör att jag hellre badar i poolen än i havet. Ja, den där sanden som man får överallt gör väl sitt till, men rädsla för hajattacker finns också i bakhuvudet. Och jag som ville dyka i hajbur när jag var i Australien... Jag hade väl fått panik så fort jag såg skymten av en hajfena.

Foto: BBC

Martin från Danmarkskontoret kom till Stockholm inatt. Han och övriga skandinaviska IT- killar ska hålla på med något projekt ute i Solna. Jag har inte träffat Martin sedan Tyskland i maj, så det var riktigt kul att se honom imorse. Vi har varit alltför dåliga på mailkontakten.

Förhoppningsvis hinner vi gå ut och käka någon kväll den här veckan. Riktigt säker kan man aldrig vara - kan tänka mig att min chef (som ansvarar för det här projektet) kommer kräva att de sitter sent på kvällarna.

Nu går jag runt och luktar herrparfym, efter att ha kramat honom imorse. Det är i och för sig en rätt angenäm doft, men jag ser hellre att den sitter kvar på den person som parfymen är ämnad för.

Passade på att promenera lite i det vackra väder som denna dag bjuder på. Äntligen är våren här, och jag hoppas att den är här för att stanna. Det vore ett hån om det blir kallare igen. Nätterna är fortfarande iskalla, men det är väl bara att acceptera och ta på sig vinterjackan om man ska springa ute så sent. Nu är det 14 grader varmt, och vårjackan funkade alldeles utmärkt. Såg några knäppisar som gick omkring i kortärmat, men det ska mna nog passa sig för än. Nog för att det är varmt, men så varmt är det fan inte.

   

     

   

Hurricane Gilbert, den bästa låten på skivan Ett kolikbarns bekännelser. Att höra den live ger rysningar av välbehag genom kroppen, och om man inte avgudar Håkan och hans bandvänner sedan tidigare gör man det garanterat efter. Den har blivit en självklar låt på Håkans konserter, och tyvärr har jag inte någon version av den från igår, men jag lägger här upp en liten film som jag hittat från Gröna Lund i somras.
Kan tyckas jävligt B att lägga upp en gammal version när jag var på en annan konsert igår, men man tager vad man haver. Det är låten som är det viktiga.

Dags att förflytta sig till sängen. Är rejält trött vid det här laget. Maten blev bra, och jag har till och med diskat ikväll. Bra jobbat, Helena. Mycket oväntat initiativ.

Nu ska vi sova. Om M lyckas hitta tillbaka från köket. Min lägenhet är ju som bekant så stor att man lätt går vilse.

Vånö Fiskodling AB

Publicerad: 2008-03-26, Annons-ID: 1297697

Värmdö (Kommuninformation), 1 plats
Sista ansökningsdag: 2008-05-09

Dagens lunch intogs på Kalori, och det jag åt fiskgryta och råris. Mycket gott - och dessutom nyttigt. Inte ofta jag lyckas kombinera ihop de två sakerna vad gäller mat, så det blir pluspoäng.
Borde lära mig laga mer nyttig mat. Eller kanske lära mig att laga mat överhuvudtaget. Det är kanske snarare den rätta änden att börja i.

Nu när jag har varit vaken i några timmar märker jag att min förkylning har blivit värre än vad den var tidigare. Och jag är inte dummare än att jag förstår att det var den där jäkla kylan i isbaren på Nordic Sea Hotel igår som gjorde det. Det var alldeles för kallt där för att det skulle vara nyttigt för min redan sjuka kropp.
Om jag tar en alvedon eller ibumetin eller vad vi nu har för tabletter på jobbet, trycker i mig min hostmedicin och hoppas på det bästa - då kanske jag ka nbli frisk till ikväll... Det är i alla fall värt ett försök.  För ikväll kommer M över på middag, är det tänkt, och det är inte kul att sitta och snörvla då.

Nu börjar det dra ihop sig inför lördagens Håkan- konsert, och därför tycker jag att det inte är mer än rätt att utnämna en av hans låtar till Dagens musiktips. Lotten faller på "Ramlar" den här gången.

Tunikan jag har burit idag är mönstrad i svart och vitt. Det är en av favoriterna i min garderob, och den ser ut såhär.

 

Är nyss hemkommen från Nordic Sea Hotel. Var en mycket bra presentation av de olika konferensrummen, och jag hoppas verkligen att mitt jobb kommer att lägga konferenser där.

Men det jag var mest nyfiken på var ju Isbaren. Den har nypremiär den 26 april, och temat den här gången är grafitti. Vanligtvis kostar det 180:- att besöka isbaren, och då ingår en drink. Men såvitt jag har förstått det får man endast vara där inne i 40 minuter. Så man får inte så mycket för pengarna...
Idag kostade det gratis.

   

 

   

 

   

Slottet Neuschwanstein i södra Bayern i Tyskland stod modell för Törnrosas slott i Disneys saga. Det är otrolgit vackert. Det har jag sett på bild. Jag har nästan varit där, och jag ångrar att jag inte har varit där.

Det var i maj förra året, när vi hade fotbollsturneringen Yves de Nys med jobbet. Då var vi i södra Tyskland. En av utflykterna man kunde åka på var till just Neuschwanstein, men jag valde att titta på fotboll istället. Det kan jag ångra lite idag. Jag har sett bilder därifrån, som andra kollegor tagit, och det är fantastiskt vackert. Ett riktigt sagoslott.

Läste Aftonbladet och såg att Håkan Hellström fick 5 plus av 5 möjliga för sin konsert i Scandinavium igår. Totalt körde han 22 låtar, vilket är rätt imponerande. Det bådar definitivt gott inför nästa lördag när han spelar på Arenan i Stockholm. Jag ska dit med E. Något att se fram emot, speciellt som jag är lite smådeppig nu. En glädjeinjektion bestående av Håkan är precis vad jag behöver.

Foto: Rolf Andersson

Och så var det ju det där med att rensa garderoben... Jag har  varit vaken i lite drygt 20 minuter. Jag har fortfarande inte klätt på mig. Jag har fortfarande inte ätit något. Jag har fortfarande inte gjort en ansats att ta tag i min dag. Men jag har i alla fall satt mig i soffan. Och jag har slagit på tv:n (som jag inte tittar på, utan bara har som sällskap - precis som vilken annan pensionär som helst).
Dags att sätta fart?

Det är på tiden att jag kör en Dagens Dusty Springfield igen. Den här gången har turen kommit till låten "I only want to be with you".

Filmen The Butterfly Effect går på tv. Kul, tänkte jag. Då har jag en film att titta på som jag inte har sett - alternativet var Intolerable Cruelty på en annan kanal, som jag inte bara har sett utan även tyckte var sådär.
Men nu, lite drygt en halvtimme in i filmen, inser jag att det här har jag sett förut. Känner igen precis allting som spelas upp på min tv. Tråkigt. Där försvann lite av glädjen med min hemmakväll. Men jag kan väl fortsätta titta så länge jag inte blir helt uttråkad.

Jag har precis insett en sak om mig själv. Jag är bitter. Bitter på det mesta. Bitter på kärleken, bitter på jobbet, bitter på livet. När hände det? Jag har en känsla av att det började för lite drygt två år sedan, och sedan har smugit sig på mer och mer. På senaste tiden har det eskalerat, och jag tappar kontrollen mer och mer. Hur gick det till?

Men viktigast är inte hur jag hamnade där. Viktigast är frågan "Hur tar jag mig ur det?". Jag vet inte. Kanske genom att ta tag i de saker som gnager i mig. Trots att vissa av de sakerna är jobbiga. Jag måste. Vill jag slippa vara bitter måste jag försöka.

Har spenderat kvällen i stallet. Red en timme. Självklart fick jag min skräckhäst - Mickels. Hans taktik går ut på att springa ifrån arbetet. Ju fortare desto bättre. Jag brukar alltid spänna mig, vilket inte direkt underlättar utan bara gör det svårare att få stopp på honom.
Men idag lyssnade han faktiskt riktigt bra. Han stressade upp sig lite mot slutet när andra runtomkring började galoppera, men jag lyckades lugna honom och få till ett par bra skänkelvikningar det sista jag gjorde. Man måste få honom att lyssna. Då kan han gå hur fint som helst.

I år får jag tillbaka 715:- på skatten. Lyckan är total, då jag var övertygad om att jag skulle få betala minst ett par tusen. Förra året fick jag betala 3200:-, vilket sved mer än jag kunnat ana. 3200:- är mycket pengar. Pengar som jag hade kunnat ha roligare för. Men nu är det andra grisar som leker i snön. Nu blir jag lite rikare. Och mycket gladare.

Har nu haft ett litet möte med mina kära kollegor och kommit fram till att onsdag nästa vecka är ett perfekt datum för vår lilla pokerkväll. Platsen är bestämd att vara Anders lägenhet vid Stadshagen. Han har bekräftat att han har köpt nya stolar, så vi kommer nog få rum att sitta.
Nu gäller det att tokträna. Jag har en vecka på mig. Reglerna kan jag redan, det är tekniken jag behöver fila på. Där räcker inte en vecka. Inte ens en livstid. Men mitt mål är inte att vinna. Mitt mål är att inte komma sist.

Mellan 18-22 har jag tvättid. Ska bli intressant att se om någon försöker sno den för mig den här gången också. Gör de det idag gör de det förmodligen aldrig igen. För idag är jag inte på humör för sådant.

Tänkte även passa på att städa mitt hem, då detta har försummats den senaste tiden. Måste bara se till att hålla mig borta från tv:n. Och datorn. Datorn är min värsta fiende. Där kan jag fastna i flera timmar.

Rensa lite bland mina kläder skulle faktiskt också vara trevligt. Dessvärre känner jag mig själv, och vet att om jag väl börjar med det kommer det ta lång tid innan det blir slutfört. Jag har alltför svårt att slänga kläder. Till och med byxor som är trasiga överallt, inklusive i grenen, och som jag vet att jag aldrig mer kommer att använda. En förbannelse, det är vad det är.

Måndagar är sällan roliga. Idag har inte varit något undantag. Jag har inte kunnat få mig själv att göra något vettigt överhuvudtaget. Maila med Alex i Paris räknas inte riktigt.
Har hamnat i någon form av negativ spiral som det känns omöjligt att ta sig ur. Ingenting är roligt. I alla fall inte på jobbet. Det har pendlat länge, men nu känns det som att jag är helt körd i botten. Dags att ta tag i saken och börja leta nytt.

Jobbar imorgon. Så jag kanske borde sova. Dessvärre känner jag mig inte tillräckligt trött för det. Har druckit två stora koppar te under kvällen. Och jag sov till kl 12. Klart att jag inte är på humör för att sova nu. Får väl lägga mig och lyssna på musik ett tag. Det brukar få mig att försvinna in i drömmarnas värld.

Vad jag hade planerat att göra idag:

- Städa
- Diska
- Stryka kläder

Saker som jag inte har gjort idag:

- Städat
- Diskat
- Strukit kläder

Man kan ju ifrågasätta vad jag har gjort hela dagen. Jag önskar att jag kunde säga att jag hade gjort något vettigt, som att hitta ett botemedel mot HIV eller fått slut på alla krig som pågår runtom i världen. Det kan jag inte. Jag har ingen förklaring överhuvudtaget.

Let me introduce you to my friend Andrew - Kevins cousin who studies in Sydney. He still hasn´t given me his blog adress (I´m waiting for it), but since he knows my adress I´m sure he´s checking out my blog. So everybody, let´s all say hello to Andrew!

Var som bekant på Marielles 25- årsfest igår. En mycket trevlig tillställning med god mat och trevliga människor. Idag är jag, tvärtemot vad jag trodde, inte alls bakis. Börjar undra om jag inte fick i mig tillräckligt alkohol igår. Men det är skönt att ha hållit sig på en bra nivå och slippa huvudvärk och illamående. Kanske jag kan ta mig tid att städa idag.

Han ringde mig när jag var på 25- årsfest. Jag hörde direkt att han var rätt onykter. Men tots det, är jag säker på att han faktiskt menar det han säger. Jag tvivlar faktiskt inte en sekund, även om man kanske borde det när det är stora mängder alkohol inblandade.
Jag kan inte leva utan honom i mitt liv, men jag kan inte ha honom på det sättet som han önskar. Det går inte. Det är inte vad jag vill. Jag skulle bara göra honom illa. För det krävs två.

Jag har under några dagars tid varit besvärad av kliande ögon. Inte mycket, men tillräckligt för att det ska vara irriterande. Jag har aldrig varit allergisk mot något, så vitt jag vet, men å andra sidan finns det ju ingenting som hindrar att allergierna skulle hålla sig undan ändå. Exet J blev ju pollenallergiker vid 19 års ålder. Och nu är jag rädd för att det har drabbat mig. För är det någon allergi jag absolut inte vill råka ut för är det pollen och gräsallergi. Ge mig nötter eller getingstick, men lämna gräs och pollen till någon annan. Tack.

Anders Göthberg är död. Jag trodde inte att det skulle vara han som skulle vara den första. Men nu är det så. 32 år gammal. Och han valde själv att hoppa från Västerbron.
Jag tror att detta var det definitiva slutet för Broder Daniel. Utan Anders blir det inte detsamma, det går inte att fortsätta. Så tror jag att även Henrik Bergren resonerar.

Det är sorgligt. Han var alldeles för ung.

Jag har som bekant svårt att hålla mig borta från alla affärer som ligger inom tio minuters gångavstånd från mitt jobb. Då mitt jobb ligger placerat mitt på Drottninggatan är det inte så svårt att lista ut vad jag gör på luncherna.

Dagens fynd kommer från H&M och är (tro det eller ej) en vårjacka. Färgen är, inte helt förvånande, svart och priset 298 svenska riksdaler. Den går ner över höfterna, och stilen skulle närmast kunna beskrivas som kavajliknande. Jag brukar ju inte lägga ner tid och pengar på att hitta snygga jackor, trots att jag faktiskt skulle behöva en varmare vinterjacka, och fram till nu en ny varmare vårjacka. Jag hittar ändå aldrig något jag tycker om, till en skälig penning. Därför slog jag till den här gången.

Var det kärlek? Nej. Snarare en liten flirt, som jag inte är säker på om det kan utvecklas till något större. Men den är ju inte ful, och i och med att den var billig behöver jag kanske inte hata mig själv om jag inte använder den varje dag de närmsta fem åren. För säkerhets skull ska jag prova den i hemmamiljö och se om det är en keeper eller inte.